Möte med framtiden

Jag tror Klara snart kan friskskriva sig från förkylningen, Alfred däremot både hostar och snorar och jag med för den delen. Maken är den enda som klarat sig från bacillerna. Jag har glömt bort hur jobbigt det är att vara förkyld och det är verkligen ingen höjdare.


Dagarna bara rusar i väg, i går var vi i väg till tvillingfamiljen. De är så himla goa och mysiga och man får en liten glimt av hur vår framtid kanske ser ut. Deras tvillingar är 3 år och helt ljuvliga, de har så mkt roligt med varandra och är otroligt harmoniska.

Jag hade bakat en daimkladdkaka som blev riktigt god och vi hade en trevlig eftermiddag hos dem. Jag brukar mest pumpa dem på tips och information och hör hur de klarat av resan med tvillingar. Barnen tycker oxå det är roligt att vara där och älskar de större tvillingarna. Alfred var överlycklig över ett kramdjur som var en lite större Nalle puh, han skrattade och var helt salig. Kanske vi måste leta upp nåt liknande, jag har aldrig sett honom så exalterad över nån leksak förut.

De har nu tuggat på varenda leksak där borta och vi får se om vi smittas av nya baciller nu...

Sen hade Klara ett litet meltdown och hade svårt att somna och sen fick Alfred oxå ett. Han tar nu priset som världens gnälligaste.

****
Klaras nya grej är att skrika tills hon nästan kräks när hon ska läggas på kvällen, det spelar ingen roll vad man gör och hon är den mest olyckliga bebisen i världen. I går blev hon så arg att hon kräktes, hon vill inte heller äta flaskan innan sängdags. Vi har provat att lägga henne tidigare så att hon inte blir övertrött, somna i famnen, promenera en stund mellan 17-17.30 så hon får sova lite innan.

Men nej. Det är ungefär som med maten just nu. Krångel och tårar och det ska inte ätas.

****
I dag ska vi åka till makens föräldrars grav med lite blommor. Jag saknar dem varje dag och önskar så att de skulle fått vara med och uppleva sina barnbarn.