Incidenter på dagis

Alltså, som förälder känns det som jag är ute och simmar på djupt vatten utan att se stranden.


I måndag hade Alfred sparkat en kille i magen, och skattade, detta ledde till allvarliga samtal både på dagis och hemma. Konsekvensen blev dessutom att han inte får lyssna på ljudbok utan vi läser bara kompisböckerna.


I går hade en ny incident varit (oklart vad) med nya samtal.


Nu ringde de från förskolan och berättade att han kastat en isklump i ögat på en kille så det blödde och blev ett jack.


Förskolan är fantastiska, engagerade och målmedvetna. Nu ska de ha en personal med honom hela tiden för att avvärja och lära honom hantera situationer.


Jag får magsår, sömnsvårigheter och blir superstressad. Vad är det som händer? Varför gör han såhär? Min hjärna drar genast i gång i 180 med utredningar, specialpedagoger och -Vad är det för FEL på honom?


Han har svårt att förklara vad som hänt, varför och ånger och empati vette fasiken om han känner. Han hade i alla fall blivit superledsen i går vid samtal på dagis. Personalen kände att de nådde fram.


Och så händer detta i dag.


Det blir samtal i dag med, närkontakt, kramar, kärlek och nyttiga böcker. Vad kan vi göra mer? Tips och input uppskattas verkligen!



Kommentarer

  1. Schäferlyan16 januari 2019 kl. 19:42

    Jag och maken samt fsk har gemensamt vänt oss till familje och skolservic i komunen för att en tredje part kan komma med tips, råd och få verktyg att jobba med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia18 januari 2019 kl. 10:36

      Hej, jag har kollat på vår kommuns hemsida men inte hittat något. den står bara att förskolan kontaktar en specialpedagog

      Radera
  2. Unknown19 januari 2019 kl. 00:54

    Strengths-based parenting, fokusera bara på hans positiva sidor. Ha mycket egentid med honom utan syrran, hjälp honom sätta ord på sina känslor. Hans beteende tyder på att han behöver lite mer uppmärksamhet.

    SvaraRadera
  3. Anonym25 januari 2019 kl. 11:54

    Åh, jag förstår att det är en svår situation! Att barn skrattar behöver dock verkligen inte betyda att de tycker det är roligt eller inte förstår allvaret. Tvärtom, skratt är ofta ett sätt att hantera när det är svårt känslomässigt. Så låter det ju som här. Överlag låter förskolan väldigt brutal på hans känslor? Vad är poängen med att tala honom tillrätta tills han börjar gråta?

    Förskolan måste ändra sitt sätt att arbeta så att alla barn mår bra på förskolan, även er son. De ska kontakta specialpedagog. Ni kan kontakta barnpsykolog via bvc.

    Och så förstår jag inte riktigt varför han tas ifrån ljudböcker för att han har det svårt på förskolan?

    Hoppas att ni och han får hjälp att få vardagen att fungera bättre <3

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer