Rapport från ultraljud
Det var en trevlig läkare om än väldigt allvarlig. Hon började med att göra ultraljud på magen, men där såg man inte mycket. Dessutom har jag fått rött utslag under magvecket efter i tisdags så det gjorde otroligt ont.
Så det blev ett vaginalt ultraljud i stället. Men även det var lite svårt att se med.
Men det hon kunde se var att hon kunde se 3:e hålrummet i hjärnan (frampå huvudet på fostret), det brukar man vanligtvis inte kunna se, det ska man egentligen inte heller se.
Hon kunde inte sia utgången på det hela, det är något som kan försvinna men oxå något som kan utvecklas till nåt värre.
"och då blir det tråkigt" sa hon. Jag svarade "nej, det blir en mardröm"
Hon sa en massa annat oxå, men jag minns ärligt talat inte.
Hon tyckte uppriktigt synd om oss och var väldigt ledsen för vår skull, vi hade en gedigen historia som hon utryckte det.
Det kändes som hon inte berättade allt.
Den 14 augusti ska vi tillbaka och se hur det har utvecklats. Det hjälper inte att göra vul tidigare eftersom det förhoppningsvis ska växa bort av sig själv. Det är heller inte några andra avvikelser så jag tror fostervattensprov inte tas förrän sen.
****
Jag sa till maken att vi ska berätta för alla ändå, även den ovissa utgången. För vi kan inte bära det här själva.
Så får det bli som det blir.
Men ni känner väl mig vid det här laget, alla scenarion måste bearbetas och funderas över. Och framförallt de med sämre utgång.
Just nu är det enda jag kan tänka på den mardrömslika utgången att jag måste föda ut ett foster i vecka 19 om 5 veckor. Jag kommer inte klara av det.
Just nu känns allt som en mardröm. Hur ska jag kunna njuta av graviditeten nu?
Så det blev ett vaginalt ultraljud i stället. Men även det var lite svårt att se med.
Men det hon kunde se var att hon kunde se 3:e hålrummet i hjärnan (frampå huvudet på fostret), det brukar man vanligtvis inte kunna se, det ska man egentligen inte heller se.
Hon kunde inte sia utgången på det hela, det är något som kan försvinna men oxå något som kan utvecklas till nåt värre.
"och då blir det tråkigt" sa hon. Jag svarade "nej, det blir en mardröm"
Hon sa en massa annat oxå, men jag minns ärligt talat inte.
Hon tyckte uppriktigt synd om oss och var väldigt ledsen för vår skull, vi hade en gedigen historia som hon utryckte det.
Det kändes som hon inte berättade allt.
Den 14 augusti ska vi tillbaka och se hur det har utvecklats. Det hjälper inte att göra vul tidigare eftersom det förhoppningsvis ska växa bort av sig själv. Det är heller inte några andra avvikelser så jag tror fostervattensprov inte tas förrän sen.
****
Jag sa till maken att vi ska berätta för alla ändå, även den ovissa utgången. För vi kan inte bära det här själva.
Så får det bli som det blir.
Men ni känner väl mig vid det här laget, alla scenarion måste bearbetas och funderas över. Och framförallt de med sämre utgång.
Just nu är det enda jag kan tänka på den mardrömslika utgången att jag måste föda ut ett foster i vecka 19 om 5 veckor. Jag kommer inte klara av det.
Just nu känns allt som en mardröm. Hur ska jag kunna njuta av graviditeten nu?
(Jag har googlat, jag hittar INGENTING)
Kära du =( Men, kan dom inte göra något tidigare? moderskaksprov? Ska du gå och vänta och vänta på att inte veta? =( Jag menar dom gör ju kub i den veckan så om du aldrig hade gjort kub hade du aldrig vetat något nu så då borde det väll innebära att dom har en plan för om man ser något sådant här i denna vecka?
SvaraRaderaJag tror inte det hjälper, det enda som hjälper är att det växer bort av sig själv.
RaderaJag ångrar så att vi gjorde kub nu :(
Jag är ledsen för er skull. Hoppas ändå fortfarande att allt ordnar sig.
SvaraRaderaDet jag inte förstår är att doktorn verkade ha se svårt allt annat, men hålrummet såg hon ändå?! Kan man lita på det då? Och varför får man tid för ul så sent? Dagen efter har ni RUL (om jag ser det rätt här till vänster). Mycket man undrar över... Är det inte bättre att göra FVP?
Jag kan förstå att du inte kan njuta nu, men tyvärr är det inte så mycket ni kan göra. Hoppas på er lilla foster!
Kram,
T.
Ja, vi såg oxå hålrummet.
RaderaDe vill att han växer till sig så man ser bättre.
Nej kära vän. Jag har tänkt så mycket på dig sedan du skrev sist. Hoppats så innerligt att ni skulle få goda besked idag. Jag är så ledsen för din skull!
SvaraRaderaMitten av augusti är så himla långt bort, kan du uppsöka privat gyn innan dess för undersökning eller akutgyn? Ja jag vet inte hur man känner, jag bara tänker högt.
Jag fortsätter att hoppas med och åt er i svaga stunder!
Kramar
Det enda som hjälper är att det växer bort av sig själv, och för det så måste man vänta några veckor.
RaderaKram
Usch så ledsamt! Jag hoppas verkligen att det försvinner och att ni får ert efterlängtade barn. OM du har ork att läsa om att föda en liten i vecka 19 så kan jag rekommendera wwww.langtantillbarn.blogspot.se
SvaraRaderaHon som har bloggen,Anna, fick föda deras son i vecka 19 i maj 2011. De har fått en son till efter det och det kanske du inte riktigt orkar läsa om just nu men läs inläggen från maj 2011 om du orkar.
Jag hoppas verkligen att er lilla visar sig må bra och att du inte behöver föda ut den lill* i vecka 19. Har du/ni orken så kan du kanske försöka få detta kollat av en annan banmorska? En second opinion och där du kan fråga om fvp eller moderkaksprov kan ge besked? Tänker på er. Kram
Jo, jag brukar läsa henne jag oxå ibland.
RaderaJag tror vi avvaktar lite, jag har inte ork nog just nu.
Kram
Hej!
SvaraRaderaVad jobbigt det måste vara för er att ha fått reda på detta. Det kan ju faktiskt vara så att allt går vägen också. Försök njuta av att faktiskt vara gravid!
För 3 veckor sedan fick jag missfall i vecka 17 och det blev en liten miniförlossning. Väldigt dramatiskt. Jag trodde inte heller jag skulle klara av det. Att jag skulle åka in på psyk eller något. Men nu med facit i handen har jag faktiskt klarat det! Det har varit många tårar men jag börjar äntligen se klarare på det hela. Det jag tänker på är att jag tycker det var lite "tur" att det ändå var rätt sent. För vi fick se vår underbara son. Vi fick ett ansikte på honom som vi kommer kunna tänka på resten av vårt liv. Nu menar jag inte att detta kommer hända er. Men OM det skulle hända så lovar jag dig att man klarar det. Många kramar
Oj :(
RaderaVad stark du är, tack för att du delar med dig.
Kram
Många varma styrkekramar till er!
SvaraRaderaKlokt att berätta för alla ändå, oavsett utgång på det hela är stödet skönt och viktigt att ha.
Jag önskar av hela mitt hjärta att det växer bort
Ta han dom er tre
Kramar lill
Tack Lill!
RaderaKram
Saknar ord, så fruktansvärt att få behöva bära på den oron i en månad till när ni egentligen bara borde få gå runt i en lycklighetsbubbla. Hoppas så på att det ordnar sig och att allt ser bra ut på nästa UL!
SvaraRaderaVisst är det :(
RaderaJag ville drömma om barnvagnar och måla barnrum. Men nejdå :(
Kram
Åh, vad jag känner med dig!!! Det här ska du inte behöva gå igenom, inte efter allt kämpande!! Det finns ingen rättvisa :( Tänker massor på dig och önskar av hela mitt hjärta att det växer ihop till nästa UL!!! Skickar styrkekramar till dig, mina tummar är dina!!
SvaraRaderaKRAM
Kram och tack för tummarna..
RaderaJag är så ledsen för er skull. Jag hoppas att allt ser bra ut i augusti.
SvaraRaderaJag hoppas så innerligt.
/Dustpuppy
Vi oxå!
RaderaHåller alla tummar och tår och skickar några böner till högre makter för er också. Hoppas på att allt visar sig vara OK om en månad även om jag förstår att väntan är allt annat än rolig.
SvaraRaderaSjälv går vi och väntar på att jag ska börja blöda ut den lill* som stannade av i slutet av vecka 6 och där hjärtat aldrig ville börja slå. För mig känns det som en vinst i sig att kroppen ändå visat att den kan bli gravid.
Känner mig förvånansvärt lugn, mer än jag själv trodde med tanke på att det ändå är ett missfall. Har ju även jag en liknande historia som din bakom mig med ett antal inseminationer/IVF med tidigare partner som aldrig ens gett ett plus.
Lycka till, du har mina tummar till nästa försök.
RaderaJag skickar kramar i massor och hoppas så att det växer ihop. Väntan måste kännas hemsk, men tänk så mycket du orkar och kan på att det ska gå bra. Tycker att du ska våga köpa något plagg el. gosedjur för att sända ut positiv energi om att detta går bra. kramar Lina
SvaraRaderaDet var en bra ide, kanske jag ska köpa nåt litet. som en symbol.
Raderakram
Jag håller alla tummar o tår!! Sen har jag en tanke... jag tror inte att "hålrummet" behöver vara ett kromosomfel. Skulle man ha den misstanken är jag helt säker på att man skulle göra ett fvp/mkp. Det finns ingen vinning att vänta om man misstänker det. Plus att man brukar se flera missbildningar vid kromosomfel, nu var det dock svårt o se hur som helst. Ge inte upp hoppet om mini!!! Kram /Sara
SvaraRaderaTack, jag ska försöka hoppas och tänka positivt!
RaderaKram
Håller tummarna stenhårt för er, och hoppas så innerligt att det går vägen! Finns det en högre makt ber jag till den också.
SvaraRaderaStor kram, tänker på dig ♥♥
Tack, det betyder mycket för mig!
Raderakram
Håller tummarna att allt går bra och att de kommande veckorna går snabbt! Fick själv dåliga nyheter på KUB, alldeles för stor nacksvullnad. Väntan på fostervattenprovet och ul i vecka 16 var fruktansvärd. Och då har jag inte haft några problem med att bli gravid... Kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara nu. Önskar er all styrka!
SvaraRaderaTack Josefin!
RaderaLåter lite som det vi fick høra på tvilling nr. 2. Hette något med ventrikkel och øppning och vätska. Jag minns inte helt. Men du kan googla ventrikkel hjerne på norska, så kan du læsa.
SvaraRaderaTill oss fick vi en Expert samma dag. En øverlækare som så att detta var inte något att bry dig om.
Och lilla Daniel ær helt frisk!!!!
Ge inte upp.
Du måste också mysa med din væxande mage.
Kram
Oj, norska. Jag ska försöka googla och läsa på lite.
RaderaKram!
Du är värd så mycket mer än detta!!!
SvaraRadera❤❤❤❤
Tydligen inte :(
RaderaKram
Massa tröstekramar till dig Cecilia. Det finns helt enkelt inte ord för att beskriva det du går igenom med din man nu :(
SvaraRaderaFörstår så väl din uppgivenhet och totala orkeslöshet i allt som ni gått igenom. Det är helt enkelt inte rättvist!!
Jag kommer i alla fall fortsätta hoppas för din skull. Det bara måste gå vägen...
Kram/ Vivela
Tack och kram!
RaderaJag tänker inte sluta tro och hoppas och du skulle bara våga sluta! Att titta på foser så tidigt är " meningslöst" då de är så lång tid kvar för de att utvecklas. En outvecklad del av hjärnan kan se felaktigt utvecklad ut pga läkare vanligtvis inte ser outvecklade hjärnor och därför misstolkar resultat. Ge knyttet en chans, han växer föhoppningsvis ifatt sin kropp. Bara nån dag hit eller dit gör stor skillnad för vad man kan se och tolka så tidigt på ul. Jag ger inte upp hoppat, och det gör inte du heller. Du är gravid, du bär ett barn och det är ditt. Kram
SvaraRaderaJag försöker verkligen tänka så. Men reptilhjärnan tar liksom över.
RaderaUsch och fy...
SvaraRaderaSkickar styrkekramar!
Tack o kram
RaderaSe ledsamt att läsa :-( Förstår att det måste vara svårt att fortsätta hoppas och glädjas även om du ser ovan att det faktiskt finns hopp. Önskar verkligen att lillen växer till sig och jag hoppas också att ni inte ger upp hoppet, varken om denna lilla fina eller ytterligare chanser i framtiden. Livet är verkligen inte rättvist. Man blir nästan förbannad att en del ska behöva gå igenom så mycket.
SvaraRaderaStor styrkekram från mig <3
Ja, jag önskar jag kunde bli lite mer arg just nu för att vara ledsen är bara jobbigt.
RaderaKram
Men fina :-(
SvaraRaderaBer till de väsen jag tror på och önskar och hoppas så jag blir blå att knyttet växer till sig och att allt är bra.
Blir så ledsen och arg att du ska behöva gå igen ännu mer, livet är så orättvist!
Stora, varma styrkekramar
tack så mycket
RaderaKram
Jag blir så ledsen.. Jag hoppas och tror fortfarande att allt ska vara bra med lilla bäbisen där inne. Men det är hemskt att den lycka ni äntligen fått till er, den har istället blivit en stor oro och rädsla.
SvaraRaderaTänker på dig så ofta och flera gånger om dagen..
Även denna gång önskar jag att jag hade ett fungerande trollspö!
Kramar i massor från Lena och missarna
Ja, vad konstigt allt blev nu då, önskar oxå att ett trollspö hade hjälpt.
RaderaKram till er.
Åhh jag har tänkt på dig hela dagen vännen, just nu rinner tårarna över mina kinder för NÄ det här finns bara inte. Jag håller självklart fortfarande tummarna för det kan ju gå bra (det måste det ju!) men fy vad jobbigt att behöva vänta och inte veta. Men ja ni gör rätt - klart ni ska berätta så att ni kan prata om det det är bättre än att bära allt inom sig.
SvaraRaderaVARMA KRAMAR din Nenne
Åh, hjärtat. Tack för dina fina ord och att du hängt med i alla dessa år.
RaderaKram
Kära du! Bara tid som behövs och det är ju det som är så plågsamt, att vänta. Jag ska be till högre makter att det är något som växer bort. Tänker på dig och hoppas att det här ska gå bra. Kramar i massor!
SvaraRaderaTänker på dig med och väntar :)
RaderaKram o lycka till
Denna vedervärdiga väntan och oron som gnager är hemsk. Lider med dig men jag hoppas och tror faktiskt att det kan gå bra. Ta väl hand om dig. Kram!
SvaraRaderaHemskt är det verkligen. Kram
RaderaJag känner starkt för dig. Hoppas allt går så bra det kan!
SvaraRaderaDen här länken kanske hjälper dig lite? http://www.hydroassoc.org/docs/PrenatalHydrocephalus-A_Book_for_Parents.pdf
Tack för länken!
RaderaSkickar bara en kram o hoppas att det ska växa bort. Förstår att allt känns nattsvart nu. Varma kramar
SvaraRaderaKram raring!
RaderaFy vad jobbigt att vänta fram till augusti för besked. Hoppas innerligt att det växer bort. Stor styrkekram till dig!
SvaraRaderaTack!
RaderaKram
Så så ledsen att det inte var grönt ljus från ultraljudet, att inte räkmackan dök upp nu. Och att tid som är den enda läkningen, också är så sönderslitande jobbigt.
SvaraRaderaOavsett vad som händer bär du just nu det finaste barnet (nåja... frånsett lilla E och lille A då :-P) och om du bär din lill* för 5 veckor eller för en hel gravidietet ändrar inte på det. Just nu bär du ditt barn och det kan ingen någonsin ta ifrån dig. Kanske får du snart känna de första små tapp-tapp-tappen där inifrån och få njuta dem utan att ännu veta hur det ska bli. Så ledsen för det, och gläds ändå åt ditt barn därinne.