vikt, håravfall och ilska

Pust. Det är verkligen jobbigt med medicinbytet. Plötsligt får jag en insikt på hur jag har mått de senaste tre åren. Jag får såna skuldkänslor att jag inte tog hjälp tidigare. Än så länge hjälper inte den nya antidepressiva alls, tvärtom. Som väntat, men det är verkligen tungrott just nu.


Biverkningar so far utöver de jag har från början, eller ja..många hade jag ju innan...
-extremt håravfall (har nog tappat 50% av mitt hår)
-Viktuppgång :(
-Ångest deluxe
-Extra skuldkänslor, utöver de jag har
-orolig mage
-hjärtklappning
-noll lust
-noll närhet
-irritation
-Ilska
-kort stubin
-tinitus
-skakningar
-glömsk
-förvirrad
-trög hjärna
-bullemi
-ljudkänslig
-disträ




Sen är det nog några till, men de kommer jag inte på just nu...Jag känner också skillnad på att jag ändå mått rätt bra på den andra medicinen förutom biverkningarna jag hade.


Hoppas medicinen kickar in snart..Hoppas.


*****
Nu har snön kommit, massor av snö. Det tog 50 min att ta sig till jobbet till skillnad mot de 25 min det tar annars, jag fick åka kringelekrokvägar över typ halva Stockholm. Barnen var däremot överlyckliga och det var en kamp att få in dem i bilen och sen in på dagis.


Det känns som det går så fort nu, de pratar så vi får skavsår, de har så mycket vilja att man blir alldeles matt. Allt ska de göra själv och mycket är " vill inte".


Alfred är förhoppningsvis snart torr, han är helt fantastisk med pottningen och kissar varje gång, väldigt stolt och glad när han gör det:) . Klara däremot förstår inte alls poängen.







Kommentarer

  1. Madeleine8 november 2016 kl. 12:11

    Håll i! När man börjar med antidepressiva mediciner kan det bli än värre än innan men sen vänder det långsamt långsamt. Dosjusteringar kan behöva göras längs med vägen. Men man måste ge det nästan en månad för att se ngn början till bättring.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Klaras mage

Bild
Alltså ska det vara så här?Alla vi träffar säger att "små barn har ont i magen" och "det är en släng av kolik" och "det går över". Men jag tycker inte det är okey, ska vår lilla tjej lida för att ingen vågar ta itu med det? Är det kolik så fine, då tar vi det. Men tänk om det inte är det? Jämför vi med hennes bror som är som en matmaskin går upp massor i vikt? Så mina experter..Vad anser ni? Hennes "symptom" -Gnäller, skriker mitt i matningen börjar nästan direkt -Det är som vi häller i henne syra - Under måltiden-Åmar sig, drar upp benen, rapar mkt under måltiden -Vill inte äta trots hon är hungrig, vi kämpar ofta henne det hon äter. -Hård i magen av och till, i går lös -Prickar i ansiktet, inte rödprickiga utan upphöjda -Ont i magen ca 2 timmar efter maten, skriker mycket då -Pruttar som har svårt att ta sig ut ibland tar sig massor ut -Har inte ökat på maten trots hon växer, äter ca 70-85/måltid ca 8 ggr/dag -Äter nan sensit
Läs mer

Ruvardag 13 (V 5 (4+4) testdag

Officiell testdag idag, inte för att det spelar nån roll men jag fick ändå lov att testa..Jag tyckte strecket tog så lång tid på sig och det ger mig nästan hjärtinfarkt.. Men jag har fortfarande 2 streck. Dessutom har jag urinvägsinfektion så i dag måste jag ringa vårdcentralen, samt lämna leverprover. I går försökte jag ringa Mamma mia, men de hade fel på telefonerna. Jag verkar ha nån extrem otur med alla läkare för gyn 2 har inte hört av sig och sagt att hon kan skriva remisser heller. **** Allt känns så stort och läskigt, det är verkligen svårt att ta till sig. Allting kretsar kring det här, jag har haft en del mensvärk och det gör mig ju skräckslagen. Det är spännande men oxå väldigt påfrestande. Det känns som jag går omkring på en stor hemlighet som jag vill skrika ut till hela världen. Jag har oxå nån tvångstanke att om jag börjar tro på det här så kommer det inte gå vägen. Det är liksom för bra för att vara sant. Därför känns det SÅÅÅ läskigt att ringa till MVC. Kä
Läs mer