Jobbiga utbrott
Vad är det som händer?
Nu har Alfred återigen börjat med sin utbrott. Framförallt vid och innan maten, även när han inte får som han vill. Inte äter han heller. Lite lunch och lite middag och nån klämmis under dagen. Alltså jag blir galen.
Vi försöker ignorera honom och inte hoppa på utbrottatåget, ignorera hans utbrott och berömma när det blir rätt. Även visa vad han kan göra i stället.
Men han blir verkligen hysterisk, helt okontaktbar och det är fruktansvärt. Ärligt, jag vill sälja honom. Jag orkar inte med honom. Jag vet inte vad vi ska göra. Jag läser och läser, bloggar böcker och frågar runt. Jag intervjuade tom en bordsgranne när vi lunchar häromdagen. Hon hade en 2,5 åring. Haha. Snacka om desperat 😬😂
Visst stämmer det med 2-års trotset men hur överlever man? Hur? Gud hjälpe mig.
Matvägrandet är ju minst lika jobbigt det med. Och sömnen.
Häromdagen blev jag så arg att jag skrek åt honom och hiva in honom på rummet, sen grät jag resten av den kvällen. Jag blir oxå förbannad på maken som inte tar konflikter och bara försöker medla och tillgodo se varje vink för att undvika utbrott. Så blir jag arg på honom med. Men även för att jag måste sköta all logistik med mat, tvätt, packning, planering. Osv.
Det här med att sluta med napp på dagen är ju kört. Jag orkar inte hör Alfreds gap och skrik. Klara däremot är väldigt duktig och skötsam just nu, tur att de turas om i alla fall.
*****
Badhuset gick väldigt bra, Alfred tyckte det var så roligt! Klara tyckte det nog var lite kallt och var mer tveksam.
I går fick Alfred rida, eller åka häst som han säger. Så lycklig. Vet ni nån som vill låna sin häst i 10 min nån helg då och då så säg till. Alfred vill gärna rida mer. Ridskolorna drar ju inte igång förrän slutet av augusti.
*****
Jag har även ringt vårdcentral av mitt mående. 24 augusti fick jag tid. Bättre sent än aldrig, känner dock att jag skulle behövt hjälp idag.
I morgon bär det iväg på tvillingträff i Furuvik. Roligt!
Hej!
SvaraRaderaJag har en son som endast är 1,5 år så vi har inte riktigt haft någon trots perio än! Men jag köpte "trotsboken" och det jag läst i den så har det varit riktigt bra och jag upplevde att man kunde få lite råd från boken!
Och sen tycker jag barnpsykologen som medverkar på TV4 Nyhetsmorgon är bra och du kan kolla på klipp via TV4 play!
Jag har under många år jobbat med barn med särskilda behov både på korttidshem och inom skola/särskola och det jag lärt mig är att förberedelse är a och o! Förbered barnen/barnet på vad som ska hända! Är språket inte fullgott så använd bilder! Tänkt dig att få in bilder på morgonen och kvällen! På morgonen ska man vakna, byta blöja, äta frukost, borsta tänder och ta på kläder, ha en bild för varje moment och liknande på kvällen men då är sista bilden sängen eller hur eran sovrutin ser ut! Du kan söka på Google och pictogram eller Pictogrambilder!
Hoppas detta var till någon hjälp!
Kramar från en mamma och elev resurs
Toppentack för dina fina tips, vi försöker förbereda men vi ska absolut bli bättre. Det hår med bilder ska jag genast prova! Tack!
RaderaTrotsboken har jag och läser den varje kväll. Tycker mkt om den!
Kram!
BVC kan hjälpa till med kontakt till familjepsykolog. Jag gick dit när tvillingarna var bebisar och det var fantastiskt bra att få prata om vardagen och hur man skulle hantera olika situationer. Det var inget analyserande utan hon kom med förslag på lösningar och små tips. Tror man kan ringa dit direkt också och få en tid, barnen tog man med sig.
SvaraRaderaVåra tvillingar har precis fyllt 2 och jag skulle aldrig drömma om att sluta med napp på dagen. Är de nöjda och glada så brukar jag be att få den och det går bra men det känns inte som det är värt att bråka om det. Avleda tycker jag kan fungera för att häva utbrott men ibland hjälper ju inget. Blir jag arg själv brukar jag försöka gå iväg en stund. Hoppas det blir bättre.
Jag har frågat Bvc flera gånger men hon säger bara att jag ska ringa min vårdcentral. Jag fick ju deprisson på testen när barnen fötts som gjordes på Bvc men hänvisades bara till vc.
RaderaVad skönt att du skriver så. Tack. Känner sån press med allt. Pust.
Kram o tack för din fina kommentar
Det låter inte vettigt Cecilia med bemötandet på ert BVC. Byt BVC, självklart ska ni få hjälp - och helst igår! Kram
SvaraRaderaVi flyttar ju snart. Eller ja. Snart o snart men då kommer vi byta Bvc. Men jag håller med, vårt Bvc är bedrövligt.
RaderaHåller med Åsa, kolla om kan byta BVC eller få hjälp via BUP, privata alternativ just kring hur ni ska hantera Alfreds känslostormar. Jag tänker själv att man inte behöver ta alla konflikter utan en del kan man nog avleda men att barnet också behöver få storma och kämpa ibland. Och att förstärka positivt beteende men att ibland säga nej. Det är inte heller hela världen om du lyfter in honom på rummet (eller går ifrån) när du känner att du inte orkar mer (det får ju inte ske hela tiden så klart)
SvaraRaderaBlir det fler utbrott när han äter sämre (lågt blodsocker?) eller är det så att han äter sämre för att han är i en fas som också innefattar utbrott?
Förbereda på allt är viktigt, bilder/berätta
Och glöm inte att du är världens bästa mamma för dina barn
Jag ska surfa lite och kika runt vad vi har för möjligheter, men jag tror att de är ganska små i den här kommunen.
RaderaVi säger nej, rätt ofta och det är då det händer. Just nu har han massa önskemål vi inte kan uppfylla. Hela världen rasar då. Och han har ätit dåligt i några veckor. Vet inte varför, men han hade ju utbrott även innan men inte lika många.
Han sover även dåligt så allt hör väl i hop.
Jag känner mig som den sämsta. Usch :(
Men du är ju inte sämst. Du är fantastisk. Det känns ju nästan hopplöst i din situation, inte lätt när de är små och vill "fel" saker. Jag vet att ni delat på dem innan en del, gör det livet lättare?
RaderaJag har en tjej som är någon månad äldre än era tvillingar. Utbrott hela tiden när hon inte får som hon vill. Skriker och kastar saker, går dock över ganska fort. Matvägrar gör hon också så fort hon får något hon inte gillar. Blivit lite bättre när jag inte blandar maten, allt ska vara separerat. Men hon tvärvägrar en del mat nu som hon utan problem ätit tidigare. Och prova nytt, nä det går hon inte på. Spännande det här med barn :) Kämpa på!
SvaraRaderaPS. Min dotter är känslig mot både mjölkprotein och ägg. Konstiga utslag en del av bilden. Men proverna visar ingenting. Kom fram till det genom att utesluta helt och sedan följa ett provokationsschema. Lite meckigt dock. Finns tydligen flera sätt att vara allergiska, syns inte alltid på proverna. DS
Ena dan tror jag det är ägg. Andra dan kanel och nu är jag inne på jordgubbar igen.
RaderaVad gör du när hon får utbrott?
Nu är min son betydligt äldre än din (10 år), men för oss har lågaffektivt bemötande varit den absolut bästa metoden att hantera utbrott (det finns bra litteratur och blogginlägg om det om du googlar). Sonen är väldigt känslig för förändringar och motgångar, men det har gått bättre och bättre och det blir numera extremt sällan högljudda konflikter med gåt och panik. Nä han var yngre kunde framför allt han och jag fastna i maktkamper som jag först senare insåg att jag aldrig borde ha låtit oss hamna i och att jag faktiskt agerade som om han ville jävlas när det inte hade någonting med trots eller "jävlande" att göra.
SvaraRaderaHursomhelst är du definitivt ingen dålig förälder. Jag vet så väl hur det känns när man förpassat ungen till sin säng och sitter och skäms livet ur sig i soffan efteråt, men vi är trots allt bara människor. Det märks så tydligt att du vill det bästa för dina barn och det kommer bättre tider. Håller tummarna för att du snart mår bättre <3!
Ska genast googla o läsa vad det betyder. Jag tror vi oxå är en del av det men ibland blir det bara fel.
RaderaJag försöker varje dag. Känner mig så himla ensam i det här.
Oj, oj, det finns många saker att fundera på i detta.
SvaraRaderaFör att börja från slutet: Du ska inte, och är inte ensam i föräldraskapet. Du har en man, och han är lika mycket förälder som du. Emellertid får man vara medveten om att man är två om att forma en relation. Så länge som du tar allt ansvar, finns det ingen anledning för din man att kliva in. Att lämna över ansvar, innebär dock samtidigt att acceptera att saker och ting inte blir gjorda på (i detta fall) ditt sätt, och det måste du acceptera, oaktat det handlar om städning eller hur man packar en dagisväska. Du gör det på ditt sätt - din man gör det på sitt sätt.
Vidare funderar jag på vad du hade för förväntningar på föräldraskapet. Man är två personer som väljer att försöka få barn. Om det lyckas, är det den största omställningen i livet. "Nu är det en annan chef i detta hem" sade en person så klokt, när vi fick vårt första barn. För så är det. Vad vi vuxna vill och tycker, kan vi glömma. Det gäller att - under bra många år - först och främst möta någon annans behov. Kul? Nej. Nödvändigt? Ja. Och man kan inte förvänta sig att någon annan skall komma och avlasta. Som förälder har man ansvar för sina barn. Punkt.
Det sätt på vilket du formulerar dig, kan göra mig bekymrad. "Nu har Alfred återigen börjat med sina utbrott." Det är inte så, att Alfred väljer om han skall få utbrott eller inte. Han agerar på det sätt han kan agera. Han har inte den verbala förmågan att argumentera, så då uttrycker han sig på det sätt han kan. "Jag orkar inte hör Alfreds gap och skrik. Klara däremot är väldigt skötsam och duktig just nu". Skötsam? Duktig? Gode tid. Vad förväntar du dig av tvååringar? Och varför jämför du dem med varandra? De må vara födda på samma dag, men där slutar alla jämförelsepunkter. Och att tänka sig att man skall vara skötsam och duktig när man är två år och i huvudsak är behovs- och impulsstyrd, är orimligt.
Du skriver att ni ofta säger nej. Jag skulle föreslå att ni oftast säger ja, utom om det handlar om fara för liv och lem. Får man dra ut allt papper från toarullen? Ja - om det inte finns ett MYCKET tungt vägande argument för att säga nej. Får man gå ut utan kläder? Ja. Även barn känner när de fryser. Och så vidare.
Matvägran. Barnet äter bara glass. Bra. Ge glass. Barnet äter bara spagetti och köttfärssås. Bra. Servera det då. Barnet vll inte äta vid måltiderna. Nähä. Spara portionen åtkomlig för barnet, så slinker den ner förr eller senare. Ingen svälter ihjäl frivilligt, och jag känner ingen 20-åring som bara äter glass. Inte heller känner jag någon som inte slutat med napp vid en rimlig tidpunkt. Vad som har varit rimligt har varierat, men inte så mycket att det har kunnat betraktas som onormalt.
Mitt sammantagna råd är därför: Tagga ner. Ta det lugnt. Dela på uppgiften.
Jag har läst och begrundar. Uppskattar verkligen att du tar dig tid och skriver här, många saker jag behöver fundera över. . Tack för din kommentar
RaderaJag tycker du är lite hård när du säger att C jämför sina barn, ja, hon gör det indirekt på bloggen, men vi är inte där i hennes vardag. Mina barn är väldigt olika, en "utmanande" och en lugn. Jag jämför dem aldrig så de hör, eller använder orden duktig eller jobbig. Vad jag säger till mina vänner är för deras öron.
RaderaVad gäller mat skulle jag aldrig servera något annat än det jag lagat, mao vill barnen inte äta så tji för dem, då får de vara hungriga. De har inte svultit ihjäl än!
Lycka till Cecilia, min stora är verkligen en utmaning, så jag hoppas hennes 2-års trots slutar nu för hon har ju fyllt 3!! ��