Livet börjar komma tillbaka?
Jinx jinx ;)
I förrgår fick Alfred vara på dagis men bara till 12, Klara var hemma med maken och jag For i väg till jobbet.
Besvikelse över nya lönen, påskgodis och en rolig förmiddag gjorde att livskrafterna börjar komma tillbaka. På kvällen for jag iväg till nya stallet med en ridkompis.
Stallet var fint, boxarna stora och hästarna välskötta. Det fanns personal där som hjälpte oss a hitta rätt. Jag fick en ljus vacker häst som var så snäll och gullig i boxen.
Ridningen gick bra även om jag tyckte det var lite för låg nivå, ridläraren var duktig och gav bra kritik.
Så jag kommer byta stall, med stor sorg i hjärtat, för lektionerna och vår ridlärare är fantastisk. Jag kommer nu rida torsdagar inställer och en timme senare. Det uppskattar Jasmine riktigt då jag är kvällstrött, men kanske det finns en ledig tid inde andra grupperna sen.
*****
I går var en ovanligt lång dag och i dag bestämde jag att vi skulle på äventyr och det blev fjärilshuset. klara tyckte i början att det var läskigt, hon ville bli buren hela tiden men kikade lyckligt på alla fjärilar och rovfiskar. Man får inte ha vagn där vilket resulterade i att Alfred prompt skulle ner i dammarna och bada med alla sköldpaddor och pirayaor. Det blev lätt svettigt och jaga efter de två men jag och Klara tittade länge på de söta dvärgvaktlarna. Sen var vi in på hajutsällningen vilket Alfred verkligen uppskattade. Han satt länge och bankade på rutorna till alla fiskarna. Efter att Sn ha kastat pannkaka över hela resurangen började vi gå mot bilen och upptäckte att det var roligare utomhus där det fanns en bro och stora ängar att springa på.
Sen däckade de båda i bilen på någon sekund.
På eftermiddagen grillade vi korv och majs här hemma. En jättefin dag.
Vi är dock inte återställda. Alfred äter bedrövligt dåligt, klara är rätt pigg men har fortfarande pencillin och ögonsalva och maken är lite snorig och hostig och jag hostar.
Fasiken vad jobbigt denna matvägran är. Han blir ju sur och gnällig sv för lite mat och är ju rätt gnällig annars oxå. Kanske man kan reklamera honom? ;)
I morgon ska vi till en tvillingkompis och fika, det ska bli trevligt. Jag saknar att ha en familj under påsken. Alla ha familjemiddagar och släktträffar. Vi träffar typ ingen.
Så skönt att de mår bättre.
SvaraRaderaJag kommer ihåg när jag och dottern gick på Junibacken och hon ville gå ut efter 5 min. Det var mycket mysigare ute på gräset��
Jag tycker det är få som träffar släkten på påsk i min bekantskapskrets. De flesta umgås med vänner eller gör något de tycker är kul. Så jag tycker det är tråkigt med förväntan från mormor om att vi ska vara där i flera timmar (fast jag är självklart tacksam över att kunna träffa henne)
Så kanske det är. Men jag upplever att alla träffar familjen o umgås. Jag blir avundsjuk då vi inte har någon.
RaderaKom ihåg att det är DU som tycker att det är jobbigt med maten. Inget barn som har tillgång till mat väljer att svälta ihjäl. När min dotter var sjuk (och liten) fick hon äta varmkorv i badkaret. Jag föreslår att du serverar något som barnet/barnen gillar i en situation som de tycker är positiv. Och vill de inte äta, så vill de inte. Då äter de en annan dag.
SvaraRaderaJag tror vi pratar om olika saker.
RaderaEtt barn som är fullt friskt och äter lite kasst i perioder är jag inte orolig för. Mest frustrerad.
Men ett barn som varit sjukt ett tag och ätit dåligt under längre tid är jag orolig för. Ett blåbär på flera dagar tycker jag inte känns okey, då spelar det ingen roll hur mkt trevliga situationer jag gör för dem. Om de heller inte äter en annan dag så slår åtminstone min oro för att något inte står rätt till.
Om jag ser att Alfred vill äta men inte kan, då tycker nog han även attt är jobbigt men något.
Fick just diagnosen förkylningsastma på treåringen. Nu får han medicin som vidgar luftrören. För första gången någonsin äter han som ett normalt barn när han är sjuk, och när barnet är sjukt stup i kvarten så är det rätt skönt att maten funkar. En treåring ska inte tappa i vikt och det har han gjort varje vinter sedan han föddes. Folk som tror att barn med tillgång till mat inte svälter har aldrig haft en lättviktare som tappar vikt gång på gång på gång. I år trillade han även ned en halv kanal i längd på kort tid, så nu äntligen fattade vårdcentralen att det inte bara var vanliga förkylningar.
SvaraRaderaKolla så att Alfred inte har förkylningsastma. Hostar han länge efter förkylningar och/eller nattetid, eller avbryts av hostattacker när han rusar runt, då är det läge att prata med en barnläkare. Vårdcentralen kan missa en astma eftersom de itne är specialister på barn, det gjorde våran.
Håller tumamrna för snart friska och glada ungar!
/Dustpuppy