matfråga och kass mamma
Dan gick rätt bra i går även om jag känner mig som en duracellkanin, killkomisen var hit på morgonen och så träffade vi en granne. Plötsligt var kl 17 och maken kom hem.
Maken var även och hämtade singelvagnen som vi köpt begagnad, hur smidigt som helst när vi åker skilda vägar. Hoppas jag hinner leka lite med den i dag.
Det enda riktigt tråkiga som hände i går var innan de skulle sova och maken hämtade vagnen, då var Klara lite trött och bara skrek och försöka trösta och mata henne samtidigt som Alfred var inte lätt. Som tur var kom maken efter en stund och kunde ta henne. Men såna gånger känner jag mig så otillräcklig och jag önskar vi bara hade en de gångerna. Jag tycker så synd om barnen som aldrig får 100 % av mig. Jag blir så ledsen och det sitter kvar fortfarande idag.
Jag brukar jobbiga dagar önska att vi bara hade en, jag tror det skulle vara helt annorlunda och inte alls slitsamt som nu. Så är det nog inte och jag är uppriktigt glad att vi har två, vi är äldre och de kommer senare ha varandra. Jag tror det handlar om otillräcklighet, känslan av övermäktigt, frustration, trötthet och så vidare. Men jag känner mig ofta som en dålig mamma, jag passar inte att vara mammaledig, det är nog inte min grej. Jag gör så gott jag kan och det räcker liksom inte.
****
Så till Alfred, jag frågade i går på tvillingforumet och det var många som hade det så men jag passar på att höra med er. För just nu är måltiderna så jobbiga med Alfred att jag satt och grät i går under matningen.
Så här skrev jag i går i forumet:
Alfred får gröt på morgonen m katrinplommon. Sen vid lunch har vi börjat med lite större portioner med mat. Har uppskattats ganska ok. Fruktpure till efterrätt.
Senaste tiden sitter han och gallskriker mellan tuggorna. Han gapar någorlunda och sväljer ändå. Tystnar och blir knäpptyst när han äter frukten, mumsar o ser lycklig ut (så såg han ut förra veckan med maten)
Så detta ger mig hjärtinfakt och tinnitus. Ska jag sluta med frukt? Eller mat? Eller stå ut? Blanda mat o frukt? Jag förmodar att det är för han bara vill ha frukt? Vid gröten på morgonen händer det bara ibland.
*****
I dag ska vi (jag o barnen alltså) först till en kompis och sen åka runt en sväng för städaren är här, han är hur trevlig som helst men jag känner mig alltid i vägen.
Maken var även och hämtade singelvagnen som vi köpt begagnad, hur smidigt som helst när vi åker skilda vägar. Hoppas jag hinner leka lite med den i dag.
Det enda riktigt tråkiga som hände i går var innan de skulle sova och maken hämtade vagnen, då var Klara lite trött och bara skrek och försöka trösta och mata henne samtidigt som Alfred var inte lätt. Som tur var kom maken efter en stund och kunde ta henne. Men såna gånger känner jag mig så otillräcklig och jag önskar vi bara hade en de gångerna. Jag tycker så synd om barnen som aldrig får 100 % av mig. Jag blir så ledsen och det sitter kvar fortfarande idag.
Jag brukar jobbiga dagar önska att vi bara hade en, jag tror det skulle vara helt annorlunda och inte alls slitsamt som nu. Så är det nog inte och jag är uppriktigt glad att vi har två, vi är äldre och de kommer senare ha varandra. Jag tror det handlar om otillräcklighet, känslan av övermäktigt, frustration, trötthet och så vidare. Men jag känner mig ofta som en dålig mamma, jag passar inte att vara mammaledig, det är nog inte min grej. Jag gör så gott jag kan och det räcker liksom inte.
****
Så till Alfred, jag frågade i går på tvillingforumet och det var många som hade det så men jag passar på att höra med er. För just nu är måltiderna så jobbiga med Alfred att jag satt och grät i går under matningen.
Så här skrev jag i går i forumet:
Alfred får gröt på morgonen m katrinplommon. Sen vid lunch har vi börjat med lite större portioner med mat. Har uppskattats ganska ok. Fruktpure till efterrätt.
Senaste tiden sitter han och gallskriker mellan tuggorna. Han gapar någorlunda och sväljer ändå. Tystnar och blir knäpptyst när han äter frukten, mumsar o ser lycklig ut (så såg han ut förra veckan med maten)
Så detta ger mig hjärtinfakt och tinnitus. Ska jag sluta med frukt? Eller mat? Eller stå ut? Blanda mat o frukt? Jag förmodar att det är för han bara vill ha frukt? Vid gröten på morgonen händer det bara ibland.
*****
I dag ska vi (jag o barnen alltså) först till en kompis och sen åka runt en sväng för städaren är här, han är hur trevlig som helst men jag känner mig alltid i vägen.
Sonen var lika med maten ett tag. Det enda han åt utan att skrika var hemmagjord spagetti och köttfärssås. Vi slutade även med frukt ett tag och gav endast katrinplommon. Det lossnade tillslut men det tog någon månad.
SvaraRaderaBlev det bättre när ni slutade med frukten?
SvaraRaderaJag tror att det kan ha hjälpt lite men det fi k honom inte att gilla sånt han inte gillade innan. Men eventuellt kan det hjälpt till att få honom gilla annat. Det är svårt att veta.
RaderaDet var ju kamp med L varje måltid, läääänge. Hon gillar verkligen inte puré (frukt puré går bra). Det tog lång tid innan jag kom på det. Testa kanske att ge honom makaroner, eller kokt morot som han kan mosa med tungan.
SvaraRaderaJag är också taskig och har skippat frukt efter maten, för att försöka lära henne att det är mat man ska äta.
Nu går det bättre (ännu bättre när hon får blaskig välling) så vi har kämpat i 1,5 år...
Styrke kram
Jag har aldrig riktigt förstått varför man ger fruktpuré efter maten. När barn blir äldre äter de ju aldrig dessert varje måltid.
SvaraRaderaVi gav fruktpuré som mellis om vi var iväg. Så testa att sluta med fruktpurén. Har för mig att nya råden är att man ska börja "baklänges" mot förr. Alltså börja med de minst sötsmakande grönsakerna. Palsternacka och morot t ex är väldigt söta i smaken.
Vi ger fruktpure efter maten då det gör att magen inte blir för hård. Om barnet gillar frukten mycket kan man ju testa att byta frukt. Vi hade problem när vi gav päron då det var så himla gott att maten inte ville ätas, nu har vi mango istället och har inte längre samma problem.
RaderaGe barnen det de vill ha! Det är få 15-åringar som ratar pizza, hamburgare, mackor från subway, pasta, kyckling osv. När jag var liten (född 1957) gick min mamma med mig till läkaren för att jag bara ville äta glass och chokladpudding. "Ge henne glass och chokladpudding" tyckte doktorn. "Idag svälter inga barn ihjäl i Sverige."
SvaraRaderaHar du fruktpurén framme när du ger honom maten, så att han ser den?
SvaraRaderaDu kanske inte behöver ge honom fruktpuré som efterrätt, utan istället ge det som mellanmål lite senare?
Min äldsta dotter har matvägrat sedan hon var ett år, innan dess åt hon burkmat med stor förtjusning. Det är en tuff kamp att få henne äta grönsaker, tex, eller att smaka på något nytt. Hon är snart fem år så vi har alltså kämpat med detta i snart fyra år.
Min yngsta äter däremot med god aptit och har alltid gjort, sen vi började med matportioner. Till honom har vi ibland gett samma mat som vi själva äter (fast mosad) och med lite mindre salt, men ändock med salt (min äldsta hade inte en gnutta salt i maten förrän vid 1-årsåldern). Jag upplevde det som att min yngsta åt bättre för att vi inte gjorde så stor grej av hans ätande, och för att han tidigt lärde sig att tycka om smaker som vi själva åt, alltså inte burkmat. Det är så himla olika vad barnen gillar...
Ibland mutade jag med en majskrok eller liknande, doppade i såsen för att barnet skulle smaka. Innan jag gick barn trodde jag att "barn äter vad vi serverar". Ha! Det är verkligen lättare sagt ä gjort. Men häng i! Testa dig fram!
Varva maten med fruktpuré. Det brukar funka. Tycker fruktpuré är bra. Det fyller ut lite och innehåller mkt c vitamin som stärker immunförsvar och gör att barnet tar upp järn bättre. Mina ungar har alltid gapat vid måltider tills de är stora nog att äta själv. Ge honom en leksak och avled honom. Eller majskrok. Man får hitta sina knep.
SvaraRaderaHan kanske vill ha nåt att hålla i? Styra maten själv? Av två barn har båda krånglat när jag inbillat mig att JAG ska bestämma över deras matintag. Utforska, pilla, känna, klämma, smaka. Under tiden, mellan skedarna du hjälper med, hinner du med Klara?
SvaraRaderaProva ge varannan sked frukt, varannan vanlig puré? Eller ge han mest frukt om det är det han vill ha, men prova varje dag ändå att ge matpurén. Rätt va det är så släpper det och han börjar äta det han inte gillat förut. Så har det varit för oss i alla fall. Så länge inte puréerna är huvudfödan så gör det ju inget näringsmässigt. Det blir ju inget roligt för någon om varje måltid blir en kamp och förknippat med något negativt. Att äta ska ju va roligt!
SvaraRaderaKram!
Ger frukt till maten utan bara till mellanmål.
SvaraRaderaSen det där med 100% tror inte jag är viktigt. Man ger sig själv och sin tid i den mån man kan. Vissa dagar är det 100% andra bara 12%. Men när det kommer till barn tror jag ändå att det är kvantiteten som räknas. Har själv 3 barn i åldrarna 3,2,1. Ibland får jag lite ångest men samtidigt vet dom inget annat än detta och man ser nu att de redan har stor glädje av varandra:-)
Ser att en del ifrågasätter frukt och måste bara flika in att frukt är supernyttigt och innehåller vitaminer som ibland är svåra att hitta i maten. Dessutom, den största fördelen handlar om att frukt efter maten ser till att kroppen tar upp tex järn bättre. Något jag själv praktiserar och tycker är viktigt, så även för bebis.
SvaraRaderaDra inte för stora växlar tycker jag, låt maten vara en rolig grej och låt honom behålla nyfikenheten, om det innebär mer frukt en tid så är väl det okej? Min tjej är inne i en period där hon lockas av katrinplommonpure, jag ger henne ett smakprov först och blandar sen maten med det. Tycker att det är bättre att hon äter och tycker att det är kul med mat (så att det inte blir negativt kopplat med skrik, tvång och stress). Hon märker inte att jag har mestadels mat på skeden om det främsta är katrinplommonpure. Det blir lite mer katrinplommonpure ett tag men det kvittar, förra veckan var det galet mycket kokt ägg ;)
Det går verkligen fram- och tillbaka med favoriter och matglädjen. Prova dig fram! Det är som är NU behöver ikte vara kvar om en vecka. Gör det som funkar bäst för dig och bebis!
Kram
Plus att han inte är så gammal att han sitter där och tänker "jag vägrar det här för då får jag fruktpuré istället Moahahahahahahahahahahahahaha".
RaderaÄr ganska vanligt att barn ratar puréer och att bli matade. De har hela sitt liv styrt sitt eget matintag ang mängd och när genom att suga/inte suga. Plötsligt tror vi att VI ska stoppa mat i munnen på dom? Eh. Nä.
Baby Lead Weaning. Finns inte ett matkrånglande barn som fått äta när de själv vill och introducerat i sin takt. Inte heller uppstår några problem med att äta bitar sen vid åtta månader för barnet lär sig äta på rätt sätt direkt! Toppen!