Inlägg

Hästläger :-)

Jag har varit på 2 dagars (kvällar) hästläger och i dag är det 3:e och sista dagen. I måndags hann jag hem efter jobbet men i går åkte jag direkt till stallet. Kändes väldigt konstigt att inte mellanlanda hemma först och krama barnen innan jag åkte.




I dag ska jag hem och hämta barn först innan jag åker.




Jag måste säga att det har varit helt fantastiskt! Underbart, roligt och energigivande. Eller nej, inte energigivande för i dag är jag rejält sliten i kroppen och känns som jag håller på att bli förkyld. Hur jag ska kunna rida en kväll till är en gåta men åh vad jag önskar jag kunde få rida oftare!




När jag väl är i stallet finns inget annat är bara jag och hästarna. Jag förvandlas till en 10-årig överlycklig flicka som lyser som en sol när jag är där. I går fick jag även rida barbacka till betet och det är helt underbart.




Men efter i kväll är det sommaruppehåll till augusti. Så tråkigt!


För maken har allt gått perfekt på kvällarna med läggningarna! Barnen har lagt sig frivilligt (!)…

Överleva semestern? Krupphosta

De är så goa och mysiga våra fina tvillingar. Men ca var 10e minut förvandlas de till små monster och man förstår oftast inte varför. Det är som att åka en bergodalbana som aldrig slutar.


Jag känner av att jag håller på att sluta med venlafaxin men undrar om jag verkligen ska göra det för mitt humör dalar upp och ner det med.


En dag hemma är som en vecka och jag undrar allvarligt hur vi ska överleva 4 veckor tillsammans!? Verkligen! Hur??


Jag drabbas ju även av dåligt samvete varje gång jag blir arg och jag har förvandlats till en förälder jag aldrig tänkt att bli. Arg, skällandes, mutandes bara jag får en sekunds tystnad. Det åker in alldeles för mkt glass i dem. Alla min principer är som bortblåsta, vi försöker mest överleva dagarna. Vänjer man sig någonsin?


Men som sagt. De har så roliga utläggningar om saker och ting och kan prata i 10 minuter om var man ska ha strumpor och inte. "på bamsegympan ska man inte ha strumpor men på leklandet, inte heller på badhuset"


1 vecka…

Midsommarensamhet, Gad och fobi

I morgon är det midsommar och vi har inte planerat någonting. Det är ju inte så att inbjudningarna haglar över oss men ärligt har jag inte heller ansträngt mig. Så i midsommar ska vi typ inte göra något, vid fint väder gå ner till hembygdsgården och titta.


På lördag kanske lekland, bada eller kolla möbler på Ikea. Eller nåt.


Det jag mest ser fram emot är terminens sista ridning. Hoppas vi får rida hästarna till betet. Men lite nervös är jag också då Klaras kompis mamma ska följa till Stallet och kika. Vi har träffats en gång på kalaset förra helgen.


Min social fobi visar sig verkligen i såna här lägen, det har ju blivit bättre men med okända människor har jag fortfarande svårt. Och okända miljöer.


Min GAD har även den blivit bättre men blommar ut som i kväll. Jag tror att det handlar om att jag inte orkar tänka. Det är sånt ös hemma så jag hinner liksom inte fundera. I går funderade jag dock över livet innan tvillingarna. Vad gjorde vi då hela dagarna?


****
Barnen har sovit så dål…

Barnkalas, sluta med venlafaxin och plats på förskola

Helgen har rusat i väg! Vi har kört saker till tippen, sålt och packat. Vi blir liksom aldrig klara, för varje sak vi packar ner uppkommer en ny låda.


Men jag har fått kosta boda glasen Line värderade till 2500 så nu ska jag försöka sälja dem, ge bort en massa andra glas och kaffekoppar samt lite annat. Det tar aldrig slut!


I går var vi på barnkalas, det skulle börja två men när vi kom dit var ingen där.Det var på en innegård vid skogen och familjen ropade att de skulle komma snart (snart i min värld var inte samma som deras). Det var massor av skogsmyror, 100 grader i solen och en allmänt förvirrad familj som höll i kalaset :) ca 3 timmar senare sa vi att vi måste gå för jag ska i väg och rida, då hade inga presenter öppnats, ingen tårta eller någon annan aktivitet. :-)


Men det var trevligt och barnen var glada, jag brände ryggen och fick om möjligt ännu mer fobi för läskiga myror.


Mamman i familjen ska följa med till stallet på torsdag för det visade sig att hon också gillade hästa…

Ridlekis och hästar

Bild
När vi var i affären häromveckan var det rea på böcker. Klara valde ut en rosa bok som vi sedan läste på kvällen. Det var nog den boken som gjorde att Klara helt plötsligt vågade sig på en ponnyrunda från att ha vägrat att ens titta på en häst.


Boken handlar om Märta som var på hopptävling och vi har läst den varje dag sen dess. Jag beställde några fler Märtaböcker för de är så otroligt roliga att läsa även för oss vuxna. Det är stor igenkänningsfaktor från när jag började rida och var livrädd för hästar och ridlärare men älskade hästar.


Nu har vi pratat lite om ridlekis, det är från 3 år och finns på mitt stall. Man lär sig att umgås med hästar, vad alla saker heter och om man vågar så får man även sitta på en häst.





Planering med nya huset, torra barn

Nu har vi gått in i nåt flyttmode, vi kastar, packar och säljer. I helgen kastade vi ut delar av soffan (14 år och fallfärdig) och handlade nya fåtöljer, nästa steg är att handla själva soffan.

Det blir ju dyrt för vi ska ju ha soffa till övervåningen men dit har vi inte kommit i planeringen än.


Men hur mkt vi än kastar och säljer så märks det knappt, vi har ju lika mkt saker ändå!


I helgen tog vi dessutom ett stort steg, vi monterade ner skötbordet! Barnen är nämligen till 90% torra nu (inte nr 2) så något skötbord behövs inte. Vi var även på lekland i helgen och släpade med oss pottan, barnen var torra och kissade på pottan och var helt fantastiska! Jag blir så stolt över dem! De är helt fantastiska och blir minst lika glada som vi.


Vi var även till nya huset och kikade runt i omgivningarna, vi bor precis vid vattnet och där finns fina grillplatser, skogsstigar och en alldeles egen bäverfamilj! Så häftigt! Vi kikade på bävrarnas framfart i skogen, deras hydda och det var så spänna…

Bråk mellan barnen, knäckt mamma

Jag vet inte riktigt vad som hände men i går blev barnen som förbytta. Försvann gjorde mina barn och fram kom någon sorts demonchild. Alltså seriöst!


Det började med ett bråk mellan tvillingarna angående en bil båda skulle ha, det urartade i gap och skrik och handgemäng. Det slutade med att alla skrek och grät och var förbannade (barnen alltså) De fick något sorts utbrott som inte gick att hejda. Det bästa brukar vara att skilja dem åt men tydligen var vi föräldrar även på svarta listan och fick varken prata med dem eller nåt annat. Är jag lite sur eller trött och inte hanterar dem "rätt" så triggar det dem och saker och ting blir mkt värre.


När klockan var 17.07 tittade jag på klockan och tänkte "herregud, det har bara gått 1,5 timme sen vi kom hem." Det kändes som en vecka och jag tänkte att jag aldrig kommer överleva de här småbarnsåren.




Sen åkte jag till stallet och där hägrade hoppning. Jag fick min "pinnstolshäst", han är så stor och stel och studsi…