Tandläkare, trots och bad

Dagarna är på nåt konstigt sätt så långa. När klockan är 13 känns det som den är 20 på kvällen och vi har gjort hur mkt som helst. 

I går åkte jag i väg och shoppade lite på mellandagsrean, jag hittade så mkt fina kläder på polarn och lite på kappahl. Jag har även letat efter ett fågelbord nu i veckor, ett sånt med hål i så jag kan trä på det på vår stolpe. Men det verkar helt omöjligt. 

******

I dag var vi i väg och provade simhallen i kommunen, det var så himla bra och det gick perfekt med barnen. Alfred var helt lyrisk och Klara överlycklig att det var varmt och skönt i simhall och i vattnet. 

Vi har även varit ute och lekt, bakat, lagat mat och försökt att uthärda alla dessa trotsutbrott. Först ska Alfred ha nallen, sen när han får den skriker han neeeeeej, inte nallen, när jag tar bort nallen skriker han naaaallen. Alltså, man blir ju galen.  Detta gäller allt, han säger nej automatiskt innan han ens tänkt efter. 

Ett nej från oss förvandlar barnen till gråtande små pölar eller små skrikande arga monster. Det må vara en del av utveckligen.  Men hur vi föräldrar ska behålla förståndet är en annan fråga :)

Samtidigt är dem så roliga, säger så mkt roliga saker, är urgulliga mot varandra, att lyssna på deras sånger och samtal med sig själva innan de somnar, se hur de löser olika problem. Och denna kärlek. Den är så stark och varm. 

*****

Men Klara har inte varit sig riktig lik heller. Kanske hon håller på bli sjuk igen? Jag tycker vi varit sjuka hela hösten nu. Jag tycker det är en sak jag oroar mig alldeles för mkt över. Jag är lite som terminator (från Arnold filmen ni vet) som scannar av barn och make efter avvikelser och sjukdomar. 

Tur att jag ska träffa terapeuten i morgon. 

*******

Inte har jag vågat ringa tandläkaren än, varken nån ny eller gammal. Jag behöver verkligen laga tanden men jag blev så rädd nu sist så jag kan inte komma mig för att ringa.