Bebiskarusellen

Vad är det som händer?  Nu har Alfred återigen börjat med sin utbrott. Framförallt vid och innan maten, även när han inte får som han vill. Inte äter han heller. Lite lunch och lite middag och nån klämmis under dagen. Alltså jag blir galen.  Vi försöker ignorera honom och inte hoppa på utbrottatåget, ignorera hans utbrott och berömma när det blir rätt. Även visa vad han kan göra i stället.  Men han blir verkligen hysterisk, helt okontaktbar och det är fruktansvärt. Ärligt, jag vill sälja honom. Jag orkar inte med honom. Jag vet inte vad vi ska göra. Jag läser och läser, bloggar böcker och frågar runt. Jag intervjuade tom en bordsgranne när vi lunchar häromdagen. Hon hade en 2,5 åring. Haha. Snacka om desperat 😬😂 Visst stämmer det med 2-års trotset men hur överlever man? Hur? Gud hjälpe mig.  Matvägrandet är ju minst lika jobbigt det med. Och sömnen.  Häromdagen blev jag så arg att jag skrek åt honom och hiva in honom på rummet, sen grät jag resten av den kvällen. Jag blir oxå förbann

Blandad helg, en del obegripliga utbrott från Alfred, bad, extrem värme på 33.2 grader och läkarbesök.  Alfred har stora vaxproppar och är nu remitterad vidare, Klara är fortsatt prickig och proverna visade inget. Vi ska dit i dag igen med Klara.  Idag tänkte jag faktiskt att vi ska vara så modiga att vi åker och badar i ett badhus. Jag har ju tänkt på det jättelänge men inte vågat. Men i dag åker vi till grannkommunen som faktiskt verkar ha öppet!  Håll tummarna att vi överlever!  Förövrigt är det sista veckan tillsammans, jag har två dagar till ensam med barnen nästa vecka. Och har ni tråkigt får ni gärna komma och hänga med mig. 

HVilka fina dagar vi haft, äntligen börjar det vända. Äntligen!! Vi har haft barnens gudmor boende här men hon gjorde tydligen inte lika mycket intryck som kusinen, de frågar efter henne hela tiden. När kommer hon? Var är hon, är hon hemma? Gullungar! Samtidigt skär det i hjärtat att vi bor så långt ifrån varandra. Kalaset gick väldigt bra, alla verkade nöjda och glada och barnen fick väldigt fina presenter.  De verkade även tycka det var roligt med kalas, men allra mest när vi gick in på morgonen och sjöng för dem med paket. Då blev jag så rörd att jag började gråta.  Dagen efter var vi till en djurpark, Alfred red igen kch var så lycklig. Nu tjatar han om att åka häst så ledlektioner till hösten får det bli.  ***** Vi har haft badpremiär, vi tog cykel och cykelvagn ner till stranden tidigt på morgonen. Det var helt folktomt och barnen älskade det! De badar inte så mkt men plaskar med hinkar och leker i sanden. Men jag stör mig grymt mycket på att jag får städa efter

Grattis på tvåårsdagen! 2 år av lycka, kärlek men även stress och otroligt slitsamt.  Kalaset hade vi i går och idag ska vi fira med att åka till mulle mecks lekplats  

Resan gick riktigt bra dit, de tröttnade lite i slutet men på det stora hela tycker jag det gick toppen. När vi kom fram var inte rummet klart, lite dåligt då kl ändå var vid 15 och man kan checka in vid 14.  I alla fall roade vi oss med att typ riva hotellet, trycka på larmknappen i hissen innan vi fick rummet. Vi hade bokat ett superior som är större än vanligt och med badkar. Rummet var ganska slitet o h lite smutsigt men stort och bra rum där vi fick plats allihopa.  Vi gick sen ner på stan för att äta, vi fick rekommendationer av hotellet, så vi traskade dit. Där var det fullt med en lite krånglig meny. Men god mat! Vi är ju som en cirkus när vi är ute och äter, både jag och maken hetsäter samtidigt som vi försöker avstyra diverse katastrofer. Alfred hällde ut mjölk, de skickar mat vilt omkring sig och det känns som alla tittar på oss. Deras andra grej är att skrika "ner" när de fått nog för att sen nästan få utbrott för att de inte får ner och röja.  Jag försöker verkli

Nu är vi på väg till Borås, det kommer ta en sisådär mellan 4-5 timmars bilåkande. Jag har förberett mig så gott jag kan med fika, sånger, skivor och leksaker. Vi kommer vara borta någon dag.  Men efter veckans kaos vet man inte hur det kommer gå. De har alltid gillat att åka bil och varit lätta att ha med. Men Alfred just nu...giv mig tålamod! Jag har nog gråtit varje dag, känt mig värdelös och som världens sämsta mamma. Jag har velat ge bort Alfred, sälja honom eller tom stanna bilen och släppa av honom och åka vidare.  När han är som vanligt är han världens goaste kille med massor av bus och skratt. Men han är oftare en gnällis/olycklig eller frustrerad. Denna vecka har det varit extremt, ca 30 min per dag har han varit glad, resten av tiden är han arg, ledsen och får utbrott. Vi kan sällan klura ut vad som felas och ärligt talat vet jag inte om han vet det heller. Jag tycker oerhört synd om honom dessutom, tänk att vara så hela tiden måste verkligen ta på krafterna. Jag tror hans m

Dag tre på semestern var jag redo att ringa jobbet och säga att jag inte vill ha semester. Jag orkar inte! Jag är helt sönderstressad och dagarna är så intensiva att jag knappt får återhämtning. Barnen slåss, Alfred får utbrott och jag får utbrott och maken segar runt. Vilken jäkla familj vi är.  Men de sista dagarna har det lugnat sig lite, men Alfred är rätt påfrestande måste jsg säga. Minsta tillsägelse och han får utbrott, när han inte får som han vill osv.  Vi har ändå gjort massa roliga saker, varit hos kompisar, badat, cykelturer, picknick och middagar med kompisar. Jag tror inte vi varit så här sociala på ett halvår. Så himla trevligt! Vi har även särat på dem så de får lite paus från varandra.  Så på hela taget har det varit en ok första semestervecka men otroligt jobbigt.  Efter helgen åker vi till Borås djurpark och är borta några dagar. Det ska bli roligt och spännande, vi har inte åkt så länge i bil nån gång.  Jag har inte fått anställningspappren än, det känns lite sådär