Sovmorgon..not

Barnen vaknar bara tidigare och tidigare. Som det ska vara antar jag men jag längtar mer än någonsin efter att få ligga kvar i sängen. Jag går alltid upp kl 06 för att hinna duscha och äta frukost för det hinns absolut inte med sen, jag har försökt fråga maken om han kan morgonpasset och jag kvällen men nejdå.

Han tycker det är så bra så och säger att det är bara och väcka honom. Det brukar jag göra men i bland känns det som man är nån jäkla arbetsledare här hemma och jag tycker gott han kan gå upp av sig självt.

När jag dessutom vaknar 100 ggr på natten och har svårt att somna om så skulle det vara fantastiskt att få ligga kvar i sängen. Tills jag fyller år står en sovmorgon eller sova på hotell högt på min önskelista. Eller en barnvakt några timmar. Och typ 100 saker till :-)

****
I dag är det storm 1 varning eller snarare snökaos. Så i dag blir det nog en lugn dag, jag har såklart inte bokat och ringt till alla ställen jag skulle.

Måste jag alltid ta tag i allt jämt?

I dag är jag trött....

Asch..

Nu vaknade Alfred...

Som väcker Klara, så har man två superpigga barn i stället för 1. Så flytta en vägg står oxå högt på önskelistan..Ingen som känner en snickare?





Kommentarer

  1. Fia31 januari 2015 kl. 08:02

    Hej! Jag känner så väl igen din frustration att inte räcka till. Det är så under första året. Sen blir det successivt lättare. Runt två förändrades allt dramatiskt och nu är det bara till hjälp att ha tvillingar. De leker superbra tillsammans, lär av varandra, är mycket mer hjälpsamma och sociala än enlingskompisarna! Sover bra, ja livet är härligt. Men trots har man såklart dubbelt av. Så håll ut bara, de får inte 100% av dig nu men de knyter ann till varandra också och tar inte skada av att vänta på sin tur ibland. kram

    SvaraRadera
  2. Fia31 januari 2015 kl. 08:05

    Jag har Pergotime-tvillingar, två flickor som snart är tre år. :-)

    SvaraRadera
  3. Anonym31 januari 2015 kl. 09:55

    Men du får väl en sovmorgon per vecka? Nu är karln hemma och jag jobbar, på lördagen får jag sovmorgon och söndagen får han. Rättvist ska det vara! Sen att jag bara ligger och vrider mig till kl 10 är en annan sak, men det är jätteviktigt att en dag/v få sova ut! Man blir ju knäpp annars!!! :/ /Jackie

    SvaraRadera
  4. Sj31 januari 2015 kl. 10:24

    Jag sa det till sambon å hans familj för ett tag sedan att jag vill sova på hotell en natt när min yngsta slutat amma och att dom eller sambon får ha båda barnen, bara för jag ska få sova. Svärföräldrarna tyckte att jag skulle sova i deras stuga(med utedass,blä) och sambon ville inte sova på hotell i våran stad utan åka 14 mil! Om vi skulle bo här i stan tycker han vi ska va hemma, men då blir det ju bara att man e i gamla hjulspår å inte blir "utvilad".
    Min sambo säger likadant, att jag ska väcka han, men han e svårväckt. Och jag nojjar över hur han ska vakna när yngsta vaknar sen när han ska va pappaledig.
    Inte lätt att vara trött, jag vet och då sover jag mer än dig och har bara 1 bebis, 2 åringen sover hela natten

    SvaraRadera
  5. Anonym31 januari 2015 kl. 11:17

    Så svårt och jobbigt. Kan du inte unna dig en natt borta utan att det är din födelsedag? Kanske åka till dalakompisen?
    Om du ska få din man att at en morgon då och då måste du nog låta bli att väcka honom. Jag förstår att det skulle skära i hjärtat men han vaknar ju när han ska till jobbet, så han kan ju vakna. Kanske kan han ställa klockan?
    Skulle han inte annars kunna ta kvällspassen istället under en period?

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

 I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte.  De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu.  Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem.  En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Läs mer

Prick del 2 (mystiska utslag)

Bild
Dom kliar och blir bara fler o fler. Magen, armar, ansikte ....Jag är ju atopiker. ... Eller var i alla fall (det har blivit bättre på äldre dar). Tycker inte riktigt det ser ut som nässelutslag.. När jag tänker efter så har vi bytt sköljmedel...
Läs mer

Uppdatering

 Jag fick en påminnelse att det var länge sen jag bloggade. Viljan finns men inte tiden och orken.  Både våren och sommaren har gått fort, jag fyllde jämt under våren och hade samlat till en ridresa i Spanien. Det var absolut bland det bästa och roligaste jag gjort i min ridkarriär, eller faktiskt på alla plan. Hela resan var perfekt, hästarna, boendet och maten. Inte minst ridsällskapet. Jag ville absolut inte åka hem och nu sparar jag pengar för att åka dit igen.  I övrigt har livet varit rätt slitsamt, jag har värderat huset och försökt räkna ut hur det fungerar om maken skulle köpa ut mig. Men jag fattar verkligen inte hur fasiken man ska räkna. Vad skulle jag ha råd med då? Var skulle jag bo och hur skulle livet bli? Jag är verkligen trött på att ha ett extra barn med honom, ju äldre han blir desto värre blir det.  Alfred kämpar, och vi med honom. Bup har stängt ner då alla sagt upp sig och är sjukskrivna. Så en vidare utredning verkar vi få vänta på, vårdgarantin får vi inte hell
Läs mer