Bebiskarusellen

Jag har länge grunnat på om jag är på väg in i klimakteriet, sist jag var hos gynekologen (vilket iof var ett tag sen) sa hon att det var på gång. Men de senaste menserna har varit minst sagt konstiga, långt i emellan, endast lite blödning fast lite längre. Sover dåligt och humörsvängningar har jag redan haha:) så det är ju ingen skillnad. Enstaka vallning men det kan lika gärna ha med annat att göra. Blir lite full i skratt orden på google om klimakteriebesvär "dina barn börjar bli vuxna och redo att lämna boet" Öhh.. Nej, det hoppas jag  verkligen inte :-) Jag har sprayat med synarela i många år och varit i kemiskt klimakteriet, så jag känner mig inte helt oäven inför det som komma skall. Tvärtom ska det bli ganska skönt att slippa mensen och ta ett nytt kliv i livet, men det gör mig ändå lite sorgsen då det betyder att jag börjar bli gammal. Jag är dock 40+ så det är lite tidigt med klimakteriet men inte ovanligt. Utöver detta har jag upptäckt massa gråa...

I går när jag kom till stallet visar det sig att vi har slagits ihop med hoppgruppen, de som brukar rida efter oss. De älskar att hoppa och gärna avancerat och högt och är på den högsta svårighetsnivån. Överst på tavlan stod "hoppning" och att jag skulle få den vita stora traktorhästen. jag kände direkt att jag ville gå hem, flyktkänslan slog till med fullkraft. Men så försökte jag vända känslan till lite jäklar anamma. Sagt och gjort, huvudet högt och in i ridhuset med hästen släpandes efter mig. Då visade det sig vara banan vi red häromveckan, 7 hinder med studs i böjt spår och bana. Vid första studshinder skulle vi fatta galopp Va fint. Det betyder att man ska hålla fokus, hålla jämn takt, hålla böjt spår med alla skänklar, fatta galopp i rätt ögonblick samtidigt man ställer sig upp i lätt sits och har en stabil sits och ser nästa hinder när hästen hoppar 7 hinder i följd.. Alltså redan där är jag lost..Haha. Man börjar ju alltid med bommar och sätter hinder varefter...

Alfred vaknade varje timme häromnatten, första dagen på förskolan tog verkligen ut sin rätt. Uppenbarligen hade han mycket att bearbeta. När jag frågade honom i går sa han att han hade haft ont i benen. Jag måste säga att jag var ordentligt grusig i ögonen efter nattens icke sömn, det hela blev inte ett dugg bättre av att jag hade jouren på jobbet och det ena ärendet efter det andra dök upp. Sen slutade jag 17.10 och en transport hem på ca 40 minuter. Väl hemma fanns det noll middag kvar, liksom häromdagen. Blir så trött. Men i dag är det jag som hämtar, lagar mat så i dag ska jag förhoppningsvis få något i magen. Jag är sån att om jag inte får mat blir jag ett monster, dåligt humör är en underdrift. oavsett måste jag säga att jag är väldigt trött i dag trots jag sovit i natt. I kväll är det dessutom ridning och jag kommer hem sent och brukar ha svårt att somna. **** Jag tror jag börjar bli äldre, häromdagen frågade en kollega hur gammal jag var, jag svarade 3 år yngre än va...

Alfred var inte ett dugg lycklig i morse när han vaknade. Efter nästan 10 dagar hemma så lockade verkligen inte dagis. -Jag vill SOVA! ropade han när jag smög in för att väcka honom. Hans morgonhumör är alltid lite taggigt men denna morgon var det mer som en taggbuske:) Klara däremot är oftast som en liten solstråle. Nåja, i väg kom vi och äntligen har vi fått lite snö! Kanske 3 cm i alla fall! Jag tror vi åkt pulka två gånger på hela vintern, så jag hoppas snön är här för att stanna! **** I fredags var båda barnen hemma med mig, Alfred saknar Klara kolossalt när hon har varit på förskolan och han hemma. Jag tyckte även Klara kunde vara hemma med oss en extra dag och det kändes som Alfred orkade med hennes tempo lite bättre. Vi hade en toppendag tillsammans och var ute på en massa äventyr, Alfred har äntligen piggat på sig men äter fortfarande lite dåligt.  Han har äntligen kunnat börja prata ordentligt efter operationen, snarkar inte längre, sover lugnare på nätterna och ...

Jag har alltid skrivit ner det som finns på mitt hjärta för stunden, sällan utan större eftertanke. Mer reflektioner kring olika problematik som uppstår i min vardag. Språket kan förefalla enkelt, tankarna lätt förvirrade utan röd tråd, men jag blir lite förvånad att några av er tror att det är hela jag. Jag önskar jag hade tiden att skriva mer utförliga blogginlägg, lite som för några år sen, med tema och röda trådar. Men sen mina fina Twins anlände så blev det mer rörigt. Sen har jag numer sidor som förvånar mig å det yttersta. Jag har alltid varit en människa av kontroll, strukturerad och organiserad. Sen barnen kom och mer den senaste tiden har nya sidor gjort intrång, häromdagen tappade jag mina bilnycklar, snarare- nycklarna fanns någonstans i närheten av mig eller bilen då bilen fungerade (den har startknapp)  Efter 2 dagars sökande är den hittad, mellan bilsätena. I morse försov jag mig, det har typ aldrig hänt. Någonsin (med något få undantag) Kontentan av detta är a...

Jag vet att jag har haft ätstörningar länge, hela mitt liv. Mycket pga min mamma som alltid talat om att jag är tjock, ful och fet och jämfört mig med min smala syster. Sen blev jag mobbad i skolan och matångest har jag alltid haft. Jag har nog tänkt att det är en del av mig och mitt sätt att tänka kring mat. Jag är helt fixerad vad jag äter och inte, att jag är tjock, vad jag ska ha på mig så jag ser mindre tjock ut, jag har aldrig vågat gå in i finare affärer för jag är rädd att de tycker jag är tjock och inte kan ha kläder. Jag har enorm skuld och matångest över vad jag äter. Hetsäter gärna och håller på förgås av ångest sen. På några år har jag gått ner ca 37 kg men sen förra året har jag gått upp 7 kg igen. Jag har ca 10 kg kvar till normal vikt. Eller som jag vill väga. Jag har aldrig varit så "lycklig" som när jag förra året nådde normalvikt och normal BMI. Skuld och ångest har jag haft ändå, jämt, över allt jag äter. Allt handlar om min vikt. Hela mina dagar. ...

I fredags opererade Alfred bort sina halsmandlar, körtel i näsan och vax i öronen.  På uppvaket började han blöda massor och de fick söva om honom. 2 timmar senare blev han utskriven och fick åka hem. Helt sjukt egentligen, att man släpps hem i föräldrars vård som ingenting. Visserligen är allt rutinoperationer men en operation är ändå ett ingrepp.  En knäckt hjälte. Så fantastisk och modig. När han kom hem var näsan blodig, han var alldeles blek och helt slut.  Han kan fortfarande inte prata ordentligt, sår i och kring näsan, dreglar en del och äter som en myra.  Han var mycket piggare i går men pratar dåligt och äter dåligt. Det går åt mkt glass i detta hus. En vecka ska han vara hemma så vi kommer köra varannan dags Vabb.  Jag och Klara var på Bamsegympa både lördag och söndag. Vi provade ortens Bamsegympa men kände båda att vi vill stanna kvar på den gamla. Men denna termin köra vi båda dagarna om vi orkar. Den nya kanske blir bättre?  I dag är jag hemm...

Då har två dagars konferens med arbetet klarats av, god mat, dålig säng men som alltid mycket social tillvaro. Jag hade himla svårt att somna och sov oroligt. Jag och en arbetskamrat var faktiskt och gymmade. Det var säkert 10 år sen jag gjorde det sist. Har lite träningsvärk i dag måste jag säga men känner mig väldigt nöjd! Det hade gått bra för maken och barnen hemma, vi facetimade på kvällen vilket de uppskattade.  Klara sa att jag var på ett "jobbhotell" till förskolepersonalen. Bra ord :-) Väl hemma så var det full fart och sen i väg till hästarna på kvällen. Vi slutar 21.15 och så ska hästar göras i ordning och jag brukar vara hemma kring 22. Dusch och hopp i säng och sen brukar jag ha svårt att somna, jag är så i gasen, adrenalinet på topp och katten Robban hade längtat SÅ mkt efter mig. Jag däckade vid 23.30 och vaknade 3 av att Klara hade mardrömmar. Sen kunde jag inte somna om. Så i dag är jag minst sagt sliten. I dag är det dessutom Hoppning som jag oroat mig...

Okey, jag måste erkänna att jag oroar mig fortfarande inför hoppningen. Typ- jag kommer och dö alternativt ha hjärtklappning en hel lektion. Denna gång så ska det vara 4 hinder jämt fördelade över hela huset, det betyder man ska hålla jämn fart, stå i lätt sits, ha rätt avstånd till hindren och hästen får inte galoppera för fort eller för sakta. I verkligen, eller min verklighet ;), så svajar jag som en flaggstång i lätt sits vilket gör hästen ostabil och snubblig, antingen gasar på och rider för fort eller så går det sakta och hästen måste ta jätteskutt över hinder alternativt så är vi som en bandtraktor. Ni förstår...Min hjärna går på högvarv. Och nej, hoppning ingår i utbildningen och att avstå går bort. Min ridlärare och alla elever tycker hoppning är askul och jag är typ den enda som har dödsångest. Jag tycker det är kul i bland, när jag känner mig trygg med hästen. Denna gång ska ju jag ha den nya hästen som är som en ferrari, jag vet att hästen älskar att hoppa vil...

Jag berättade väl om den gången på WE-träningen då min häst var minst sagt hysterisk? Över ett par soptunnor? Den häst jag känt mig trygg på och som jag ändå tyckte jag kände. Nu har allt förändrats och jag är rädd hela tiden, oavsett häst. Jag är övertygad om att de ska skena i väg med mig över stock och sten och hiva av mig. i går fick jag en häst jag inte haft så mkt, väldig seg och man får driva som en tok. Tills galoppen- då är hon som en ferrari och flyger runt i ridhuset. Jag blir livrädd och känner att jag inte har nån kontroll. Nästa gång har vi hoppning med henne..Herregud. Jag oroar mig redan. På nåt sätt kom jag på att jag var dödlig, och vad som helst kan hända. Från att tycka att hoppning är obehaglig tills att tycka att allt med ridning är läskigt. Jag älskar ju att rida!! Men inte just nu :-( Vet inte riktigt hur jag ska komma över det här.

Hurra!  I går fick jag äntligen min bil! Den var mycket finare än jag mindes den och lyckan var total när jag körde hem den. Däremot är den avancerad i jämförelse med min gamla bil, det är lite som en cockpit med alla lampor och knappar. Den har ju både skyltavkänning och vitt streckavkänning. Det är ju en elhybrid och den smyger fram när den har startat. Vilket just nu är en nackdel för jag fattar och hör inte när den är i gång. Jag trycker runt lite här och där tills bilen blir irriterad på mig :-) Tyvärr fick vi fel däck till bilen så i morgon ska maken ha bilen för att åka och lämna in den. Då får jag ha hans gamla skruttbil. Suck :( **** Jag har haft lite ont i halsen och huvudet i några dagar, men det verkar inte vara något som vill bryta ut. Trött är jag också och ridningen går sådär. Jag har verkligen en svacka just nu sen hästen jag hade var hysterisk. Jag kan inte koppla av riktigt och spänner mig. Det gör inte saken bättre. **** Nu har jag anmält mig till bamse...