Bebiskarusellen

Jag hade oroat mig helt i onödan. Jag åkte och hämtade pappa och syster tidigare, vi åkte sen och köpte blommor, satt i solen och väntade på att begravningen skulle börja. Jag blev förvånad över hur kort begravningen var, tydligen är begravningar korta. Efteråt var det sedvanlig kaffe och tårta.  Jag tror faktiskt pappa var nykter hela dan, mkt hade nog med att göra att min syster bodde där i några dagar. Jag tror faktiskt pappa var nöjd. Hans frus barn och bråk om bouppteckning är dock ett eget inlägg för sig. Tänk att död tar fram det värsta hos vissa, tråkigt.  Annat trist är jobbet. Jag känner mig helt slut, all röra, krismöten, alla som säger upp sig, glappen mellan ny personal och alla konsulter. Det är kaos. Kaos. Jag kikar på jobb men det finns inte mycket. Studera känns inte som ett alternativ, jag har redan läst vuxenutbildning och 4 år på universitetet. Jag har massor av studielån. De yrken jag kan tänka mig kräver massor av matte, det är även det helt uteslutet....

Så vabbar jag igen, i helgen avslutade vi antibiotika för streptokocker och i går började vi med antibiotika igen. Helt otroligt, tredje gången på kort tid. Snart får de göra nån utredning på oss eller dagis, så här kan vi inte ha det! Nätterna har varit hemska och jag tror inte nån av oss sovit. klara har dessutom krupphosta och hostar mest hela nätterna igenom.  Trots halsfluss på Klara hade vi en fantastisk dag i går. Att vara själv med ett barn är rena semestern. Vi hinner leka, mysa och jag kan ägna all tid till bara henne. Hon var som en ängel både på vårdcentral och apotek. En fröjd!  Efter som Alfred är frisk har han varit på dagis och så även i dag. Idag ska jag även på begravning för styvmor. Jag har rasat så i vikt så har de kläderna jag tänkt att ha blivit alldeles för stora. Efter lite klädpanik har jag bestämt mig för en randig polotröja och en svart kofta och byxor. Han inget annat mörkt. Jag oroar naturligtvis i hjäl mig. För allt. Parkering, hitta dit, hennes ...

Nu är vi på banan igen, barnen har piggat på sig och jag har snart jobbat en vecka utan vabb och sjukdomar. *peppar peppar* men alla verkar sjuka nu så det är bara en tidsfråga. Alfred börjar sämst bli snorig igen. Sista dagen med antibiotika i morgon.  Vilka utbrott barnen har nu för tiden, slagsmål om leksaker, utbrott om de inte får som de vill, slagsmål om mitt knä, om kläder. Jösses. Jag blir alldeles svettig. Klara blir arg och Alfred mer ledsen. Detta är väl bara en hint om den kommande trotset?! Klara har börjat kommunicera så mycket. Hon kan massor av ord och även någon enstaka mening. Hon kan tex hela kroppen, frukter, djur osv. Man kanske ska kunna det men jag blir ändå så stolt. ;) Alfred kan oxå men pratat inte lika många ord. Han har ett eget språk, och på sitt språk pratar han massor. Han blir däremot väldigt frustrerad om vi inte förstår.  ***** I söndags hade vi hoppning. Vilken katastrof. Jag och hästen pratade inte samma språk och var lika osäkra båda två. D...

Gnällinglägg deluxe.  Dagis hade rätt och jag hade fel. Klara blev allt sämre så efter ett läkarbesök i fredags så har hon streptokocker och öroninflammation. Alfred har börjat insjukna men visade inte positivt på streptokocker och öronen var fulla av vax så det var svårt att se. Men mkt röd hals, feber osv. Nu är det antibiotika igen. Läkaren var fantastisk och kollade de noggrannt till skillnad mot förra gången.   Sjuka barn är vidrigt. Hemskt. Jag är redo att kasta in handduken eller sälja ungarna. Och maken. Alla skriker och gnäller. Nonstop. Slåss om knät och vägrar att äta. Då har ändå maken vabbat så jag har varit lycklig på jobbet. Eller ja. Där är det oxå kaos. Mitt tålamod är noll och jag är trött, sliten och sover dåligt. Tröstäter och allt är faktiskt skit just nu. Jag vill bara gå härifrån och inte komma tillbaka. Skuld och känner mig som världens sämsta mamma och fru.  Det känns som jag inte får andrum, alla bara kräver nåt av mig, maken , barn, katten Robba...

I fredags kom syster med barn och hälsade på. Syster och systersonen sov hos pappa och systerdotter hos oss. Barnen älskar henne och hon dem och det är så roligt att ha henne här. Klara var däremot ett litet monster i helgen. Får hon inte som hon vill så får hon värsta utbrottet och det är ofta. Arg, sur och ilsk liten unge. Pust! Jag tror det är tänder, utveckling och dagis som spökar. För det är inte bara humöret som spökar utan även sömnen och numer ratar hon sin pappa oxå. Han får inte klä på henne och inte natta henne. Vilket gör att jag får det rätt svettigt. Att ha barn är som att ha en adrenalinhöjning mest hela tiden kombinerat med magsår och hjärtinfarkt.  Helgen avlöpte ändå väl, vi hjälpte pappa att tömma lägenheten på gamla kartonger, kläder osv. Han berättade att barnen till hans fru hade varit hem till pappa och rotat igenom saker och tagit guld och kristallkronor. Pappa hade inte vetat vad han skulle göra utan mest blivit orolig och stått vid sidan om. Han f...

Den fina tiden är för tillfället över, hela veckan har ALLT gått käpprätt åt skogen. Småsaker som blir enormt starta när en har mens. Ens humör är inte riktigt att leka med. Men vi tar det från början. På måndagen skulle vi fått vår matkasse. Men ingen matkasse kom. Den lådan med vår mat fanns helt enkelt inte med. Målaren kommer och börjar med Alfreds rum som får flytta in till Klara igen På Tisdagen väcker barnen varandra alldeles för tidigt och smärre kaos utbryter. Sen kommer jag rusandes till dagis, jag tar alltid ett barn i taget. (4 månaders test av olika varianter så är det denna som är bäst.) Men där fanns ingen, dvs inga möbler, personal eller barn. Efter att ha galopperat runt så hittade jag dem på en annan avdelning. Dvs okända barn och okänd personal, men en av vår personal i alla fall. De slår ju samman alla barn på morgonen för att sedan ett visst klockslag gå över till sina avdelningar. I alla fall fick jag lämna stackars Klara där för att springa och hämta Alfr...

Dagarna går så fort, innan jag ens tänkt så är det måndag igen. Vi är fortfarande lediga måndagar allihopa, det går åt föräldradagar men det är det värt. Vi brukar vara på öppna förskolan, picknick, lekland eller bara måsten I dag kommer målaren och ska börja med Alfreds rum, vi ska åka till Ikea och köpa lite ramar och titta på en fåtölj till Alfreds rum. I barnformat alltså ;) tvillingarna har ritat på dagis och jag tänkte rama in de fina teckningarna.  Det betyder ju oxå att Alfred ska flytta in till Klara några nätter, det ser jag däremot inte fram emot. Båda sover så mkt bättre sen de fick varsit rum. Förut väckte de varandra hela tiden så jag gissar det kommer bli samma visa denna vecka.  Denna vecka ska även dagis börja renoveras och barnen ska vara i deras lekhall. Inget torkskåp och barnen lämnas i personalingången i stället. Blir nog en del småkrångel inte minst för barnen men renoveringen behövs verkligen göras.  Tvillingarna har kommit in i ett flöde av glädje...