Trappa ner mediciner

Jag är som sagt fast besluten att gå ner alla kilo jag gått upp. Men det går ju inte,  jag blir faen TOKIG.


1,3 kg på två månader. Trots rätt matintag och träning. Maken har som sagt rasat i vikt och är snart i mål.


Denna vecka upp 0,2 men mensen har kommit, tillsammans med PMS deluxe vilket är en liten förklaring i alla fall.


Förövrigt har det varit jobbiga veckor, sjuka barn, trött mamma, vakna barn på nätterna, vaken mamma på nätterna.


*****
Jag har börjat dra ner venlafaxin och sen jag började med det så har ångesten ökat och sömnen minskat. Det var då ett par jäkla tabletter jag aldrig lyckas sluta med. Jag har ju bland annat otrolig tinnitus tillsammans med viktuppgång som biverkningar av tabletterna. Jag är trött på dem och vill sluta men det är ju nästan omöjligt.


Så just nu känns det inte som jag är nån trevlig mamma och fru- trött, irriterad och tjock. Trött på maken där det känns som jag bor med en bekant och inte en make. Inte når jag fram till honom heller, inte vill han lyssna. Stiltje.
Trött på barnen som trotsar och slåss.
Trött på katten Greta som hårar överallt.
Trött på mig själv.


****
Solsken är att jag ska på ridresa en helg med mina ridkompisar. Det ser jag framemot


Vi ska på vår första solsemester i maj till Rhodos. Måtte vi överleva :-)


*****
Jag saknar katten Robban. Varje dag, varje sekund. Det känns som en del av mig fattas.

Kommentarer

  1. Anonym22 februari 2019 kl. 12:38

    Jag drog inte ner Venlafaxinet - jag tvärslutade. Tog tre kapslar varje morgon och en dag var de slut. Kom mig inte till apoteket förrän prick en vecka senare. Receptet hade utgått månaden innan. Tog ytterligare en vecka innan jag tänkte ta itu med att ringa läkaren för nytt recept, men insåg då att jag mådde alldeles utmärkt utan Venlafaxin. Nu har det gått drygt ett år och jag är fortfarande medicinfri. Vill aldrig tillbaka till den medicinen.

    /M

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Klaras mage

Bild
Alltså ska det vara så här?Alla vi träffar säger att "små barn har ont i magen" och "det är en släng av kolik" och "det går över". Men jag tycker inte det är okey, ska vår lilla tjej lida för att ingen vågar ta itu med det? Är det kolik så fine, då tar vi det. Men tänk om det inte är det? Jämför vi med hennes bror som är som en matmaskin går upp massor i vikt? Så mina experter..Vad anser ni? Hennes "symptom" -Gnäller, skriker mitt i matningen börjar nästan direkt -Det är som vi häller i henne syra - Under måltiden-Åmar sig, drar upp benen, rapar mkt under måltiden -Vill inte äta trots hon är hungrig, vi kämpar ofta henne det hon äter. -Hård i magen av och till, i går lös -Prickar i ansiktet, inte rödprickiga utan upphöjda -Ont i magen ca 2 timmar efter maten, skriker mycket då -Pruttar som har svårt att ta sig ut ibland tar sig massor ut -Har inte ökat på maten trots hon växer, äter ca 70-85/måltid ca 8 ggr/dag -Äter nan sensit
Läs mer

Ruvardag 13 (V 5 (4+4) testdag

Officiell testdag idag, inte för att det spelar nån roll men jag fick ändå lov att testa..Jag tyckte strecket tog så lång tid på sig och det ger mig nästan hjärtinfarkt.. Men jag har fortfarande 2 streck. Dessutom har jag urinvägsinfektion så i dag måste jag ringa vårdcentralen, samt lämna leverprover. I går försökte jag ringa Mamma mia, men de hade fel på telefonerna. Jag verkar ha nån extrem otur med alla läkare för gyn 2 har inte hört av sig och sagt att hon kan skriva remisser heller. **** Allt känns så stort och läskigt, det är verkligen svårt att ta till sig. Allting kretsar kring det här, jag har haft en del mensvärk och det gör mig ju skräckslagen. Det är spännande men oxå väldigt påfrestande. Det känns som jag går omkring på en stor hemlighet som jag vill skrika ut till hela världen. Jag har oxå nån tvångstanke att om jag börjar tro på det här så kommer det inte gå vägen. Det är liksom för bra för att vara sant. Därför känns det SÅÅÅ läskigt att ringa till MVC. Kä
Läs mer