En blogg om ofrivillig barnlöshet, IVF och äggdonation och att vi blev änglaföräldrar till Isak. Efter 15 års försök har vi fått underbara små tvillingar.
Vila i frid
Hämta länk
Facebook
X
Pinterest
E-post
Andra appar
Så tragiskt och fruktansvärt, Jenny somnade in i går. Mina tankar går till henne och hennes anhöriga.
Usch, så sorgligt! Jag ville nästan inte gå in och kolla på hennes blogg de senaste månaderna eftersom jag anade vart det var på väg. Känner henne inte alls men hon har ju berört så otroligt mycket med sina ord. Har själv en två-åring här hemma och kan inte ens försöka sätta mig in i hennes panik och ångest. Kan och vill framförallt inte...
August fyller 2 år idag. Vem kunde tro att Jenny nybliven mamma för två år sedan skulle vara borta. Känns som jag känner Jenny. Har följt hennes kamp och läst hela bloggen från början till slut om deras kamp att försöka få barn. vi har skrivit och utbytt tankar på bloggen. Känns som hon är en bekant. Hoppas lille A får en fin dag ändå. Men villen förlust. En sån kärleksfull engagerad mamma som rycks bort. Vila i frid Jenny.
Det är så oerhört sorgligt. Som hon fått kämpa i sitt liv, både för att få barn men också i sin barndom. Hon skulle ju äntligen få leva och njuta av familjelivet. Det är ofattbart hur livet kan vara så grymt! Känns som att förlora en vän, fastän vi aldrig träffats. Hoppas också att August får en fin fölsedag.
Satt och storgrät i soffan igår kväll när jag läste detta. Läste på hennes blogg och tårarna rann hela kvällen. Är höggravid just nu, extra känslig och kan inte föreställa mig samma sits. Stackars lilla familj, åh vilken ångest för maken och Jenny. Stackars August. Livet är så nyckfullt. Vila i frid. /Jackie
Jag passar på att skriva en rad medans jag har en stund över. Jag ser att det var ungefär 2 år sen jag uppdaterade nyss. Mycket har hänt sedan dess. Vi börjar med diagnoser. Alfred har fått diagnoserna autism och ADHD. Han medicinerar och fungerar ganska bra i vardag och skola. Visst finns det utmaningar och svårigheter men det blev verkligen en positiv vändning för hela familjen sen han började medicineras. Klara fick diagnoserna GAD, ångest, sömnsvårigheter och selektiv mutism. Skolan funderade väldigt bra i åk 1-3, men i åk 4 när klasserna splittrades med ny lärare och nya lokaler infördes blev det totalt kaos. Hon vägrade gå till skolan. Klara brakade i hop helt. Det blev så oväntat och jag var helt oförberedd på allt som komma skulle. Det här var liksom på en ny nivå. Så här i efterhand så fanns alla tecken, men jag såg dem inte. Som jag bråkat med BUP och skolan. Och här är vi än. Klara går till skolan någon dag i veckan, däre...
Officiell testdag idag, inte för att det spelar nån roll men jag fick ändå lov att testa..Jag tyckte strecket tog så lång tid på sig och det ger mig nästan hjärtinfarkt.. Men jag har fortfarande 2 streck. Dessutom har jag urinvägsinfektion så i dag måste jag ringa vårdcentralen, samt lämna leverprover. I går försökte jag ringa Mamma mia, men de hade fel på telefonerna. Jag verkar ha nån extrem otur med alla läkare för gyn 2 har inte hört av sig och sagt att hon kan skriva remisser heller. **** Allt känns så stort och läskigt, det är verkligen svårt att ta till sig. Allting kretsar kring det här, jag har haft en del mensvärk och det gör mig ju skräckslagen. Det är spännande men oxå väldigt påfrestande. Det känns som jag går omkring på en stor hemlighet som jag vill skrika ut till hela världen. Jag har oxå nån tvångstanke att om jag börjar tro på det här så kommer det inte gå vägen. Det är liksom för bra för att vara sant. Därför känns det SÅÅÅ läskigt att ringa till MVC. ...
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Usch, så sorgligt! Jag ville nästan inte gå in och kolla på hennes blogg de senaste månaderna eftersom jag anade vart det var på väg. Känner henne inte alls men hon har ju berört så otroligt mycket med sina ord. Har själv en två-åring här hemma och kan inte ens försöka sätta mig in i hennes panik och ångest. Kan och vill framförallt inte...
SvaraRadera/Linda
åh så ledsamt och alldeles förfärligt tragiskt!!! . Går inte ens föreställa sig denna mardröm.
SvaraRaderaKram från Lena och missarna
Finns inga som helst ord för detta...... Hoppas att de fick fina sista dagar ihop....
SvaraRaderaIbland tar livet en helt annan väg än vad vi vill....
Men nej, lilla August. Så troligt tragiskt. 😢
SvaraRaderaHennes blogg har berört mig så mycket
SvaraRaderaVila i ro fina Jenny.
Titti
August fyller 2 år idag. Vem kunde tro att Jenny nybliven mamma för två år sedan skulle vara borta. Känns som jag känner Jenny. Har följt hennes kamp och läst hela bloggen från början till slut om deras kamp att försöka få barn. vi har skrivit och utbytt tankar på bloggen. Känns som hon är en bekant. Hoppas lille A får en fin dag ändå. Men villen förlust. En sån kärleksfull engagerad mamma som rycks bort. Vila i frid Jenny.
SvaraRaderaDet är så oerhört sorgligt. Som hon fått kämpa i sitt liv, både för att få barn men också i sin barndom. Hon skulle ju äntligen få leva och njuta av familjelivet. Det är ofattbart hur livet kan vara så grymt!
SvaraRaderaKänns som att förlora en vän, fastän vi aldrig träffats. Hoppas också att August får en fin fölsedag.
Satt och storgrät i soffan igår kväll när jag läste detta. Läste på hennes blogg och tårarna rann hela kvällen. Är höggravid just nu, extra känslig och kan inte föreställa mig samma sits. Stackars lilla familj, åh vilken ångest för maken och Jenny. Stackars August. Livet är så nyckfullt. Vila i frid. /Jackie
SvaraRadera