Rapport från ultraljud

Det var en trevlig läkare om än väldigt allvarlig. Hon började med att göra ultraljud på magen, men där såg man inte mycket. Dessutom har jag fått rött utslag under magvecket efter i tisdags så det gjorde otroligt ont.

Så det blev ett vaginalt ultraljud i stället. Men även det var lite svårt att se med.

Men det hon kunde se var att hon kunde se 3:e hålrummet i hjärnan (frampå huvudet på fostret), det brukar man vanligtvis inte kunna se, det ska man egentligen inte heller se.

Hon kunde inte sia utgången på det hela, det är något som kan försvinna men oxå något som kan utvecklas till nåt värre.

"och då blir det tråkigt" sa hon. Jag svarade "nej, det blir en mardröm"

Hon sa en massa annat oxå, men jag minns ärligt talat inte.

Hon tyckte uppriktigt synd om oss och var väldigt ledsen för vår skull, vi hade en gedigen historia som hon utryckte det.

Det kändes som hon inte berättade allt.

Den 14 augusti ska vi tillbaka och se hur det har utvecklats. Det hjälper inte att göra vul tidigare eftersom det förhoppningsvis ska växa bort av sig själv. Det är heller inte några andra avvikelser så jag tror fostervattensprov inte tas förrän sen.

****
Jag sa till maken att vi ska berätta för alla ändå, även den ovissa utgången. För vi kan inte bära det här själva.

Så får det bli som det blir.

Men ni känner väl mig vid det här laget, alla scenarion måste bearbetas och funderas över. Och framförallt de med sämre utgång.

Just nu är det enda jag kan tänka på den mardrömslika utgången att jag måste föda ut ett foster i vecka 19 om 5 veckor. Jag kommer inte klara av det.

Just nu känns allt som en mardröm. Hur ska jag kunna njuta av graviditeten nu?

(Jag har googlat, jag hittar INGENTING)