Sagt upp mig!

Då var det gjort, i torsdags sa jag upp mig. Känner mig inte så lättad, mer sorgsen faktiskt. Jag kommer mista min underbara fantastiska kollega, mitt roliga arbete och närheten till arbetet utan restider. Jag slipper dock kaoset och personalomsättningen. Jag kommer nog känna det lättare när jag fått bearbeta det ett tag, jag är ju en människa av rutiner och stort behov av trygghet. Byta jobb var lättare förut men lite svårare ju äldre jag blir. Konstigt. 

Jag fick jobbet som ni förstår,  det tar ca 30 min dit. De var trevliga, verkade vara ordning och reda. Så om tre månader börjar jag där. Min kollega sa även hon upp sig men har ännu inget jobb, intervju för henne nästa vecka. 






Kommentarer

  1. Lena19 juni 2016 kl. 18:52

    Grattis till nya jobbet! Hoppas att du ska trivas där och att du får lite lugnare än vad du haft tidigare.
    Massor med kramar från Lena och missarna

    SvaraRadera
  2. Popcorn7921 juni 2016 kl. 10:16

    Bra gjort! Grattis till det nya jobbet! Förstår att det är blandade känslor, men det kommer bli så bra för dig att få lite lugnare tror jag. Och en stor del som du säger själv att du kommer sakna är ju din kollega, och hon kommer ju inte vara kvar där ändå. Det ÄR läskigt att byta jobb, för man vet vad man har men inte vad man får, men jag tror att du har gjort helt rätt! Jag sa själv upp mig från en fast anställning för 2,5 år sedan och gick till ett vikariat, men det är det bästa jag har gjort! Mitt jobb sög all energi ur mig och när jag bytte fick jag det sååå mycket bättre. Jag kämpar fortfarande för att få ett fast jobb, jag är inne på mitt tredje vikariat på raken nu, men det är fortfarande SÅ värt att slippa all den där stressen. Resten kommer att ordna sig. Stort lycka till med allt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Cecilia22 juni 2016 kl. 09:25

      Tack för ditt stöd, hoppas jag kommer fram till samma som du. Kram på dig

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Klaras mage

Bild
Alltså ska det vara så här?Alla vi träffar säger att "små barn har ont i magen" och "det är en släng av kolik" och "det går över". Men jag tycker inte det är okey, ska vår lilla tjej lida för att ingen vågar ta itu med det? Är det kolik så fine, då tar vi det. Men tänk om det inte är det? Jämför vi med hennes bror som är som en matmaskin går upp massor i vikt? Så mina experter..Vad anser ni? Hennes "symptom" -Gnäller, skriker mitt i matningen börjar nästan direkt -Det är som vi häller i henne syra - Under måltiden-Åmar sig, drar upp benen, rapar mkt under måltiden -Vill inte äta trots hon är hungrig, vi kämpar ofta henne det hon äter. -Hård i magen av och till, i går lös -Prickar i ansiktet, inte rödprickiga utan upphöjda -Ont i magen ca 2 timmar efter maten, skriker mycket då -Pruttar som har svårt att ta sig ut ibland tar sig massor ut -Har inte ökat på maten trots hon växer, äter ca 70-85/måltid ca 8 ggr/dag -Äter nan sensit
Läs mer

Ruvardag 13 (V 5 (4+4) testdag

Officiell testdag idag, inte för att det spelar nån roll men jag fick ändå lov att testa..Jag tyckte strecket tog så lång tid på sig och det ger mig nästan hjärtinfarkt.. Men jag har fortfarande 2 streck. Dessutom har jag urinvägsinfektion så i dag måste jag ringa vårdcentralen, samt lämna leverprover. I går försökte jag ringa Mamma mia, men de hade fel på telefonerna. Jag verkar ha nån extrem otur med alla läkare för gyn 2 har inte hört av sig och sagt att hon kan skriva remisser heller. **** Allt känns så stort och läskigt, det är verkligen svårt att ta till sig. Allting kretsar kring det här, jag har haft en del mensvärk och det gör mig ju skräckslagen. Det är spännande men oxå väldigt påfrestande. Det känns som jag går omkring på en stor hemlighet som jag vill skrika ut till hela världen. Jag har oxå nån tvångstanke att om jag börjar tro på det här så kommer det inte gå vägen. Det är liksom för bra för att vara sant. Därför känns det SÅÅÅ läskigt att ringa till MVC. Kä
Läs mer