Antidepressivt o dagmamma

Så himla skönt att bli lyssnad på, läkaren ställde många bra och vettiga frågor. Jag fick fylla i ett test och vi pratade om vad som hänt mig de senaste åren. 

När jag berättar om allt som hänt känns det nästan lite overkligt, har det verkligen hänt mig? Barnlösheten, alla provrör och äggdonationer, avbrytandet av graviditeten med Isak. Kära nån. 

Jag fick diagnosen måttligt depression och fick en tid till psykoterapeut samt en tid till läkaren. Jag ska även äta citalopram hela tiden, förut har jag bara ätit den vid pms. Jag ska börja med 10mg för att sen höja. Just nu känner jag ingenting, känner mig som vanligt. Lite mer irriterad kanske. Det tar ju tid förstår jag, men hoppas jag kommer må bättre sen. 

Jag fick även lite tabletter till natten, inte sömnmedel men typ lugnande. Har provat två nätter och jag vaknar ändå 100gr, kan inte somna om och vaknar för tidigt. 

Jag får ta upp det nästa vecka för å så jag längtar efter att få sova. 

*****
Dagmamman ringde och jag tackade nej, allt kändes inte helt 100 och just nu vet jag vad vi har men inte vad vi får. Vi ska ändå flytta och vi får försöka trygga upp barnen på annat sätt. 

Barnen är för övrigt förkylda nu, välkommen hösten och alla dess sjukdomar. 

*****
På tisdag är det sista dagen på mitt jobb, det känns både sorgligt och skönt. Men jag känner mig både stressad och orolig inför nya jobbet.  Inga papper skriva, ingen tid när jag ska vara där, inget klart om mina arbetstider och jag ska inte jobba med det jag sökt till. Känna ju bra det här? Eller? 

Jag har sökt jobb på en annan myndighet, har ingen aning om hur det är där, men lite närmare att pendla och kanske lite mer struktur? 

Orolig är jag ändå.






Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering