Inlägg

"dåliga perioder" på förskolan

I måndags sa personalen på förskolan att de ville ha ett samtal med oss föräldrar om Alfred och hans "dåliga perioder" 3 dagar senare.


Nu var det maken som hämtade och följdfrågor finns inte riktigt i hans vokabulär.


Min hjärna drar ju igång i 110 så klart. Utredning? Nåt fel? Nåt som hänt? vafan menar dem egentligen? Han har gått där i 2 månader, det har varit rörigt, många vikarier och mycket barn. Menar dem att alla barn ska vara superglada och tacksamma jämt?


Jag frågade härom morgonen när jag lämnade och hon sa; ingen fara, men vi har bokat lite samtal med föräldrar vi behöver prata med.


Det gjorde ju inte saken bättre.


I dag bokade de av tiden.


Jag går fan i taket, mammainstinkterna slår till och kampen att skydda mitt barn är extremt. Min fina känsliga pojke, så smart och oskyddad. Han har inte hittat någon bundis än och Klara som tjatar om hennes bästisar gör att han blir avundsjuk. Han har heller inte hittat någon i personalen att ty sig till.


Att vara med 35 ung…

Söka nytt jobb och STORA barngrupper.

Efter denna röriga höst här på jobbet- att tvingas ha dubbla tjänster- rörigt och kort om personal- var nog konflikten med gruppledaren droppen.


Trots jag trivts så bra, älskat mitt jobb och många kollegor så skickade jag häromdagen in ansökan till nytt jobb. Det är i samma kommun jag bor i, vilket är en nackdel, och en fördel. Jag sökte dit för några år sen men tackade nej då det var kaos där. Nu verkar det ha stabiliserat sig men jag är ändå osäker på om jag vill jobba där.


Fördelarna är att jag slipper pendla 9 mil om dagen. Barnen behöver inte lämnas lika tidigt. Jag känner flera kollegor på avdelningarna där. Det är en mindre kommun. De har 80-90-100-110 tjänster, dvs jobba 90 och få 100 i lön osv.


Nackdelarna är att det är i samma kommun och det är en mindre kommun. Jag är nu lyckligt ovetandes om allt elände. Jag tror det är lite rörigt där och inte så stabilt, de har inte lika mycket resurser som i större kommuner.


****
Vi har filmkväll med barnen varje fredag och lördag, …

Gråta på jobbet

I dag är definitivt en sån dag jag skulle valt att stanna hemma.


Ett tag tillbaka är vi rätt överbelastade på jobbet, jag jobbar deltid och har just nu två tjänster jag hoppar emellan, jag jobbar nog 150% på min deltid. Jag är sällan stressad, tänker jag i alla fall, men kanske mer än jag tror.


I dag kom jag och min gruppledare i jobbkonflikt med varandra, över en skitsak egentligen då vi hade helt olika åsikter. Jag uppskattar inte att bli orättvist tillrättavisad som en treåring på min arbetsplats. Jag surnade till rejält och det slutade med att jag började gråta. Jag kände mig kränkt, påhoppad och...plötsligt blev jag osäker- kanske jag hade fel ändå.


Det blev för mycket. Så nu kan jag inte sluta gråta, är nära en panikattack och få sitta att djupandas hela tiden för att inte något ska bryta ut. Det är som att sätta på en kran som inte går att stänga av.


Till saken hör att jag aldrig gråter. Inte inför någon. Inte alls faktiskt (ok, när Robban blev sjuk i somras är ett undantag).


och det fortsätter... & gifta i 20 år

Frågorna från twinsen fortsätter; -Vad händer om man blir blind? Frågor om döden, finns det kyrkogård för djur, frågor om hur djur fungerar, hur ser blommorna ut inuti, varför är blommorna gröna?


Det tar liksom aldrig slut och många frågor gör att jag måste tänka till ett varv eller två. Vissa frågor framkallar fasiken svettningar och andra kan jag inte svara på. Min allmänbildning har uppenbarligen försvunnit i samband med barnens tillkomst.


De är fantasiska, nyfikna, glada funderande och reflekterande barn. med massor av energi och upptåg. De kan leka i timmar med varandra, smäller gärna igen dörren bakom sig till lekrummet, ritar och tecknar i oändlighet. Klara ljudar och tränar på att läsa, Alfred konstruerar och monterar.


De är en gåva våra små. Så mycket kärlek trodde jag att jag inte skulle få uppleva.


*****


Maken och jag firar 20 år som gifta i morgon. 20 år! Det är inte klokt!


Vi har det fortfarande lite skakigt. Mest från min sida tror jag, jag har liksom inget kvar till …

Att berätta för barnen om äggdonation

Vid nattningen i går frågade Klara hur föl kom ut hästmamman, får och hur barn kom in i mammornas magar..


Hoppla...Det är inte helt enkelt att besvara dessa frågor på ett begripligt sätt. Jag är tydligen expert på att snurra in mig i märkliga förklaringar. Jag har som utgångspunkt att besvara allt så ärligt som möjligt utan att linda in saker.


Sen frågade hon hur hon och Alfred kom till. Jag har väntat på den frågan men kände mig ändå inte beredd.


Jag berättade som det var men tyckte det ändå det lät bra konstigt, det är ju inget som är enkelt att förklara annars heller. Vi har ju superbra böcker om äggdonation så jag lovade att vi ska läsa dem i kväll.


Jag har funderat lite på att berätta eller inte berätta men för oss är det ingen stor grej, då vi inte hade något annat val, så jag tänker mig att det inte blir något stort för dem heller. Men man vet ju inte.


Fortsättning följer i kväll.

Sista gången

I dag är det sista gången på ABC-kursen, föräldrakursen. Jag tycker den har varit väldigt nyttig och lärorik, den har gett mig nyttiga insikter på mitt eget agerande.


Jag tror även barnen märker av att jag kursen, de har fått en lugnare mamma som mer tänker på vad hon säger och hur hon agerar.


Jag önskar att kursen varit fler gånger för det är så mycket som vi behöver gå igenom och diskutera. I dag ska det handla om konflikter och att välja sina strider.


I övrigt så står det mest hästar i fokus hos dottern och legobyggande hos sonen, även om han är med på mycket av Klaras rolllekar. I går lekte de hundfamiljer och att de var hundvalpar, tack och lov att de byter djur emellanåt för det här gnäggandet börjar vi bli lite less på :-).


****
I dag får jag reda på om jag får chefstjänsten jag sökt eller inte. Jag både vill ha den och inte, det är ett stort ansvar och mycket jobb. Men jag har under den senaste tiden varit tf enhetschef och det tycker jag är superroligt.







Konstiga frågor

Vi har haft en fantastisk helg, ridning, bamsegympa, lek och skratt. Vi har lekt häst, plockat svamp och myst tillsammans.


Tvillingarna har börjat fråga så mycket om livet, världen, händelser och andra konstiga saker. De har även mycket funderingar kring allt. De resonerar, diskuterar och argumenterar.


-Vad händer om vattnet i kranen tar slut? Vad händer om man inte stänger av vattenkranen?
-Hur skulle det vara om man hade snoppen i rumpan i stället?
- Vad händer om man äter bajs?
-Att vara på förskolan är vårat jobb, ni vuxna går ju också till jobbet.


Typiska kommentarer är
- jag har slutat med (mjölk, ost osv)
-Jag kommer inte göra det nu, jag ska göra det när jag är 5 år
-När jag är vuxen ska jag också dricka cola
-Nu är du dum, man får inte göra så mot små barn
-Mamma, nu har jag funderat över det där med kaniner
-Du är inte alls ledsen, du gråter ju inte


*****
Båda skriver och ritar mest hela tiden. Det går åt mängder med papper hemma just nu. De producerar säkert 100 olika teck…