Sista dagen på jobbet

Då var dagen här, sista dagen på arbetet. Efter 4 år där så kändes det konstigt att gå därifrån för gott. Trots allt har det varit utvecklande och ett väldigt roligt arbete, framförallt sista året. Jag kommer sakna min kollega allra mest, hon är nog en av de underbaraste kollegorna jag någonsin haft och en fin kompis därtill. 

Av personalen fick jag ett underbart kit från bodyshop och av kommunen en begonia. Vi hade bakat kladdkaka ( eller kollegan, jag köpte grädde;)

Det känns sorgligt att lämna men det som känns mindre bra är att vi inte har någon att överlämna till. Ingen är anställd, det fattas personal på hela avdelningen.  Jag lider med dem som är kvar men framförallt de vi jobbar för. 

****
Jag har fortfarande inte hört ett ljud från nya jobbet, utom häromveckan då jag jagade chefen där. Jag har inte heller skrivit anställningsavtal och har ingen aning om vilken tid jag ska vara där. Vafan. 

Jag blir skitstressad och kan knappt sova, vaknar flera gånger på nätterna fortfarande. Trött på dagarna. Jag märker ingen skillnad i humör och själ ännu med de antidepressiva, men jag har precis höjt dosen så jag hoppas de kickar in. 

Däremot har jag gått upp i vikt. 1.3 kg på någon vecka, jag är hungrig och äter för mkt igen. Svårt att kontrollen mitt ätande och så fort jag mår mindre bra återfaller jag i gamla vanor. 

****
Jag funderar lite kring efterkommande sängar. Alltså de efter spjälsängen. Den dagen börjar närma sig och jag funderade lite på de här? 

Rummen i nya huset är lite mindre och långsmalare. 


Kommentarer

  1. Popcorn7931 augusti 2016 kl. 21:35

    Det är ju helt sjukt att du inte har hört något från ditt nya jobb! Jag börjar nytt jobb imorgon och vi har haft kontinuerlig kontakt de senaste veckorna. Det ger ju inget bra första intryck... Hoppas verkligen att det löser sig för dig!

    SvaraRadera
  2. Lena1 september 2016 kl. 13:43

    men så jobbigt! Jag hade blivit nojig om jag inte fått klara besked om nya arbetet och när var hur osv.. Hoppas det löst sig nu så du känner dig beredd och välkommen dit.
    Kramis Lena och missarna

    SvaraRadera
  3. Lisa, Linköping, Sverige1 september 2016 kl. 16:41

    Det som revolutionerade vår natt sömn med storebror var när han bytte från spjälsäng till stor säng. Vi köpte en vanlig 90x200. 1. Man kan ligga (läs sova) brevid. 2. När det blir trångt i dubbelsängen är det bara att lägga sig där i egen säng. Så glad att vi inte köpte nån juniorsäng.

    SvaraRadera
  4. Anonym2 september 2016 kl. 08:39

    Vi funderade ett tag på en liknande säng men tänkte om. Just för läsandet men också vid magsjuka. Vi löste med förvaringslådor på hjul under vanlig säng istället.

    SvaraRadera
  5. Elin Ytterström3 september 2016 kl. 20:53

    Köp inte loftsäng!! För vår del var det det sämsta köp vi nånsin gjort. Lillkillen var drygt tre då. Dagtid var stegen inga som helst problem men nattetid fumlade han och ramlade. Vi satte för nedgången men det resulterade ju i att han ropade på oss och vi skulle lyfta ner honom där vid fyra på natten. Inte det lättaste när man är helt sömngroggy själv. Sen att försöka sig på att själv sova där uppe behöver vi ju inte ens ge oss in på.
    Nu har han en 90 bred säng i en dagbädd från Jysk som har två lådor under. Toppen!! Och skön!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Klaras mage

Bild
Alltså ska det vara så här?Alla vi träffar säger att "små barn har ont i magen" och "det är en släng av kolik" och "det går över". Men jag tycker inte det är okey, ska vår lilla tjej lida för att ingen vågar ta itu med det? Är det kolik så fine, då tar vi det. Men tänk om det inte är det? Jämför vi med hennes bror som är som en matmaskin går upp massor i vikt? Så mina experter..Vad anser ni? Hennes "symptom" -Gnäller, skriker mitt i matningen börjar nästan direkt -Det är som vi häller i henne syra - Under måltiden-Åmar sig, drar upp benen, rapar mkt under måltiden -Vill inte äta trots hon är hungrig, vi kämpar ofta henne det hon äter. -Hård i magen av och till, i går lös -Prickar i ansiktet, inte rödprickiga utan upphöjda -Ont i magen ca 2 timmar efter maten, skriker mycket då -Pruttar som har svårt att ta sig ut ibland tar sig massor ut -Har inte ökat på maten trots hon växer, äter ca 70-85/måltid ca 8 ggr/dag -Äter nan sensit
Läs mer

Ruvardag 13 (V 5 (4+4) testdag

Officiell testdag idag, inte för att det spelar nån roll men jag fick ändå lov att testa..Jag tyckte strecket tog så lång tid på sig och det ger mig nästan hjärtinfarkt.. Men jag har fortfarande 2 streck. Dessutom har jag urinvägsinfektion så i dag måste jag ringa vårdcentralen, samt lämna leverprover. I går försökte jag ringa Mamma mia, men de hade fel på telefonerna. Jag verkar ha nån extrem otur med alla läkare för gyn 2 har inte hört av sig och sagt att hon kan skriva remisser heller. **** Allt känns så stort och läskigt, det är verkligen svårt att ta till sig. Allting kretsar kring det här, jag har haft en del mensvärk och det gör mig ju skräckslagen. Det är spännande men oxå väldigt påfrestande. Det känns som jag går omkring på en stor hemlighet som jag vill skrika ut till hela världen. Jag har oxå nån tvångstanke att om jag börjar tro på det här så kommer det inte gå vägen. Det är liksom för bra för att vara sant. Därför känns det SÅÅÅ läskigt att ringa till MVC. Kä
Läs mer