Vila i frid :(

Vi har haft en underbar ledighet, fått sovmorgon till 07 nästan varje dag. Mycket kärlek, kramar och roliga aktiviteter.


Plötsligt är det vardag och jag sitter vid mitt skrivbord på jobbet. Arga, trötta barn på morgonen och en trött mamma. Stök återigen på nätterna och arga efter dagiset. Hej vardag!


*****
Sorgens dag har kommit, Robban har tacklat av och det är dags att säga hejdå. Jag bokade tid för avlivning på fredag och ingenting kan kännas mer fel, ändå vet jag att det är rätt. Jag gråter floder varje dag och är helt knäckt.


Min livskamrat, själsfrände och stora kärlek. Mitt svansbarn. Jag förstår inte hur jag ska klara mig? Hur jag ska klara fredagen.


Jag förstår inte. Mitt hjärta går sönder.

Kommentarer

  1. Anna9 januari 2019 kl. 21:13

    Hjärtat. Stor kram till dig.

    SvaraRadera
  2. Anonym10 januari 2019 kl. 21:48

    Kram! Det gör ont och det måste det få göra. Då något konstigt sätt går det att andas och leva igen. Med tiden bleknar det jobbiga minnet och de fina minnena med djuret blir kvar starkare i minnet. Det är den tunga baksidan med den fina förmånen med djur i sitt liv, det gäller att komma ihåg att all glädje och kärlek man får uppleva väger tyngre än sorgen. Jag har tagit avsked av tre Cornish Rex katter i mitt liv och de finns alltid kvar i mitt hjärta ��

    SvaraRadera
  3. Cecilia29 januari 2019 kl. 14:13

    Tack!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer