Sorgliga nyheter

I går berättade en tvilling mamma att hon mist sin ena tvilling i RS, vi känner varandra inte sådär men har pratat en del på FB. Men jag blev så ledsen och jag grät och det gjorde så ont i mitt hjärta.

Jag kan inte förstå hur hemskt det är men jag vet vad sorg är och hur ont det gör. Jag frågade om jag kan göra någonting och har bjudit hit dem, jag hoppas hon kan komma så ska jag göra vad jag kan för att underlätta några timmar för henne.

Det är nästan som att jag kastas tillbaka till Isak, hur ledsen och nedbruten jag var. Och vad orädd jag är för sorg nu, innan var jag nog lite som alla andra men nu räds jag inte alls. Det är skönt och ett stort steg för mig som alltid varit så rädd för känslor och sorg.

I dag är hon det enda jag tänker på och om du läser det här J så finns jag här och du finns extra mkt i mina tankar.

****
Min morgon började förövrigt med en Klara som tjoade och skrek vid 5, det är hennes nya grej. Att skrika hela nätterna och på morgonen för att vakna långt före kl 06 och vara som en duracellkanin. Så nu är vi alla påklädda, ätit frukost och är redo för dagen.

Klara verkar vara i nåt enormt utvecklingssprång just nu och det andra nya i hennes liv är att ställa sig upp. Mot saker då förstås. Men oj vad det går undan nu.

Alfred har ju börjat dra sig lite framåt men inte med nån jättefart men ändå.

I dag är det ju städning som vanligt och jag tänkte åka och lösa in mitt presentkort på böcker, jag är ju en stor bokfantast och plöjer gärna ett par böcker i veckan. Jag skulle träffar en kollega för fika men vi skjuter på det nån dag.

I går var det ju busväder och vi blev hemma hela dan, en intensiv dag som gjorde att jag var helt slut och dagen bestod av en hel del gnäll. Det går i ett, bajs, mat, bajs igen, mat igen, gråt, lek och sömn. Typ. Andrum existerar inte just nu.

Men i dag ska jag pussa lite extra på dem och jag känner stor tacksamhet över de tvillingarna. Även om de är till salu emellanåt :)