Bebiskarusellen

Trots brainzaps (hjärnryckningar), tröghet, yrsel och tinnitus så mår jag rent psykiskt så mycket bättre. Plötsligt känner jag mig levande igen. Lite mer ångest och oro kanske, men nu har jag kunskapen att kunna handskas med det. Det värsta utsättningssymptomet av venlafaxin är utan tvekan sömnproblemen. Återigen kan jag inte sova, vaknar med ett ryck flera gånger per natt av mardrömmar, har svårt att somna och somna om. När jag väl sover så sover jag oroligt. bedrövligt helt enkelt. Jag börjar få dåligt med propavan också, mitt lergigan är också nästan slut så jag måste nog tyvärr kontakta den nya vårdcentralen för att få nya recept. Jag hatar verkligen det! Jag känner mig utsatt, orolig att inte bli trodd och det är jobbigt att dra hela historien om varför jag inte kan sova för någon helt okänd som ska på 10 sekunder bedöma mig. Ännu värre är om de skulle neka mig, vad gör jag då? Propavanet är det som gör att jag oftast får i hopp mer än 4 timmars sömn, om jag inte tar det v...

För fjärde gången är det dags att faktiskt sluta med venlafaxine. Viktökning (10kg) tillsammans med att jag faktiskt mår bättre gör att det känns som ett bra beslut.  Så i månader har dosen minskats och nu har jag tagit  en ”smula” varje dag.  I dag är det dag 2 och natten har tillbringats med mardrömmar och oro, otroliga ”brainzaps” och yrsel samt rejält trög i hjärnan. När jag vänder på huvudet stannar ögonen kvar i sekunder på förra blickpunkten. Sjukt!  Det är bara och härda ut, vad jag förstår så är det några veckor det handlar om, hoppas jag verkligen pallar och inte utsättningsymptomen blir värre.  Wish me luck och har ni erfarenheter av utsättning av venlafaxine så säg till. 

Helgerna går fort men känns ändå som flera veckor. Dagarna är långa och innehållsrika och fulla av aktiviteter, det är inte många sekunders vila inte. I fredags var jag och barnen extra lediga så vi passade på att åka till ett lite större lekland och efter det till lite nya lekparker. Vi hade så himla roligt och jag uppskattar leklandet lika mycket som barnen tror jag :-) På lördagen bar det av till möbelaffärer då vi behöver större byråer till barnen, så en varsin byrå samt en begagnad sekretär inköptes. I går skruvades byråerna i hop. Alltså. 2 "hjälpsamma" barn, 2 överaktiva katter och en svettig make gjorde att vi nästan fick blödande magsår..Men jäklar så bra det blev, nu får vi plats med kläderna, rummen blev märkligt nog mycket större. Vi blev supernöjda! Eftermiddagen tillbringades hos kompis som tur var. För barnens tålamod och humör var verkligen inte på topp i går. De slogs om allt- och utbrott som "Hon NUDDADE MIG" arrrhhgg! gjorde att jag seriö...

Den 29 är det begravning av mormor. Jag funderar mycket fram och tillbaka, vill jag, varför och för vems skull? Jag blir väldigt stressad av bara tanken, minglandet, det sociala, hur morsan kommer uppföra sig. Hon har som sagt noll koll på hur man ska vara och uppför sig oftast som ett litet barn i de flesta sammanhang. Hur tänker alla, vad tänker dem? Jag har inte bestämt mig, jag velar lite fram och tillbaka. Minnet av släktingar suddas ut av morsans historier om all släkt. Jag har inte så mycket minnen av dem, förutom mormor då. Är det morsans minnen eller mina? Vad är sant? Bryr jag mig ens? Bryr sig dem? De vet inget om mig förutom det morsan sagt till dem, hon är ju andra sidan inte pålitlig för fem öre. På nåt sätt vill jag visa att jag faktiskt inte är som hon, att det blev folk av mig trots min barndom. Samtidigt som jag blir trött på mig själv, jag ska inte behöva bevisa någonting. 2 veckor kvar. Jag funderar.

Jag har haft ett bett, ett rött märke på halsen. Senaste tiden har det börjat växa och i går såg det ut som borrelia. Jag ringde till KRY och mycket riktigt- borrelia it is! Så nu är det kåvepenin 3 gånger om dagen i 10 dagar. Jäkla ställe att sätt sätta sig på för övrigt, en stor röd blaffa mitt på halsen. Kan ju även misstolkas som sugmärke av ovana blickar :-) **** I går hade vi WE-ridning, jag valde den tjocka lilla goa ponnyn som jag till min stora lycka fick rida från hagen till stallet. Sen var det 1,5 timmes WE-träning med lans och grindar som jag och ponnyn klarade riktigt bra. Hon har en enorm egen vilja så jag är alltid lika lycklig när vi får till ett samarbete. Sen kom twinsen och hjälpte till att göra i ordning henne. Medans jag mockade i ridhuset fick Klara sitta på ponnyn, till hennes stora lycka. Nu är det inte WE förrän till hösten igen och efter midsommar är även den ordinarie ridningen slut. Till min stora sorg, hur ska jag överleva utan hästar i sommar? ...

Under våren tycker jag att min  ridning har utvecklats, från skräck till förtjusning och en del olater har försvunnit. Hoppningen har gått riktigt bra och de hästar jag förut tyckt varit svåra, har jag haft lättare att rida än förut. När jag anländer till stallet springer jag alltid bort till tavlan där det står våra namn, vad vi ska göra och vilken häst vi ska ha. Då såg jag hästen jag skulle ha och hjärtat stannade omedelbart. Det är en hopp- och galopphäst med massor av motor och turbo. Vilket betyder att man ska vara avslappnad, tydlig, inte klämma med benen och andas. Alla älskar hästen och tycker han är underbar. Jag andades- dvs hyperventilerade, jag slet och drog för att få stopp på hästen (vilket man inte heller ska göra) klämde mig fast och var spänd som en pilbåge. Ridläraren under hela lektionen: -Slappna av Cecilia, SLAPPNA AV! Andas! Herregud. Så svettig jag var. Vilken katastroflektion. Jag kände mig som en nybörjare och var överlycklig när lektio...

Som ni läst har vi en del stök på nätterna. Kvällen till i förrgår tänkte jag lyckligt att nu är vi lediga och barnen har somnat trots hosta och stök, så då går jag också och lägger mig tidigt. Vid 21 började Klara gråta och klagade på magont, i mitt huvud uppspelades genomgång diverse sjukdomar och planering för dessa. Hon somnade om och jag pustade ut. Men sen fortsatte hon så gott som hela natten, till slut bar jag in henne i min säng i hop om bättring och sömn. Många tankar far i huvudet, ska vi ringa ambulans? är det mardrömmar? Är det magsjuka? blindtarmen? Inga symptom stämde med något. På morgonen var hon "pigg" och helt utan magont. Vi föräldrar däremot var grusiga i ögonen och rätt slitna. Efter lite klurande och läsning i fass så stämde symptomen exakt över med biverkningarna för Ipren. Hon fick nämligen Ipren innan hon somnade. Vafan. Stackars lilla Klara. Men i natt har båda barnen sovit HELA natten. Förstå. HELA! Otroligt! Vi är så tacksamma att få sov...

Denna helg har varit varm, svettig i dubbel bemärkelse. I fredags ringde förskolan att Klara var hängig, hon har ju hostat en del i veckan men varit pigg. Samma i helgen, problemet är att hon hostar så hon vaknar, väcker oss såklart men denna helg har varit extrem. Ca 1 gång i timmen har hon vaknat vilket reducerat vår sömn till ett minimum. Maken blir mest loj av sömnbrist medans jag blir en ragata. Jag fixar verkligen inte för få timmar. Så i helgen har alla varit arga och trötta, vi har försökt att vara ute på lite äventyr (lugna sådana) men det har helt enkelt varit för varmt.  I går kom ett rejält åskoväder och efter det har faktiskt temperaturen dalat lite. Dock har Klara inte sovit i natt heller så i dag får hon vara hemma med maken. Konstigt nog tar hon inte heller igen sömnen på morgonen utan de har vaknat kring 5.30-06,00 varenda morgon. I dag är jag trött och grusig i ögonen. Som alltid en släng av dåligt samvete gentemot barnen, att jag inte orkat riktigt med de...

Några dagar nu har Klara hostat både av astma och krupp. Krupphostan är verkligen hemsk, hon har haft det sen hon var liten så vi är vana, om man någonsin kan bli van. Så sömnbristen denna vecka är åter i full kraft. Det märkliga är att det är vi föräldrar som är trötta på dagarna. Hon är pigg som en lärka. Alfred däremot är inne i någon väldigt arg period. Han får utbrott över det mesta "hon TITTADE på mig" "sväng bilen åt det hållet" "det är fel färg på legobiten" Arrrgghhhh skriker han. Så nu ska jag ha en ny strategi. Vi ska kärleksbomba honom, för han är uppenbarligen missnöjd och behöver oss nu. För på något sätt måste det här slut för han tar livet av oss alla. Dessutom retas de med varandra hela tiden, vilket inte gör Alfreds humör bättre.