Avsäga sig semestern

Dag tre på semestern var jag redo att ringa jobbet och säga att jag inte vill ha semester. Jag orkar inte! Jag är helt sönderstressad och dagarna är så intensiva att jag knappt får återhämtning. Barnen slåss, Alfred får utbrott och jag får utbrott och maken segar runt. Vilken jäkla familj vi är. 

Men de sista dagarna har det lugnat sig lite, men Alfred är rätt påfrestande måste jsg säga. Minsta tillsägelse och han får utbrott, när han inte får som han vill osv. 

Vi har ändå gjort massa roliga saker, varit hos kompisar, badat, cykelturer, picknick och middagar med kompisar. Jag tror inte vi varit så här sociala på ett halvår. Så himla trevligt! Vi har även särat på dem så de får lite paus från varandra. 

Så på hela taget har det varit en ok första semestervecka men otroligt jobbigt. 

Efter helgen åker vi till Borås djurpark och är borta några dagar. Det ska bli roligt och spännande, vi har inte åkt så länge i bil nån gång. 

Jag har inte fått anställningspappren än, det känns lite sådär måste jag säga. Chefen på det nya arbetet har dessutom gått på semester. Men tanken är att jag börjar där den 2 september. 


Kommentarer

  1. Nora9 juli 2016 kl. 21:21

    Hej!
    Jag har läst din blogg sporadiskt sedan jag snubblade in här under min barnlöshetsutredning/IVF-behandling för ett par år sedan. Är nu mamma till en 2,5åring så vi har varit i fas nästan hela tiden. Första gången jag kommenterar dock.
    I alla fall, jag kom in på en sida om High Need Babies och tänkte genast på dej och framför allt er lille Alfred, du skriver en del om hur tufft det är med två och att Alfred kanske inte är varldens nöjdaste onge. jag kan verkligen relatera och jag har bara EN! HNB verkar vara en term för barn som lite extra missnöjda och kräver lite mer omsorg och tålamod. Denna text beskriver det hela mkt fint tycker jag, dock rätt lång.
    Förlåt om jag tar mig friheten att skriva såhär men det kändes direkt att detta var npt jag ville dela med mig till dig, inte så mkt konkret hjälp men i all fall nåt man kan sätta fingret på. Tycker du är en otrolig mamma o kärleken till dina barn lyser stark i bloggen.
    Här är texten:
    http://www.mammacoach.se/2015/09/22/ett-oppet-brev-till-dig-med-en-high-needs-baby/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia9 juli 2016 kl. 21:29

      Vad gulligt du är, skulle precis skriva att jag ska sälja Alfred på blocket och att vi nog inte kommer överleva resan i morgon. Men jag ska läsa det du skickade i stället.

      Tack o kram

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer