Dåligt samvete
I går förmiddags var ingen vidare förmiddag, jag vet inte riktigt vad det är med Klara. Men hon var väldigt ledsen och ingenting jag gjorde dög, varje gång jag tittade på henne blev hon ledsen. Till slut stoppade jag i dem mat och gick en sväng då somnade hon äntligen.
Sen kom maken hem till lunch och bytte av mig och jag for till stallet och arbetade. Så oerhört mysigt men oxå slitsamt, jag gör säkert av med 2000 kalorier i timmen. Men när jag är alldeles själv i hela stallet och hästarna mumsar så är jag så lycklig.
Sen när jag kom hem började både Alfred och Klara gråta när de såg mig (efter de skinit upp som solar) Jamen varför då liksom? Ser jag så hemsk ut i håret?
Maken stod och lagade middag och jag fick duscha under tiden i lugn och ro. Vilken lyx!
****
Nu är jag ju utrustad med ett extra stort samvete och det finns nästan ingenting som inte ger mig dåligt samvete, högt på listan är ju familjen och katterna såklart. Men det uppstår ju väldigt ofta situationer här hemma som är något svårlösta och då det alltid är en ledsen bebis eller katt jag inte kan hjälpa
Som i går när Klara var så förtvivlad och jag bar runt på henne, då börjar Alfred gråta och oxå vill bli buren. Att tråckla ur honom ur sitsen med Klara i famnen är nästan omöjligt. Så jag måste ju lägga ner henne i soffan, galoppera i väg och greja med Alfred. Naturligtvis så har knäppet fastnat, snutten åker i golvet och när jag fått ur Alfred och ska hämta snutten lyckas jag dunka i hans huvud i stolen.
I vardagsrummet så ligger Klara och skriker allt vad hon kan.
Eller när Alfred har lyckats gör nr 2 över hela sig och Klara skriker förtvivlat i babysittern när jag sanerar honom. Jag brukar försöka ha selet, men att byta blöja är då omöjligt.
De första orden de kommer lära sig är "lugn i bussen, mamma kommer" eller "men herregud, ta det lugnt" eller "ingen panik, sitt i båten"
De gångerna önskar jag att jag hade extra händer eller en assistent. Eller nån som kunde komma i bland och hjälpa mig. Konstigt vad alla kompisar är osynliga just nu?
Klara och Alfred låg och tittade på varandra i går i alla fall. Och skrattade :-) Så himla gulligt! Tänk att dem är mina!? Varje morgon längtar jag efter att de ska vakna så jag får pussa på dem och på morgonen är de dessutom alltid som gladast. Två små solstrålar.
****
Men oj vad det lossnar saker från fötterna. Kära nån. Tack för tipset om strumporna :)
****
I dag kommer vår städare så vi ska ut och gå, jag har beställt julklappar till maken så de ska vi gå och hämta.
Hoppas Klara är lite gladare i dag. Hon brukar inte vara så ledsen så jag blir lite fundersam och orolig. Men hon har ingen feber..
Sen kom maken hem till lunch och bytte av mig och jag for till stallet och arbetade. Så oerhört mysigt men oxå slitsamt, jag gör säkert av med 2000 kalorier i timmen. Men när jag är alldeles själv i hela stallet och hästarna mumsar så är jag så lycklig.
Sen när jag kom hem började både Alfred och Klara gråta när de såg mig (efter de skinit upp som solar) Jamen varför då liksom? Ser jag så hemsk ut i håret?
Maken stod och lagade middag och jag fick duscha under tiden i lugn och ro. Vilken lyx!
****
Nu är jag ju utrustad med ett extra stort samvete och det finns nästan ingenting som inte ger mig dåligt samvete, högt på listan är ju familjen och katterna såklart. Men det uppstår ju väldigt ofta situationer här hemma som är något svårlösta och då det alltid är en ledsen bebis eller katt jag inte kan hjälpa
Som i går när Klara var så förtvivlad och jag bar runt på henne, då börjar Alfred gråta och oxå vill bli buren. Att tråckla ur honom ur sitsen med Klara i famnen är nästan omöjligt. Så jag måste ju lägga ner henne i soffan, galoppera i väg och greja med Alfred. Naturligtvis så har knäppet fastnat, snutten åker i golvet och när jag fått ur Alfred och ska hämta snutten lyckas jag dunka i hans huvud i stolen.
I vardagsrummet så ligger Klara och skriker allt vad hon kan.
Eller när Alfred har lyckats gör nr 2 över hela sig och Klara skriker förtvivlat i babysittern när jag sanerar honom. Jag brukar försöka ha selet, men att byta blöja är då omöjligt.
De första orden de kommer lära sig är "lugn i bussen, mamma kommer" eller "men herregud, ta det lugnt" eller "ingen panik, sitt i båten"
De gångerna önskar jag att jag hade extra händer eller en assistent. Eller nån som kunde komma i bland och hjälpa mig. Konstigt vad alla kompisar är osynliga just nu?
Klara och Alfred låg och tittade på varandra i går i alla fall. Och skrattade :-) Så himla gulligt! Tänk att dem är mina!? Varje morgon längtar jag efter att de ska vakna så jag får pussa på dem och på morgonen är de dessutom alltid som gladast. Två små solstrålar.
****
Men oj vad det lossnar saker från fötterna. Kära nån. Tack för tipset om strumporna :)
****
I dag kommer vår städare så vi ska ut och gå, jag har beställt julklappar till maken så de ska vi gå och hämta.
Hoppas Klara är lite gladare i dag. Hon brukar inte vara så ledsen så jag blir lite fundersam och orolig. Men hon har ingen feber..
Tror de blir ledsna när de kommer på att de saknat dig:)
SvaraRaderaSkyll allt på de där utvecklingsfaserna, här är det mkt bära o extra skrik innan en liten fröken ska sova men jag tänker att det går över. Däremot när Aston skriker då gör det ont för han har lite mer ledsamt skrik men vet du vad Vi gör så gott vi kan o är bäst mamma ändå kram på er Emma
SvaraRaderaTror som Motto. Min förstfödda gjorde så när jag började jobba när han var 14 mån och tvåan gör lika dant nu bara jag varit iväg någon timma o handlat. Hon är 9 mån..
SvaraRaderaHaha "ser jag så hemsk ut i håret?"
SvaraRaderaTräna på att ha selen på ryggen. Är själv med min dotter och det är enda sättet att klara sysslor som ex tvättstugan. Finns klipp på youtube hur man gör. Detta är enklast tycker jag http://youtu.be/Dzu8cFhbWmM
Den här tjejen är grym. Hon kommer lägga upp fler tutorials. Tips; gå med i gruppen bärsjalar på fb
SvaraRaderahttp://youtu.be/Nv1-nhYUsbs
Jag vet, det är min kompis Jessica :-)
RaderaHon bloggar dessutom- finns i min lista här bredvid. Vi är med i samma tvilligngrupp, jag avgudar henne :-)
RaderaJag tittade just på videon med dubbelbärande - det finns en lättare teknik, som är lite mindre farlig när man är ovan (att få bak ett barn helt bak på ryggen när man inte är van och den den fram måste hänga med huvudet löst verkar rätt obekvämt för alla parter)... Jag har nu skaffat mig en Ergobaby-kopia och en riktig (ser ut precis som dem hon använder), och gör såhär: jag spänner fast den ena selen runt midjan men på sidan, på höften, sätter i barn 1 och snurrar bak den på ryggen när hon sitter i den. Sätter sen fast axelremmarna. Det finns instruktionsvideos för det här på Ergobabys hemsida. Sen sätter jag på mig den andra selen fram och sätter i barn två.
RaderaSamma sak fast tvärtom när de ska ur: snurra fram den bakre selen med barnet i, lättare att ha kontroll då.
min dotter är alltid jätteglad över att jag kommer hem, men precis som för dig så blir hon tvärtjurig srkunden senare, särskilt när jag behöver gå på toa direkt, då är det de stora krokodiltårarna! Men jag tar det som en komplimang, hon är alltså som mest trygg med mig! :)
SvaraRadera