Solstråle vs gnällis

Då har vi avverkat veckan. Alfred har i flera nätter nu varit helt otröstlig, det verkar vara tänder eftersom han dreglar och grejar. Men smärtstillande verkar inte hjälpa på nätterna så kanske han bara är orolig? 

Oavsett så skrek han 3 timmar första natten och så har det fortsatt. Det enda som hjälper är att maken lägger sig där inne och sover. Så nu har han gjort det nästan en vecka. På några stackars soffkuddar. Inte lätt att vara pappa ;). (Barnen vägrar sova i vår säng så det går inte, inte heller flytta in sängen då sovrummet är för litet)

Nåja, förhoppningsvis går det över annars måste vi tänka om igen. Det värsta är nog att alla i huset samarbetar. Först skriker Alfred, sen Klara och sen katten Robban. Herregud. 

Alfreds utbrott fortsätter, flest har han när han är trött och hungrig. Så jävla jobbigt. Sen ska han sitta i knät och tanka hela tiden, vilket går bra om man är två hemma men själv är nästan omöjligt då Klara passar på att göra en massa bus. Värst är det såklart dagisdagarna och på helgen brukar det släppa. 

Han vaknar sur och somnar sur medans Klara somnar lycklig och vaknar sjungandes och lycklig. Tänk så olika de är! På dagis berättar det att Alfred är sååå lycklig när han får vara ute. Det bara lyser i hans ögon. Det är samma här hemma så vi försöker vara ute mycket, men återigen så måste man vara två. 

Min största önskan just nu är att få ett staket runt tomten så mam kan gå ut själv med dem. Jag har nog frågat alla snart om de kan hjälpa oss men ingen kan. Vafan då. Vi får väl banka ner en stolpe om dan så blir vi klara nästa år. Var är alla när man behöver dem? :(