En blogg om ofrivillig barnlöshet, IVF och äggdonation och att vi blev änglaföräldrar till Isak. Efter 15 års försök har vi fått underbara små tvillingar.
Vila i frid
Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar
Så tragiskt och fruktansvärt, Jenny somnade in i går. Mina tankar går till henne och hennes anhöriga.
Usch, så sorgligt! Jag ville nästan inte gå in och kolla på hennes blogg de senaste månaderna eftersom jag anade vart det var på väg. Känner henne inte alls men hon har ju berört så otroligt mycket med sina ord. Har själv en två-åring här hemma och kan inte ens försöka sätta mig in i hennes panik och ångest. Kan och vill framförallt inte...
August fyller 2 år idag. Vem kunde tro att Jenny nybliven mamma för två år sedan skulle vara borta. Känns som jag känner Jenny. Har följt hennes kamp och läst hela bloggen från början till slut om deras kamp att försöka få barn. vi har skrivit och utbytt tankar på bloggen. Känns som hon är en bekant. Hoppas lille A får en fin dag ändå. Men villen förlust. En sån kärleksfull engagerad mamma som rycks bort. Vila i frid Jenny.
Det är så oerhört sorgligt. Som hon fått kämpa i sitt liv, både för att få barn men också i sin barndom. Hon skulle ju äntligen få leva och njuta av familjelivet. Det är ofattbart hur livet kan vara så grymt! Känns som att förlora en vän, fastän vi aldrig träffats. Hoppas också att August får en fin fölsedag.
Satt och storgrät i soffan igår kväll när jag läste detta. Läste på hennes blogg och tårarna rann hela kvällen. Är höggravid just nu, extra känslig och kan inte föreställa mig samma sits. Stackars lilla familj, åh vilken ångest för maken och Jenny. Stackars August. Livet är så nyckfullt. Vila i frid. /Jackie
I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte. De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu. Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem. En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken. Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen. I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det. Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Usch, så sorgligt! Jag ville nästan inte gå in och kolla på hennes blogg de senaste månaderna eftersom jag anade vart det var på väg. Känner henne inte alls men hon har ju berört så otroligt mycket med sina ord. Har själv en två-åring här hemma och kan inte ens försöka sätta mig in i hennes panik och ångest. Kan och vill framförallt inte...
SvaraRadera/Linda
åh så ledsamt och alldeles förfärligt tragiskt!!! . Går inte ens föreställa sig denna mardröm.
SvaraRaderaKram från Lena och missarna
Finns inga som helst ord för detta...... Hoppas att de fick fina sista dagar ihop....
SvaraRaderaIbland tar livet en helt annan väg än vad vi vill....
Men nej, lilla August. Så troligt tragiskt. 😢
SvaraRaderaHennes blogg har berört mig så mycket
SvaraRaderaVila i ro fina Jenny.
Titti
August fyller 2 år idag. Vem kunde tro att Jenny nybliven mamma för två år sedan skulle vara borta. Känns som jag känner Jenny. Har följt hennes kamp och läst hela bloggen från början till slut om deras kamp att försöka få barn. vi har skrivit och utbytt tankar på bloggen. Känns som hon är en bekant. Hoppas lille A får en fin dag ändå. Men villen förlust. En sån kärleksfull engagerad mamma som rycks bort. Vila i frid Jenny.
SvaraRaderaDet är så oerhört sorgligt. Som hon fått kämpa i sitt liv, både för att få barn men också i sin barndom. Hon skulle ju äntligen få leva och njuta av familjelivet. Det är ofattbart hur livet kan vara så grymt!
SvaraRaderaKänns som att förlora en vän, fastän vi aldrig träffats. Hoppas också att August får en fin fölsedag.
Satt och storgrät i soffan igår kväll när jag läste detta. Läste på hennes blogg och tårarna rann hela kvällen. Är höggravid just nu, extra känslig och kan inte föreställa mig samma sits. Stackars lilla familj, åh vilken ångest för maken och Jenny. Stackars August. Livet är så nyckfullt. Vila i frid. /Jackie
SvaraRadera