När det brister :(

Jag mår fortfarande inte bra, är ilsk, tappar håret men har åtminstone inte gått upp i vikt.

Barnen känner såklart av detta och lyckas trigga i gång mig på minsta lilla.

I går när vi hämtade barnen fick Alfred värsta utbrottet, han skulle ha sin gosegris men ändå inte. Vad jag än sa och gjorde så var det fel. När han fick grisen så kastade han i väg den. Han skrek hela vägen hem, oftast är det bäst att låta honom vara så brukar det gå över. Annars slåss han, slår Klara och utbrottet blir värre.

Såklart blev jag jättearg på honom, och det gör verkligen inte saken bättre. Tvärtom. Sen fylls jag av sån ångest och skuldkänslor som jag knappt mäktar med.

I morse vaknade han på fel sida, han skulle inte klä på sig, inte byta blöja och bara skrek och slogs. Det hjälpte inte att lugna ner honom, lämna honom eller låta honom ha pyjamasen på sig. Han slet av alla kläder oavsett.

Men vi måste ju i väg, helst i snökaoset så kan jag inte ens vänta in honom om vi alla ska kunna ta oss till jobb och dagis. Så det blev tvångspåklädning (-5 grader idag), sen brast det.

 Jag blev så förbannad på honom för han tar så mkt energi, för att morgonen blir kaos, för att jag blir arg och ledsen och Klara blir ledsen.

kaos

Bildörrarna på bilen hade frusit fast.

Kö hela vägen till jobbet.

Jag är redo att kasta in handuken. Jag har sån ångest och skuld så det går inte att beskriva. Jag saknar de gamla tabletterna då jag åtminstone kunde hålla mig lugn. Det här är hemskt, jag är snart en flintskallig, argsint snart fd mamma vars barn kommer behöva gå i terapi i resten av sitt liv.

I kväll kommer maken inte hem då han ska till husföretagen och gå igenom tillvalen på huset. Jag hade så gärna velat vara med. Om vi hade haft anhöriga så hade vi kunnat ha barnvakt så vi kan gå båda två.
Alltså.. Jag ska försöka hålla lugnet och natta två glada barn utan kaos. Det är mitt mål idag.

Överleva dan.

Försöka överleva skuldkänslor och ångest. Försöka att andas så jag inte får en panikattack.

Försöka acceptera att jag inte har vänner eller familj när det behövs.

Ensam.

Ledsen..

Fan. :(