Inlägg

Besök av familjen o granjäkel

Jag tycker det är väldigt roligt att syster och syskonbarn vill komma och hälsa på oss. Barnen blir så glada och älskar sin kusin av hela sina hjärtan.


Men jag blir alltid lite uppstressad, vill att alla ska vara nöjda och ha det bra.Jag försöker få allt så smidigt som möjligt, planerar och fixar. Jag vill att de ska tycka om oss, att vi är normala och okey, jag vet att det är konstigt men har alltid strävat efter andras bekräftelse. Vi träffas ju inte så ofta heller, vi är väldigt olika varandra så jag försöker och försöker. Viktångesten är enorm då min syster är pinnsmal och tränar som en tok.


De åkte vid 11 i går och vid 11.30 kom min morsa på oväntat besök, henne träffar vi aldrig. Barnen brukar säga att hon är konstig, och de har ju rätt, hon är konstig.


Men vi fixade helgen och i dag på jobbet är jag trött, mest på mig själv förstås.


****
Vi bestämde oss för en riktig gran i år, och i lördags så klädde vi den. Den är sned som fasiken, julgransfoten håller på ge upp, den är klä…

Barnmottagningen

Alfred och jag var i går till barnmottagningen, han var helt fantastisk. Han charmade alla, gapade och sa Ahhh, vägde och mätte sig glatt (19 kg 106 lång), lät henne titta i öronen och var så gullig.


Mitt mammahjärta svämmade över av stolthet och en förundran hur väl han kan sköta sig när vi är borta och den sidan ser vi väldigt sällan hemma. Dagis sa samma sak; vi har väldigt trevliga och väluppfostrade barn, det är bara det att de aldrig är det hemma ;:)


I alla fall fick vi miniderm till huden, singularis till natten för hostan och en remiss till öron, näsa hals. Öronen är åter fulla av vaxproppar och de behöver se över hans andning och öron. Vi fick även nässpray till natten. Doktorn var ung men noggrann och trevlig.


Om två veckor är det Klaras tur, hon däremot är inte lika medgörlig.


****
I helgen kommer syster och barnens kusin på besök. De har inte varit till vårt nya hus ännu, ska bli kul att höra vad de säger och tycker om vårt nya boende. Inte för att det spelar nån roll för…

vara tjock och jogga

Jag vet inte vad som hänt med mig för hetsätningen verkar jag omöjligt kunna hejda, jag är fortfarande med i viktväktarna men kan inte hitta gnistan som jag hade förut. Så då har jag försökt tänka om för det som det handlar om är in och uttag. Så på kvällen har jag börjat promenera/springa och det är otroligt hur mkt jag faktiskt orkar jogga. Det går inte så fort och kanske inte är så snyggt men i mörkret hos oss är det ingen som ser. Vi har perfekt slinga nere vid sjön, inga hus men inte heller mkt till belysning. Tänkte försöka ge mig ut så ofta det går.


Det enda jag skulle behöva är bättre kläder. Först är det svinkallt och sen blir jag överkokt som en kräfta.


Vi får se om det gör något med vikten, jag försöker verkligen tänka på maten hela tiden. Men så fort mina ögon får syn på något onyttigt så kastar jag mig över det. Jag har noll karaktär. Allt började med de antidepressiva förra året. Som jag inte heller kan sluta med.


Så 7 kg sen september förra året har jag gått upp, jag…

Läkarbesök och utvecklingssamtal

Alla i familjen utom maken har förkylningsastma och ansträngningsastma. Vi har haft flutide och airomir men jag tycker de har funkat lite sisådär. Värst är nätterna, det hostas och hostas, rosslar och krupphostas i en salig blandning.


Det var ett bra tag sen vi var på barnmottagningen, så nu fick jag äntligen tummen ur och beställde tid. Tyvärr fick de inte samtidigt utan olika dagar, och olika läkare.


Hoppas de kan hitta någon lösning för oss.


****
I övrigt har vi varvat bra stunder med urjobbiga stunder, jag är helt övertygad om att de föddes med knäck i lurarna. De vägrar att höra och gör tvärtom.


Jag: -Hoppa inte i lerpölen!
Twinsen: -Nejdå! *står och tittar lystet på gyttjepölen"
Jag: -Tänk inte ens tanken!
Twinsen: *tar ett stort skutt ner i gyttjepölen och simtag*
Jag: -suck


Det spelar ingen roll vilken teknik/pedagogik jag använder, hot, beröm, inte inteordet, ignorans eller konsekvens. Samtidigt så har de fantastiska argument mot allting så det är svårt att hålla si…

Dum på dagis och självskadebeteende

När vi nattar Klara berättat hon oftast en massa saker tex sånt hon önskar sig i julklapp, minnen från gamla huset eller saker vi gjort i helgen. I går berättade hon att en kille på hennes dagis kallat henne "dum liten bebis", hon sa att hon blivit väldigt ledsen och hon inte alls är liten bebis.


Här gällde det att passa sina ord och inte säga sånt jag egentligen tyckte hon skulle göra eller säga :) Oavsett så skar det i mitt hjärta och känslan sitter kvar i dag med, att inte kunna skydda mitt barn. Att inte vara där när andra är dumma mot dem, kunna vara en skyddande mur. Det enda jag kan göra är att försöka förbereda dem, älska dem över allt annat och göra mitt bästa för dem.


Det här är väl bara början.


Min kollega berättade i dag om hennes tonåring som har ätstörningar och i går hade de upptäckt att hon hade skurit sig. Maktlösheten, frustationen och ångesten som hon bar är hemsk.


Det är verkligen inte lätt att vara förälder, jag brukar alltid bli provocerad när någon s…

Mys och bråk

Det har varit en väldigt blandad helg. Massor av mys och en del utbrott, från allas sida. Vi är verkligen som en cirkus i bland.


Vi var i simhallen som blev en riktig succé, vi har varit där massor av gånger men nu märks det att de börjar bli stora, de är så modiga. Vi åkte rutschkana, badade och skrattade.


I går var vi på bamsegympan som också var en succé, som vi skuttade, sprang och lekte.


Jag är så stolt över mina kottar, de är så modiga, duktiga och kreativa. De pratar, förklarar och resonerar, samtidigt som det är en väldigt utmanande ålder så är den fantastisk! De leker mycket med varandra, rollspel och lekar.


Vissa dagar däremot, ilska och sura miner. Som i fredags hämtade barnens gudmor dem. Klara pratade knappt med mig på hela kvällen då vi var där. Jag fick knappt ta i henne. sen när vi skulle hem smälte hon och blev vanliga Klara igen.


Samtidigt jag vill vara med dem varje minut så är det skönt med lite återhämtning på jobbet. Att bara få vara jag.



Ingen mens och fackliga förhandlingar

Min mens är nu över 1,5 vecka sen, så här sen har den aldrig varit. Jag har alla symptom med humör, svullen mage och sover dåligt. Men ingen mens.


Jag kan omöjligt vara gravid då jag opererat bort de flesta av mina kvinnliga organ pga endometrios. Det är alltså fysiskt omöjligt.


Men klimakteriet är möjligt. Eller något annat skumt.


Jag har kikat lite på gynekologmottagningen vid Enköping, är det någon som vet något om dem? det är en bit att åka men...


****
På jobbet är det minst sagt oroligt. Två av oss måste bort, vilket i sig är helt horribelt då det är chefen som gjort fel. I min värld är det ju han som borde gå! De behandlar oss som siffror, boskap och betänker inte ens att man "förstör" två människor framtid. De har barn, lån, hus och hem och räkningar att betala.


I min bransch så är vi otroligt eftertraktade, alla med erfarenhet och utbildning är guld värda och alla kommuner i hela Sverige skulle offra sin högra hand att få vår yrkesgrupp överhuvudtaget. De flesta …