Bebiskarusellen

Jag skulle behöva lite tankar kring hur jag ska tänka. Nu har jobbet jag sökt ringt på referenser, det står tydligen mellan mig och min fd kollega. Jag gjorde psykologtestet, det gick sådär på mattefrågorna. Jobbet ligget i samma stad som jag bor.  Jag har jobbat där för ca 10 år sen. Det är mitt yrke jag är utbildad till. Stabil personalkår Mkt ansvar men oxå en del frihet då vi bara är 2 i mitt yrke Jag måste lära om ett helt system då de bytte när jag bytte yrke. Jag måste alltså plugga på min fritid.Tar ganska lång tid o lära sig Inte så flexibelt med vare sig tider eller ..det mesta tryggt Inom skolan varit min drömarbetsplats i 10 år Verkar lite rörigt Jobbet jag har nu mkt flexiblet med tider, jag kan jobba hur mkt eller lite jag vill Stor personalkår som kan stötta när man är borta Jag är den enda som inte är utbildad till just det utan är motsvarande Byter personal 1 gång i månaden typ delvis stressigt Inte så bra o jobba med det när man bor i samma ...

Så var det dags att gå till jobbet strax, nu har jag piffat upp mig lite och ser någorlunda ut så jag kan visa mig offentligt. Jag tycker det är skönt att gå och jobba, en dag är ganska lagom. Jag brukar mest längta hem till barnen hela dagen men att få använda hjärnan och prata med andra människor uppskattar jag. Det är alltid något som väcker oss varje natt. I natt var det brandvarnaren som larmade kl 23.57. Men det brann inte och innan jag fattat vad det var så hade jag värsta hjärtklappningen. I desperat hopp att få tag i den så stod jag på sängen men tappade balansen och slog upp smalbenet på tvättkorgen. **** Tvillingarna har varit gudomligt snälla och goa dessa dagar, vi skrattar sjunger, busar och myser. Jag har försöker vara när mycket och kramas. Som jag längtar efter att de ska kunna kramas tillbaka.  Maken har piggat på sig och känner sig förhoppningsvis redo för dagen. Jag försökte även prata med honom om vad som hänt, om parterapi och försöker verkligen nå fr...

Gårdagen var nog en av de värre dagarna. Maken betedde sig som han hade ebola, jag slet som ett djur med alla TRE barnen. Jag vet inte var jag ska börja men ni kan nog föreställa er. Dagen gick ok men sen när jag skulle ge barnen sista målet urartade allting. Så det slutade med att jag grät, Klara grät och Alfred grät. Klara satte i halsen och kaskadkräktes över mig. TVÅ gånger. Jag skrek att jag hatade maken. Japp lågvattenmärket är nått   Kvällen slutade med att jag låg och grät mig till sömns och vill fortfarande skiljas. Jag tänker inte grotta in mig i detaljer och ha ett mer gnällinlägg än så här. Jag är ju rätt bra på det tyvärr. I dag lär det visa sig om det är magsjuka eller inte, då lär jag o barnen bli sjuka. Det är en till två dagar inkubationstid. Jag har sagt till jobbet att jag kommer i morgon i stället. **** Bra med dagen att jag ringt en gyn och bokat tid. Så nästa vecka ska jag dit. Ett hett tips är även att inte torka golvet med klorin, katterna blir ...

Igår var jag och träffade Mary, vi sågs ju för något år sen och nu var det dags igen. Vi fikade och pratade massor. Hon är en otroligt sympatisk och go människa men det bästa av allt var hennes dotter. Måste vara bland den sötaste lilla tjej jag sett, glad och alldeles liten häftig person. Sen började klara tröttna så vi begav oss hemåt, i bilen fick Alfred för sig att det inte skulle åkas bil mer och drog igång Klara. Naturligtvis var det bilköer för nån lastbil som stannat. Puh. Väl hemma luktade huset rent och gott i några sekunder tills båda bajsade sen luktade det som vanligt igen :) Sen kom maken hem och vips så var kvällen slut.  vid 00 i natt slängde han upp dörren o sa att han suttit på toa i 20 min och var alldeles förstörd.  Han var nog magsjuk, absolut döende. Han sa att han sover på soffan o håller till i stora badrummet.  Jag vet inte varför han väckte mig, tror han jag kunde somna om sen? Han vill inte ha hjälp med något och gick o la sig....

I går var verkligen ingen dag som går till historien. Gnäll och gråt mest hela dagen, jag fick ut och gå med dem redan kl 9 för att få dem på bättre humör. Där träffade vi lite bekanta och då sken Klara minsann som en sol :) Vi träffade den lilla förskolan som vi önskar tvillingarna ska gå i, de har inte inskolning förrän barnen är 1,5 år men det är dit vi ska försöka sikta. De har en privat kö så man verkar inte garanterad plats trots vi köat sen de var 3 månader. Det gör att jag blir lite orolig hur vi ska göra, kommer vi in? Får vi plats? Ska vi skola in någon annanstans tidigare? Kommer dagarna räcka? Hur ska man veta allt sånt här? I går var det inte Alfred så mkt utan Klara, hon var mest allmänt olycklig trots mat och sömn. Hur ska man kunna veta vad som felas? Hon hade i alla fall full fart på sin krypning/ålning och jagade katterna som förskräckt flydde fältet. Maken kom som tur var hem lite tidigare och har man bara en bebis är ju gråt och gnäll inte så farligt. Då har j...

Vi hade en sån mysig och trevlig dag i går, sådär som jag tänkt mig i huvudet hur det är att vara en familj. Eller ja..Mysigt i alla fall. Vi började morgonen med att åka och storhandla, kl 08.25 var vi i affären redo för handling. Det var inte en människa där förutom vi, hela stora affärsn för oss själva. Otroligt. Varför har vi inte kommit på det förr? Jag tror dessutom det är första gången vi storhandlat tillsammans sedan innan barnen, innan dess var ju jag ubergravid och orkade inte handla. Oavsett så var det trevligt att handla tillsammans, småprata och strosa runt. Att vi dessutom hade 20% storköpsrabatt gjorde inte saken sämre. Nästa vecka ska vi prova att göra om det, tänk att en storhandling blir veckans höjdpunkt? ;) Vem trodde det för 7 månader sen? Sen var vi ute på promenad i solen, lekte med barnen och pysslade i hemmet. På em fick jag ett sms från ridläraren att många var borta vårt pass och om jag kunde rida 2 timmar tidigare. Det tackar jag ju inte nej till då mi...

I går var det verkligen full fart, först kom kompisen och hennes pojkvän och bjöd på fika. Jag bakade en rulltårta dagen till ära men den blev totalt misslyckad. Den var nog för lite i ugnen och blev svampig och fastnade. Så hon fick ta fikabröd med sig istället, hon bakar fantastiska saker så det var en sorts kokos och citronkaka. Smarrigt. När de skulle precis gå så kom killkompisen och hans pappa, de ska låna vårt garage till en bil. Social kompetens är något killkompisen helt har missat, så han stövla in här i högljudda termer om bilar och hans pappa hör inget så han pratade oxå högt och sa "va" hela tiden. Sen skulle de hälsa på barnen som började gallskrika av skräck. Kompisen avlägsnades sig fort med våra bilnycklar (de skulle ju låna bilen) och jag hann knappt säga hejdå eller visa hur bilen funka.. :-)När hon sen skulle lämna tillbaka bilen så körde hon fel, jag hade högtalartelefonen på och dirigerade henne. Precis då råkar jag prutta, ni vet en sån där högljudd...