Sagt upp mig!

Då var det gjort, i torsdags sa jag upp mig. Känner mig inte så lättad, mer sorgsen faktiskt. Jag kommer mista min underbara fantastiska kollega, mitt roliga arbete och närheten till arbetet utan restider. Jag slipper dock kaoset och personalomsättningen. Jag kommer nog känna det lättare när jag fått bearbeta det ett tag, jag är ju en människa av rutiner och stort behov av trygghet. Byta jobb var lättare förut men lite svårare ju äldre jag blir. Konstigt. 

Jag fick jobbet som ni förstår,  det tar ca 30 min dit. De var trevliga, verkade vara ordning och reda. Så om tre månader börjar jag där. Min kollega sa även hon upp sig men har ännu inget jobb, intervju för henne nästa vecka. 






Kommentarer

  1. Lena19 juni 2016 kl. 18:52

    Grattis till nya jobbet! Hoppas att du ska trivas där och att du får lite lugnare än vad du haft tidigare.
    Massor med kramar från Lena och missarna

    SvaraRadera
  2. Popcorn7921 juni 2016 kl. 10:16

    Bra gjort! Grattis till det nya jobbet! Förstår att det är blandade känslor, men det kommer bli så bra för dig att få lite lugnare tror jag. Och en stor del som du säger själv att du kommer sakna är ju din kollega, och hon kommer ju inte vara kvar där ändå. Det ÄR läskigt att byta jobb, för man vet vad man har men inte vad man får, men jag tror att du har gjort helt rätt! Jag sa själv upp mig från en fast anställning för 2,5 år sedan och gick till ett vikariat, men det är det bästa jag har gjort! Mitt jobb sög all energi ur mig och när jag bytte fick jag det sååå mycket bättre. Jag kämpar fortfarande för att få ett fast jobb, jag är inne på mitt tredje vikariat på raken nu, men det är fortfarande SÅ värt att slippa all den där stressen. Resten kommer att ordna sig. Stort lycka till med allt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia22 juni 2016 kl. 09:25

      Tack för ditt stöd, hoppas jag kommer fram till samma som du. Kram på dig

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer