Älska sina barn

Jag vågar knappt skriva det *peppar,peppar* men vi har haft en riktigt fin vecka. Inga utbrott, glada barn och föräldrar. Vi har kramats och pussats, lekt och myst. Det går inte med ord att beskriva hur jag känner för tvillingarna. Älska räcker inte till. Goa fina barn. 

Fastnar jag vaknade var varken maken kuddar och täcken där. Han sover förmodligen hos Alfred. Av någon anledning som jag varken hört eller märkt i natt.   Då sov jag tydligen i alla fall:)

Även jag och maken har varit sams de sista veckorna. Utom häromdagen då han började känna sig hängig. Och i den bubbla som jag är fick jag nästan panik att sjukan skulle sprida sig till oss alla och cirkusen från förra gången skulle börja igen. Herregud. Där var han när att avvisas från huset. Hahah ;-)

Vi har förövrigt inte hört ett ljud från mäklaren angående vårt drömhus. Jag tänker på huset hela tiden, kikar på olika hus och drömmer hela tiden. 

Enda molnet på himlen är jobbet. Känns som jag är väldigt nära att gå in i väggen på jobbet. Alla slutar nu och vi har inga ersättare. Jag sökte jobb i grannkommunen men eftersom jag har en likvärdig men inte den examen har jag svårt att få jobb inom den branchen. Mitt gamla yrke har jag inte jobbat med på flera år heller så där är ju dörren oxå stängd. Jag har liksom målat in mig i ett hörn. 

Men jag sökte jobbet. Så får vi se, enligt rykten är det inte bra där heller men inte som hos oss. Jag rivs ju med mina arbetsuppgifter. Väldigt mycket. Men inte röran runt om. 

Jag sover dåligt och har magkatarr. Pust. 

Idag är det förövrigt sista gången på min ridskola. Som jag sörjer, det gör så ont i mitt hjärta. Och min fina häst som ska avlivas. Usch :(


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering