Bebiskarusellen

Klara vaknade på uruselt humör och började med att ligga och skrika hysteriskt. Hon skulle minsann inte klä på sig kissa eller någonting. Alfred var glad och klädde på sig, så vi var påklädda och redo att gå i hallen när Klara fortfarande låg skrikandes på golvet i pyjamas. I början var jag lugn och pedagogisk men sen blev jag irriterad och tills slut skitarg. Vilket är det sämsta scenariot och gör absolut inte situationen bättre. Så hon skrek och grät från hon vaknade tills jag hivade in henne i bilen. Jag försökte prata med henne om att sådan här morgnar inte uppskattas och vad vi går miste om. Väl på jobbet sorgsen, skuldkänslor så hade chefen skicka ut om julledighet och jag fick inget beviljat. Då började jag gråta. Seriöst. Jag blev helt knäckt. Barnens dagis har stängt och då får man lämna dem på jourdagis, det vill jag inte då de nyligen har bytt dagis och flytta dem igen känns inte alls bra. dessutom fyller morsan jämt så vi ska till Dalarna på kalas. ...

Det blev ett litet tårfyllt farväl i fredags med terapeuten, vi har ju träffats i nästan 1 år nu och hon har följt med mig på hela resan, jag har mkt att tacka henne för. Men eftersom jag flyttat och bytt län och det inte heller fungerar med resor. Jag fortsätter äta venlafaxin, nu tar jag en tablett varannan dag. Jag ska så småningom börja utfasa dem, om inte annat för jag bytt vårdcentral och får börja om med ny läkare som kanske inte vill skriva ut. **** Helgen har bjudit på fint men kallt väder vi har varit ute mycket och kollat området, vi har undersökt den  närliggande skogen, vattnet, berg och hästar. Vi var även till den närliggande kyrkan och kyrkogården och tittade, den var oerhört vacker, med gamla gravar och en fantastisk minneslund. Barnen tyckte det var så konstigt att det låg döda människor där, det gäller verkligen att passa sina ord så man inte snurrar i sig i nån knäpp förklaring. :-) De tyckte det i alla fall var spännande och hade massor av frågor. ...

Vissa saker i livet fixar jag bara inte. Jag tror det hänger i hop med att det är sånt jag inte kan styra över. Sen vi flyttade så måste jag åka en helt annan väg till jobbet, gamla vägen. Det är kringelikrokar i skogen med ingen belysning men med massor av trafik. Det är traktorer, epatraktor, bussar och "söndagsåkare".  Bussarna har ingen hållplats att åka in i utan stannar mitt på vägen, vägen är smal så det går inte att köra förbi. I stället för att njuta av naturen sitter jag och muttrar och svär över alla som är i vägen. Bilköer och ovanstående situationer gör att jag får hjärnblödning, i morgon ska jag på avslutningssamtal hos psykologen då jag måste fråga om hon har något bra verktyg för detta. Samma är att gunga barnen, sitta och hålla handen vid nattning, i stället för att njuta av stunden så vill jag galoppera i väg i "friheten". Möten på jobbet ska vi inte tala om, då sitter jag ofta och tänker "please kill me, PLEASE!" Hahaha :-) Tålamod ä...

Jag är så lycklig varje dag jag vaknar. Vi bor i ett drömhus, det har allt och lite till. Området är fantatiskt,skog och vatten alldeles inpå knuten. Efter en vecka har vi kommit i ordning, vi har en del kartonger att packa upp men de är ute i förrådet. En del saker är ännu inte hittade som batterier, tejpen och barnens gummistövlar. Vissa saker saknar vi inte ens.  Även katten Robban har kommit till ro och flyttat in i tvättstugan på torktumlaren, klokt då det är husets vamaste rum då värmepannan står där. Värmepannan är för övrigt så avancerad att man måste klura en hel kväll på hus man skruvar ner värmen. Vi är inte vana med ett så varmt hus, vi frös jämt, hade tofflor och koftor. Här är det 23 grader och vi svettas :)  I morgon börjar det på riktigt, vi börjar jobba och pendla igen. 2 veckors inskolning är till ända. Vi får lite längre till jobbet men det är det värt. 

Flytten var något slitsam men flyttfirman var otroligt proffsig, hjälpsamma och otroligt trevliga. 4 man och tre lastbilar (och frun i huset)krävdes för att få allt över till nya huset. De bar tunga möbler och otymliga sängar uppför trappan, hjälpte mig att möblera och flytta runt möblerna lite. Men det var fasiken vad saker vi hade, de senaste månaderna har vi klarat oss ypperligt med mindre än hälften.  Vi fortsätter rensa och kasta men hur mkt kartonger som helst är kvar att packa upp men nu är det mesta uppe och allt det nödvändiga upppackat.  Flyttdagen ringde de från dagis och hon hade feber, idag så ringde de om Alfred. Men när jag hämtade hade han ingen feber. Lite gnällig men verkade mest hungrig. Jag tror däremot att de åkt på höstblåsor. Suck.  Vi har haft barnens gudmor här från dalarna hela helgen som stått för mat och all markservice. Så vi har ätit massor av gott men onyttigt. Tror jag gått upp 5kg denna helg :/ I morgon skriver vi papper och säljer gamla h...

Det har varit en lång helg och långa dagar, varje dag känns som en vecka. Alfred har varit på sitt allra värsta humör och driver hela familjen till vansinne.  Flytt med inskolning och treårstrots är verkligen inget jag rekommenderar. Men snart så är det över hoppas jag. Nu har vi skolat in i 2,5 dag. De har andra rutiner och regler än vad vi är vana vid, vissa saker bättre men andra saker sämre. Oavsett så tar det ju ett tag och lära sig nytt både för oss och barnen. Barnen där är i samma ålder eller äldre, barnen är fler och färre fröknar. Men både barn och personal är väldigt mysiga och omtänksamma.  Hoppas våra barn kommer att må bra och trivas där. Lite orolig för Alfred måste jag erkänna att jag är, han blir så ilsk och vill inget. Sen är han helt slut efter en dag där med ännu argare humör. Både han och Klara sover bedrövligt och vaknar tidigt.  Pust igen Vi packar och packat, på torsdag hämtar vi nycklar och på fredag går flylasset. Ska bli så spännande!