Dåligt Bvc o i morgon åker jag;)

I dag var vi på Bvc, ungefär 1 minut innan det var vår tur läckte Alfreds blöja kiss. På hans body byxor och maken. De här up and go är verkligen inte bra, de är inte pålitliga för fem öre.

Hade vi extrakläder med? Nej
Hade vi massa extrablöjor med? Nej

Hade vi ett par knallrosa strumpbyxor i Klaras storlek? Jajemen. 

Vår Bvc-tant var ledig så vi hade prusiluskan delux, hon är ungefär +70. Så var läkaren där som jag tycker är..rätt kass faktiskt.  Denna gång var det 10 mån kontroll, hon frågade en massa frågor.

Hon tjatade om Alfreds sjukgymnastik, att han måste gå där. Hon tycker han är sen, han borde stå bättre (bla bla) Jag sa att sjukgymnasten tycker han är fullt normal och följer sin utvecklingskurva perfekt. Men hon höll inte med.

 Detta var sista gången vi träffar en läkare där, nu är det bara tillväxtkontroller och vaccin tills de är några år gamla. Tack och lov, jag har inget förtroende för henne alls. Eller någon där borta.

Besöket tog mindre än en kvart. Alfred fick ha Klaras strumpbyxor hem. Han såg lycklig ut i alla fall :) Lite små men nöden har ingen lag.

****
Sen hem och där bytte vi kläder på Alfred och blöjan läckte återigen efter en stund. Amen vafa...

På em kom Ulrica. Fina Ulrica, barnen fattade tycke för henne direkt och hon var så fin med barnen. Så roligt det är att träffa någon man har haft kontakt med men aldrig träffat. vi åt kladdkaka och lekte med barnen. De fick fantastiska gåbilar de älskade från första sekund.

Plötsligt var det kväll och nu sitter jag här och om några timmar åker jag. Nu börjar jag redan få ångest och dåligt samvete, fast jag ser framemot att få åka. Resan tar ca 3,5 timme.

Tyvärr verkar det bli värsta regnovädret. Vi som ska rida ute 4 timmar i morgon. Hej o hå :)

****
osså ringde pappa. Han vill komma och hälsa på nästa helg. Hoppsan! Han har sett barnen två gånger. Eller är det en? Nåja.

Hej ångest!

Katterna fick såklart presenter

Vi fick en fin lykta





Kommentarer

  1. Anonym29 maj 2015 kl. 20:25

    bry dig INTE om vad det säger, min stora flicka började Gå vid 22 mån, och min pojke är 17 mån och kan inte gå än, visseligen assena båda två men fullt normala. Gud jag blir så sur på idiotläkare

    SvaraRadera
  2. Anonym30 maj 2015 kl. 00:39

    Ångest - det är ett fullständigt fruktansvärt tillstånd.Jag har varit där, men kan knappt beskriva vad det innebär.Någonstans i kroppen finns en oro,en känsla som inte går att definiera. Det går inte att sortera och organisera tankar och arbetsuppgifter. Man glömmer namn. Man glömmer överenskommelser. Man glömmer allt. Ord och begrepp försvinner. Och värst av allt: man ser inte någon lösning, inte någon hjälp ur detta hemska och förvirrade tillstånd. Att ha ångest innebär att man inte kan se mönster, inte kan fatta ett logiskt beslut. Oftast kan man inte sova heller, vilket innebär en konstant utmattning. Utmattningen i sig, innebär att man inte kan tänka logist och fatta logiska beslut. Moment 22, med andra ord. Att ha ångest på riktigt, är förfärligt. Vidrigt. Det är ingenting man skall hävda att man lider av varej söndag när man skall gå till jobbet på måndag. Riktig ångest är så förfärlig, så smärtsam, att det kan leda till att man tar sitt liv.

    Kan du inte tömma diskmaskinen för att oron inom dig gör att du inte kan fokusera på en sak? Börjar du moppa köksgolvet men finner plötsligt att du istället skurar ur toalettstolen? Och mitt där du skurar toastolen övergår du till att sorter pappersinsamlingen? Och när du sorterar papper, inser du att du måste vattna orkidéerna?

    Får du hjärtklappning och svårt att andas när du tänker på att du skall iväg och rida? Känner du att du funderar på att ta ditt liv för att din pappa vill komma på besök? Då har du sannolikt ångest på riktigt. Om inte, så ber jag dig att inte slänga uttryckt ångest omkring dig fullt så vårdslöst. Ångest är en allvarlig sjkdom. Ångest är en dödlig sjukdom. Den som har haft ångest under en längre tid, är sannolikt i riskruppen för att ta sitt liv.

    Ångest kan vara fullständigt outhärdligt. Ångest är dödligt. Slarva inte med språkbruket.

    SvaraRadera
  3. Cecilia30 maj 2015 kl. 05:36

    Jag tror kanske inte SU har följt mig förut och inte vet så mkt om mig?

    Men jodå. Jag har riktig ångest och det är inget jag skulle skoja om.

    SvaraRadera
  4. Anonym30 maj 2015 kl. 09:36

    Åh vad jag är sur på ert BVC. De ska ju vara ert största stöd! Enligt vår BVC-tant (till båda barnen) är typ allt normalt, även det som är liiiite onormalt och måste kollas upp. Typ. Stressar aldrig upp föräldrar i onödan och delar aldrig ut pekpinnar. Så är alla där utom en vikarie vi träffat en gång. Pendla in till Kungsholmen.

    Lilla E är konstant sjuk med nya förskolevirus men vi vill verkligen hälsa på snart!

    SvaraRadera
  5. ugglan30 maj 2015 kl. 17:42

    Tack själva för en mysig EM. Det var verkligen helmysigt att få träffa hela familjen inkl Greta som inte vill vara social ;-)

    Gud vilka charmtroll till barn ni har, men de brås ju på föräldrarna... Men det märks att de har en egen vilja...

    Vi får träffas fler gånger framöver...

    Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer