Öroninfektion och resistens

Jag vet inte vad det är med mig men jag känner mig så arg. Irriterad. Inte glad och lycklig. Tror inte de här skittabletterna hjälper ett dugg. Det är som jag mått tidigare under åren, det enda som gjort att jag faktiskt mår bättre är citalopram och de kan jag inte äta längre.


Men jag ger det några veckor till. Allt jag vill är ju att må bra, ska det vara så svårt? Jag tappar för övrigt fortfarande hår, snart är jag ju för fasiken flintis.


****
Gårdagen tillbringades med fantastiska Klara. Alltså vilken tjej. Otroligt go och glad, massor av idéer och vill göra saker. Och att allt detta gjorde med 39 graders feber i kroppen, så är hon verkligen otrolig.
Hon och Alfred är som natt och dag. I går kunde vi ha topapper, tvål, saker, pallen framme utan katastrofer. Så fort Alfred kommer hem är det NEEEEEJ hela tiden. Han är som en påtänd duracellkanin. Typ ;-) Han gnäller fram allting han vill, Klara säger vad hon vill ha.


Att ha ett barn hemma är rena semestern, seriöst. Så mycket en hinner.


I dag var det min tur att jobba och maken valde att ha båda hemma. Eftersom Klara återigen uppvisar alla symptom på öroninfektion bokade jag tid hos läkaren åt henne, jag sa till maken att de inte ska skriva ut kåvepenin eftersom hon är resistent mot det. Vi har fått den 3 gånger förut och har fått byta varje gång. Vad tror ni de skrev ut?


Vafan, det började nästan brinna i huvudet på mig. Men maken var dit igen och läkaren sa att de ALLTID skriver ut det i första hand oavsett. Men va fan.


Så jag gissar att ett återbesök måste göras och byte av medicin, vi får vabba ännu längre och hon vara sjuk i flera dar till.


Hoppas jag har fel.


*****
I går var det ridning- hoppning. OMG, vilken jäkla lektion. Min häst var seg som en traktor, jag svettades, slet och kämpade. Hästen vägrade över hindren och jag svor. Ridläraren och övriga skrattade så de grät åt mig.


Hejdå värdigheten liksom.







Kommentarer

  1. Men var sjutton finns flexibiliteten? Både läkare och förskola - katastrof! Stå på er, rena självklarheter och inga som helst konstigheter

    SvaraRadera
  2. Vilken dos tar du av Venlafaxin? När jag gick från Citalopram till Venlafaxin, trappade jag upp dosen successivt samtidigt som jag fasade ut den andra. En vecka med en tablett, 75 mg, två tabletter andra veckan och tre tabletter tredje veckan. Då tog jag dessutom en annan tablett - Mirtazapin - på kvällen (antidepressiv som dessutom förbättrar sömnen). Efter ett halvår slutade jag på eget bevåg med Mirtazapin, så nu tar jag tre Venlafaxin varje kväll, och har fått mitt liv tillbaka.

    Jag tänker att du kanske inte hittat rätt dos ännu, plus att det tar minst en månad efter det att du gjort det, tills du känner en tydlig förbättring, och kanske ytterligare en månad innan du mår helt bra.

    Ge inte upp - och om du inte redan är där, kräv en remiss till närpsykiatrin. En psykiater är kunnigare - och modigare - när det gäller att skriva ut medicin.

    Jag önskar dig allt gott och att du snart skall få må bättre!

    /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tar 75 mg och på torsdag har jag telefontid. Jag ska höra om hon vill höja dosen. Mitrszipan tror jag det lät som hon ville bara ge antingen eller.

      Närpaykiatrin låter bra. Jag vill till nån som vet vad de pysslar med.

      Radera
  3. Förlåt om jag låter petig, men det är ju inte barnet som blir resistent, det är bakterierna. Så visst kan kåvepenin funka den här gången. Det beror ju helt vilken bakterie hon har fått.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såklart, förlåt att jag är otydlig.

      Vi fick byta medicin även denna gång.

      Radera
  4. 9 av 10 öroninflammationer läker ut av sig själv. Antibiotika är onödigt och leder,som du själv påpekar, till att bakterierna blir resistenta.

    Bättre att ge Alvedon om barnet har ont och sedan vänta ut tillfrisknandet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering