Bebiskarusellen

Här händer det saker, efter mycket om och men ringde mäklaren i går och undrade om vi var intresserade av ett hus i det område vi kikade på. Det är under uppbyggnad så inflyttning är först 2017.  Efter lite klurande så tackade vi ja och bokade hus. Så nu ska vi flytta tillbudet ett nytt län och en ny kommun (grannkommunen) Nu väntar vi på lånelöfte.  Så nervöst, spännande och.. Nervöst ;-) Här hemma har vi förutom husplaner sovkaos deluxe med Alfred. Han härjar på nätterna och det nya är att vägra somna hur trött han än är. What to do? Stöket på kvällarna spär på min magkatarr ännu mer.  Nu måste jag surfa lite på kommunen vi ska flytta till. ;-)

Jag vågar knappt skriva det *peppar,peppar* men vi har haft en riktigt fin vecka. Inga utbrott, glada barn och föräldrar. Vi har kramats och pussats, lekt och myst. Det går inte med ord att beskriva hur jag känner för tvillingarna. Älska räcker inte till. Goa fina barn.  Fastnar jag vaknade var varken maken kuddar och täcken där. Han sover förmodligen hos Alfred. Av någon anledning som jag varken hört eller märkt i natt.   Då sov jag tydligen i alla fall:) Även jag och maken har varit sams de sista veckorna. Utom häromdagen då han började känna sig hängig. Och i den bubbla som jag är fick jag nästan panik att sjukan skulle sprida sig till oss alla och cirkusen från förra gången skulle börja igen. Herregud. Där var han när att avvisas från huset. Hahah ;-) Vi har förövrigt inte hört ett ljud från mäklaren angående vårt drömhus. Jag tänker på huset hela tiden, kikar på olika hus och drömmer hela tiden.  Enda molnet på himlen är jobbet. Känns som jag är väldigt nära att gå in i väggen på

Här utvecklas det en massa, båda pratar massor och jag tycker de kan nya saker varje dag.  Klara Gapp-napp Lilla snigel akta dig- sjungs ca en gång i minuten. Ibland byts snigel ut mot mamma, Pippi och pappa Traktor Docka sova Docka kläder Nääähä - nej vet du vad Nanne- nallen Där Afed- Alfred Mamma sitta där Pappa borta jobb Hoppa din-hoppa upp och ner Så Oj oj Bilen där De flesta kroppens delar kan hon, kläder och frukter Tack och vassegod Min och e mitt- populäraste orden just nu Är den?- var är den Hej och hejdå sägs till alla inkl fåglarna Ja och nej Pippi och kata- skata Obba- Robban vår katt  Eta- Greta vår katt Mamma, bära den Mamma kom Titta där Mamma åka hästen Mamma puttar- mamma pruttar ;-) Det e bajs- bajs i blöjan Och typ 100 ord och meningar till som jag inte minns Alfred Bam- nappen Majs- kan betyda vad som helst och majs såklart Där och min Tack Oj Mmm Kan djurens namn Ajaj nigel - lilla snigel Aktor- traktor A bil- lastbil  Mamma pappa Titta A bajs- det är bajs i min

Jag är inte på någon vidare bra plats just nu. Med mens, fullkomligt kaos på jobbet med sjukdomar och massuppsägningar och en chef som drog i väg på semester utan att attestera lönerna för oss.  Vafan liksom. Sen får jag förmodligen inte semester utan måste placera barnen på jourdagis för vi inte har personal. Så jag har tröstätit, har ångest, säger sanningens ord till höger och vänster, letar desperat efter jobb.  Så är det kvarskatten och trasiga bilar och trotsiga barn. Hej livet liksom.  Jag sover dåligt, har magkatarr och har gått upp 1 kg på en vecka. Jag kan inte sluta äta, det går bara inte!  Vafan liksom.  Alfred har däremot varit vredesutbrottsfri i 4 dagar nu! Lycka ;-) ***** Det är tungt. Jag är sliten, 2 veckor ensam på mitt jobb när vi ska vara 3 i mitt team och vi är 6 st istället för 15 på avdelningen gör verkligen sitt till. Vafan!  Nu har jag barnsäkrat toaletten :-)

Veckan har gått oerhört fort och återigen tänker jag på "alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag det var livet" Precis så känns det. Det bara rusar på, hämtningar, lämningar, mat, städ, tvätt och jobb. Alla måsten äter upp dagarna. Vissa dagar handlar bara om att överleva medans andra dagar är helt fantastiska som idag. Vilken fin dag vii haft tillsammans, det kommer finnas med länge i mitt hjärta.  Idag har vi dessutom varit och tittat på ett villaområde i grannkommunen som håller på att byggas och jag blev helt kär. Det är både mitt drömhus och ett helt fantastiskt område. Tyvärr har vi inte stått i kö så lönge så chansen att vi får ett hus är obefintlig.  Men det är bra kommun, bra skolor och mycket vacker natur. Men längre resor för både mig och maken.  ***** Idag har jag varit och ridit för näst sista gången i min gamla underbara ridskola, sen läggs den ner. Jag har ridit där i 4 år.  Jag känner mig oerhört ledsen för det men ännu mer ledsen när hon berätta at

Nu har vi haft det lite lugnt, lite sömnproblem och konflikter men överkomligt.  Men så var vi här idag igen, båda var trötta och har slagits om mig, leksaker och både Alfred och Klara har haft vidriga utbrott. Allt är "min" och "neeeej" Alfred blir så frustrerad när vi inte förstår och han inte kan förklara.  Att hålla sig lugn under hela EM och kvällen med dem är a och o men väldigt jobbigt och jag har lust att låsa in dem eller mig i garderoben. Jag orkar inte med alla konflikter. Om allt. Så fort de inte får som de vill, så fort de vill ha något eller av oförklarliga saker. Det stökas fortfarande på nätterna.  Gode Gud. Giv mig styrka.  Det är så klart en massa positivt; Klara pratar riktigt bra, förstår allt man säger och är väldigt pysslig med sina dockor. Hon kramar, tröstar och nattar dem. Älskar duplo och böcker.  Alfred röjer, klättra och springer. Sitter mycket i våra knän, äter massor och gör bus. Älskar duplo och bilar. Han har svårare att göra sig förs

Då har vi avverkat veckan. Alfred har i flera nätter nu varit helt otröstlig, det verkar vara tänder eftersom han dreglar och grejar. Men smärtstillande verkar inte hjälpa på nätterna så kanske han bara är orolig?  Oavsett så skrek han 3 timmar första natten och så har det fortsatt. Det enda som hjälper är att maken lägger sig där inne och sover. Så nu har han gjort det nästan en vecka. På några stackars soffkuddar. Inte lätt att vara pappa ;). (Barnen vägrar sova i vår säng så det går inte, inte heller flytta in sängen då sovrummet är för litet) Nåja, förhoppningsvis går det över annars måste vi tänka om igen. Det värsta är nog att alla i huset samarbetar. Först skriker Alfred, sen Klara och sen katten Robban. Herregud.  Alfreds utbrott fortsätter, flest har han när han är trött och hungrig. Så jävla jobbigt. Sen ska han sitta i knät och tanka hela tiden, vilket går bra om man är två hemma men själv är nästan omöjligt då Klara passar på att göra en massa bus. Värst är det såklart dagi

Usch vilken vecka. Fy så slitsamt det är att vara förälder, så mkt jag inte förstod innan. När jag väl överlevt en fas/grej/sjukdom är det dags för nästa med helt nya utmaningar. När jag precis fått kläm eller lärt mig något så ändras allt.  Det här med barn är fasiken inte lätt. Vi har de ofta delade när vi gör något eller tex om bara en av de är sjuka. Ett barn är rena semestern och rent krasst är att vara med Klara är som jag alltid drömt om hur det är att vara mamma. Hon är oftast glad, vaknar med ett leende och är lättsam. Alfred är på en helt annan nivå, röja, härja och framförallt gnälla. Hans glada stunder på dagarna går tyvärr att räkna med handen men de stunderna är helt fantastiska. Men båda tillsammans.  Herreminje. Det känns ofta som jag inte mäktar med och jag vet inte hur många gånger om dagen jag önskar sälja dem.  I går gav jag bort Alfred till hans dagisfröken. Jag sa jag hämtar honom på måndag igen. Hahah :-) men hon tackade nej och inte ens snickaren som var där vil