Vara en äldre förälder och missbruk
Den här veckan har varit en riktig ångestvecka. Jag vet faktiskt inte varför men småsaker har triggat mig. Hjärnan går på högvarv, planering och logistikdelen i hjärnan går bärsärkagång.
Det är fruktansvärt jobbigt, allt ältas in i minsta detalj, oavsett om det är logiska händelser eller inte. Det är som att hjärnan löper amok utan att jag kan kontrollera den.
Jag tror att det brukar vara så innan jag får mens, som en sorts PMS med ångest.
*****
Det började nog med att jag skickade in en förfrågan om förnya recept på bla propavan hos min vårdcentral. Jag fick svar tillbaka att det inte gick och jag måste kontakta vårdcentralen.
Jag sover suveränt på propavan och lergigan, efter tre års sömnlöshet är det som en räddning. Jag försöker inte ta varje kväll men då brukar jag oftast vakna mitt i natten och ligga vaken.
Tänk om jag inte får förnyat? Att de misstror mig? Att de tror jag är en missbrukare? Jag får nästan panikångest vid tanken och nu vågar jag inte ringa dit. Så nu har en vecka gått och jag har fortfarande inte ringt. En otrolig ångest som inte går att beskriva, jag ältar och tänker på det varje vaken minut.
****
Det andra som hände var att maken klagat över knät ett tag, efter lite google kom jag på att det kanske är atros. OMG! Han börjar ju bli gammal och skavankerna kommer nu.
Vad gör vi då? När han inte kan leka? Hjälpa barnen? Gå med rullator? Operation? Vad händer om han får mer ålderkrämpor?
Vi är ju fan GAMLA föräldrar!! Han är GAMMAL. Tanken ger mig ångest och enorma skuldkänslor. Vad har vi gjort? Barnen kommer hata oss?!
Logiskt? Not so much.
Ältas? Ja
Dygnet runt? Ja
****
Vad gör detta med mig?
Jag missbrukar mat. Godis. Allt
Jag är som kakmonstret och jag kan inte stoppa mig själv.
Hemskt.
Jag vet inte vad jag ska göra.
****
I kväll hästar
I morgon terapeuten.
Giv mig styrka.
Det är fruktansvärt jobbigt, allt ältas in i minsta detalj, oavsett om det är logiska händelser eller inte. Det är som att hjärnan löper amok utan att jag kan kontrollera den.
Jag tror att det brukar vara så innan jag får mens, som en sorts PMS med ångest.
*****
Det började nog med att jag skickade in en förfrågan om förnya recept på bla propavan hos min vårdcentral. Jag fick svar tillbaka att det inte gick och jag måste kontakta vårdcentralen.
Jag sover suveränt på propavan och lergigan, efter tre års sömnlöshet är det som en räddning. Jag försöker inte ta varje kväll men då brukar jag oftast vakna mitt i natten och ligga vaken.
Tänk om jag inte får förnyat? Att de misstror mig? Att de tror jag är en missbrukare? Jag får nästan panikångest vid tanken och nu vågar jag inte ringa dit. Så nu har en vecka gått och jag har fortfarande inte ringt. En otrolig ångest som inte går att beskriva, jag ältar och tänker på det varje vaken minut.
****
Det andra som hände var att maken klagat över knät ett tag, efter lite google kom jag på att det kanske är atros. OMG! Han börjar ju bli gammal och skavankerna kommer nu.
Vad gör vi då? När han inte kan leka? Hjälpa barnen? Gå med rullator? Operation? Vad händer om han får mer ålderkrämpor?
Vi är ju fan GAMLA föräldrar!! Han är GAMMAL. Tanken ger mig ångest och enorma skuldkänslor. Vad har vi gjort? Barnen kommer hata oss?!
Logiskt? Not so much.
Ältas? Ja
Dygnet runt? Ja
****
Vad gör detta med mig?
Jag missbrukar mat. Godis. Allt
Jag är som kakmonstret och jag kan inte stoppa mig själv.
Hemskt.
Jag vet inte vad jag ska göra.
****
I kväll hästar
I morgon terapeuten.
Giv mig styrka.
Jag giver dig styrka! Dippar kommer och går, men även toppar. Så är livet tyvärr. Bra att du tar tag i dina "demoner". Du är en bra mamma, kämpa på! /J
SvaraRaderaPropavan/Lergigan är ej beroendeframkallande läkemedel, vore väldigt märkligt att inte få förnyat recept. De kanske bara vill kolla hur det går. Lycka till!
SvaraRadera