Vecka 32 (31+5)
Nu har jag varit och lämnat blodprover, fastandes. Hur kan man bli så hungrig? Det känns som jag ska svälta ihjäl trots jag har mackor med mig i bilen hemåt.
Är värdena katastrof så ringer dem, annars får jag svar i morgon på läkarbesöket. I morgon blir det en del resande, först odenplan på ultraljud och sen till bb-stockholm och träffa läkare och sen hem.
Jag känner mig faktiskt orolig, för allt just nu som rör bebisarna, kattvakter och logistiken. Så i natt har min hjärna bearbetat det med att väcka mig varje timme med mardrömmar om fosterdöd, prematur födsel och neo.
Det verkar nämligen som vi inte har en enda kattvakt, alla är bortresta och har semester. Så vi får nog kanske lösa det så att maken får vara hemma på natten och komma och vara hos oss på dagarna. Sen får vi fråga hur det fungerar med hemsjukvård när vi är redo för det.
****
o nu till megagnället.
Jag saknar bästa dalakompisen massor, det är tomt här hemma även om hon plågat oss med att vilja se en massa romantiska filmer på kvällarna med onyttigheter till. I går var vi och shoppade men jag hittade ingenting och jag letade mest efter varje tillfälle att få sitta ner. Jag orkar verkligen inte gå i affärer nu.
Jag köpte lite perenner på rea, men nu undrar jag hur jag tänkte då jag inte kan gräva ner dem själv. Jag kan ju inte böja mig. Bästa fd kollegan kommer idag med lunch så jag ska be henne att gräva lite.
Jag tror dessutom jag börjar få förvärkar, det känns inte som sammandragningar utan är helt annorlunda och kommer gärna när jag sitter eller ligger ner.
Rygg och leverontet har kommit med besked så nu kan jag knappt sitta eller ligga, det är en plåga.
Frutom ovanstående så har magen piggat på sig lite väl mycket och nu är jag nödig mest hela tiden.
I dag blir det vila hela dagen, jag känner mig alldeles slut. Vi har även lite solsken och värme vilket gör att katten Robban skriker på solen som en gasell. Förstår inte alls denna solgalenskap han drabbas av. Vad är det han vill?
I går bäddade vi sängar, vaggor och kokade nappflaskor. Vi märkte att vi inte hade tillräckligt med frotterad plast så det måste jag köpa.
Är värdena katastrof så ringer dem, annars får jag svar i morgon på läkarbesöket. I morgon blir det en del resande, först odenplan på ultraljud och sen till bb-stockholm och träffa läkare och sen hem.
Jag känner mig faktiskt orolig, för allt just nu som rör bebisarna, kattvakter och logistiken. Så i natt har min hjärna bearbetat det med att väcka mig varje timme med mardrömmar om fosterdöd, prematur födsel och neo.
Det verkar nämligen som vi inte har en enda kattvakt, alla är bortresta och har semester. Så vi får nog kanske lösa det så att maken får vara hemma på natten och komma och vara hos oss på dagarna. Sen får vi fråga hur det fungerar med hemsjukvård när vi är redo för det.
****
o nu till megagnället.
Jag saknar bästa dalakompisen massor, det är tomt här hemma även om hon plågat oss med att vilja se en massa romantiska filmer på kvällarna med onyttigheter till. I går var vi och shoppade men jag hittade ingenting och jag letade mest efter varje tillfälle att få sitta ner. Jag orkar verkligen inte gå i affärer nu.
Jag köpte lite perenner på rea, men nu undrar jag hur jag tänkte då jag inte kan gräva ner dem själv. Jag kan ju inte böja mig. Bästa fd kollegan kommer idag med lunch så jag ska be henne att gräva lite.
Jag tror dessutom jag börjar få förvärkar, det känns inte som sammandragningar utan är helt annorlunda och kommer gärna när jag sitter eller ligger ner.
Rygg och leverontet har kommit med besked så nu kan jag knappt sitta eller ligga, det är en plåga.
Frutom ovanstående så har magen piggat på sig lite väl mycket och nu är jag nödig mest hela tiden.
I dag blir det vila hela dagen, jag känner mig alldeles slut. Vi har även lite solsken och värme vilket gör att katten Robban skriker på solen som en gasell. Förstår inte alls denna solgalenskap han drabbas av. Vad är det han vill?
I går bäddade vi sängar, vaggor och kokade nappflaskor. Vi märkte att vi inte hade tillräckligt med frotterad plast så det måste jag köpa.
Tänk vad fantastiskt det är att du är gravid ändå. Med tvillingar. En flicka och en pojke. Samtidigt är det ju själva f-n att du ska drabbas av typ alla plågor man kan ha som gravid. Hoppas att de får stanna så många dagar till i magen som det går och att ni inte behöver vara alltför länge på neo. Snart är ni föräldrar, vilken grej!
SvaraRaderaKram
-Jenny-
Ja, det är otroligt. Och fortfarande overkligt!
RaderaKram
Ta det lungt nu, kan inte en granne komma över till katterna? På tal om kläder i strl 44 så har Åhléns såna m ta 3 betala för 2 o de ligger ju nära din Bm eller tänker jag fel? Hursomhelst vila o så hoppas vi att ingen ringer idag, det är spännande att de snart är
SvaraRaderahär kram Emma
Det är just dem som är på semester, hela raddan liksom.
RaderaFinns det ett åhlens där? *googlar*
Kram
Jag förstår din panik ang logistiken, vi är lite i samma sits o jag undrar redan nu vem som ska ta hand om hund o lillkille när andra barnet föds trots att det är över 6 mån dit :/
SvaraRaderaÅhléns finns vid Odenplan. Min förra barnmorska Fredrika jobbar med ultraljud där, ja alltså inte vid Åhléns, men dock vi Odenplan. Hon är bäst, hoppas du får henne :)
Lycka till med allt, följer dig med spänning o lider med dig när du ska behöva ha så många besvär under graviditeten.
Hoppas du hittar kattvakt. Men du ska nog inte ställa in dig på att vara hemma med så små bebisar. Man är otroligt tacksam över att ha all övervakning som finns på sjukhuset. Och du kommer verkligen vilja ha sambon där, för att mata två samtidig osv det tar på en, även om det finns sköterskor i närheten. Ställ in dig på många veckor på neo så blir du inte besviken när det " bara" blir två veckor där ;-)
RaderaJag tror inte jag förstår hur små de är. Min hjärna är liksom inte redo och med.
RaderaJag vill mer än någonsin att maken ska vara där.
Att få höra från bm att Max tre dar på,sjukhus till hepatos och flera veckor på sjukhus är svårt att ta in.
Du kommer inte få hemsjukvård för att du tjatar om det utan det blir när de bedömmer att barnen är stabila nog. Jag var 6v på sjukhus med sista och det fanns hemsjukvård att få men han var inte stabil nog för att resa hem. Utan i stället blev han så bra att vi slapp hemsjukvården (de kommer varannan dag och då brukar det enbart vara för sondmatning) Sen är det olika från barn till barn de kan vara födda exakt samma tid och en stannar en veckan någon annan nio. Jag var ensam på sjukhuset på nätterna för mannen var hemma hos de andra två och på dagarna när de var i förskolan var han hos mig. Nån kväll fixade vi barnvakt. Dagarna innan hemresan när vi fick ha honom på familjerummet då sov han tre nätter med oss. Din man kan ju åka och se till katterna på dagarna då och då och första nätterna kanske du ligger på delat rum med någon och han inte kan sova där ändå. Be om att få ett samtal med neo så kanske den biten lugnar sig :) För om de kommer förtidigt (efter v 36 brukar man få åka hem snabbt) så är det en hel ny värld att hamna i. Lycka till! Kram lill
SvaraRaderaJag förstår det, det var ett dumt ord att använda och inte så jag menade.
RaderaDet var en bra ide, jag ska även fråga i mina tvillinggrupper!
Det är verkligen en ny värld, allting :-)
Kram
Åh, vill ju gärna hjälpa till. Bor ni öster om Sthlm eller? Läser här varje dag men kommenterar sällan. :)
SvaraRadera/Jeanette
Det får du gärna göra! Vi bor i norrort!
RaderaMail till dig?
SvaraRadera/Jeanette
Bebiskarusellen@gmail.com
SvaraRaderaVerkar ju som om en bloggläsare tar sig an katterna nu men fundera annars på kattpensionat. Jag hade inte kunnat vara ensam, särskilt inte på natten, efter mitt kejsarsnitt. Behövde hjälp att resa mig, vända mig å hålla bebis i minst en vecka. Vet också några med för tidigt född bebis nyligen där sjukvården sa att de måste vara båda föräldrar med bebisen hela tiden i början. Nu hoppas vi såklart att det blir enklare och utan komplikationer för er! Men tänker att OM det blir svårt kanske det känns tryggt med just pensionat där de ju kan allt om djur.
SvaraRaderaJa. Jag måste försöka tänka om lite. Vettetusan hur detta ska lösas.
RaderaBra förslag! Tack!
Läste ett av dina svar nu och måste bara tillägga. DU får nog ändra lite fokus från vad du vill och tycker om till vad de små varelserna kommer kräva för att överleva. Du KOMMER vara på sjukan flera veckor, det borde dom väl redan talat om för dig? Såvida de inte kommer efter 36+0, då blir det kanske kortare tid...,,
SvaraRaderaSåklart jag inte förstår? Hur ska jag kunna det? Jag har aldrig varit med om det här utan bara löst, hört och tagit till mig andras historier. Och nej, de påmbb har inte talat om någonting! Det är därför jag oroar mig, funderar spekulerar.
RaderaMenar du att jag inte vill barnens bästa? Eller hur menar du?
Tack för tipset om bloggen, den var väldigt bra!
RaderaNu har jag ju lärt mig att du gärna gör problem av det som kanske inte alltid är problem därav din GAD. Men just nu tror jag du ska jobba lite hårdare på att försöka släppa taget, annars kommer du stressa och det är inte bra för dig och de små knytena....
SvaraRaderaNär det gäller de tre fyrbenta godingarna så kommer det lösa sig, de klarar av att vara själva, får de bara mat, vatten och ren låda så överlever de.....
När det gäller dig och era barn så kommer det oxå lösa sig när det väl är dags, då får ni försöka lita på sjukvården att de gör allt de kan och att de vet vad som är bäst...
Alltså det är helt otroligt att ni äntligen är påväg mot ett drömmål som ni har kämpat mot länge......
Försök nu att bara vara och ta hand om dig med föda och sömn och pyssla om det du orkar... men försök lägga undan alla grubblerier..
MASSA KRAMAR från oss
Du har alldeles rätt, jag ska försöka och inte stressa up mig.
RaderaVisst är det! Otroligt häftigt och spännande!
Tack för din fina kommentar!
Kram
Du måste skärpa dig!! Katterna är väl minsta problem i ditt liv nu! Bebisarna är viktikgare just nu!!!
SvaraRaderaJag vet faktiskt inte vad jag ska svara. På något sätt har du läst något som inte riktigt stämmer.
RaderaKanske jag har varit otydlig i något jag skrivit? Be mig förklara i stället för att säga att jag ska skärpa mig.
Anonym.
RaderaHur tänker du egentligen?
Är du helt störd och befriad från inlevelse?
Gravid med tvillingar. Hepatos.
Orolig. Har historik. Hur rationell öre man då?
Inte direkt. Du ska vara snäll mot Cecilia.
Hennes fokus är det det behöver vara för att hantera det här. Hon gör sitt bästa från där hon är just nu. Och det är alldeles tillräckligt.
Lägg ner.
Förstår att du har det jobbigt med oro.
SvaraRaderaOm ingen informerar springer fantasin lätt iväg.
Hade jag bott nära hade vi hjälpt dig med dina pälsklingar. Vi har ju med. Vet hur det är. Säkert har någon sagt det. Man brukar bli på neo lika länge ung som bebis är kvar i magen. Ditt värde ökar så de sa sju-tio dagar. Det är nu det. Snart.
Du blir mamma igen alldeles strax. Snart. Nära nu. Tills du får hålla dom. Isaks småsyskon.
Men du får utifrån var jag läser ingen info från läkare?
Eller får du? Jag tvingat av dom det jämt. De vill inte man ska veta allt. Ställer tusen frågor.
Info är mitt sätt att hantera oro.
Tänker på dig.
Om värdena är katastrof har de antingen lagt in dig eller tagit ut barnen. Kom jag på.
Din ruta här och min mobil vill inte hjälpa till riktigt. Försöker ändå skriva men svårt för den hoppar till toppen vart annat ord..lite hackigt.
Stor kram och hoppas ändå värdena är så bra de kan bli.
Kram
Jo, jag kom av mig lite. Resan vi haft och resan vi ska göra är svår att förstå för mig. Att vi ska bli förälder känns fortfarande overkligt. Jag mamma? Konstigt :)
RaderaNej, inte mycket. Jag måste börja fråga läkaren. Allt har varit så fokuserat på hepatosen. Jag tänker som du, de ringer vid katastrof. Ingen har ringt än.
Blogspot på mobil och padda är värdelsöst. Tack för att du tog dig tid och skrev ändå.
Många kramar
Hoppas så och tror att allt kommer att gå bra med era små, både de i magen och katterna.
SvaraRaderaFörsök att inte bry dig om taskiga kommentarer. Fokusera på dem som sprider värme!
Från en trogen läsare som inte kommenterar så ofta./AM
Jag ska försöka, jag blir..lite sårad..och försöker ta in det alla säger för att reflektera.
RaderaJag får så många stöttande och fina kommentarer. Tack!
Jag har ju ett par bröder som är i Kungsängen och inte har så himla mycket för sig över sommaren. De har ju kattvana med vår gamla 16-17 år gamla kisse.
SvaraRadera/Sara
Skulle de vilja vara kattvakt då? Isf låter det väldigt bra!
RaderaSka kolla med dom. Är det närmsta 3-4 veckorna det gäller?
RaderaKom förresten på ett sätt att tänka utifrån egen erfarenhet. När vi skulle få bebis 2 förra sommaren var alla på semester i omgångar. Vi fick göra ett schema med folk som kunde ta vår tvååring. Jag var orolig och ledsen över det eftersom 1) vi inte kunde förbereda henne på exakt vem och var som skulle ta henne 2) jag inte kände 100% förtroende för samtliga av dem vi var tvungna att ha på listan eftersom vi faktiskt inte kunde veta när bebis tänkte komma. Usch vad jag oroade mig! Och jag är ändå verkligen inte en orolig person i grunden utan det här handlade om att det var en helt ny situation, jag hade noll kontroll SAMT var gravidhormonell :-) I efterhand kan jag konstatera att det blev hur bra som helst. 2-åringen E fick besök av bekanta mitt i natten och vi kunde inte säga hejdå ens. Och efter ett halvt dygn kom hennes mormor som var den mest otippade som skulle kunna ställa upp egentligen. Eftersom det blev snitt var vi dessutom tvungna att vara två föräldrar för att lyckas ta hand om nyfödingen då jag hade så ont. Så när mormor var tvungen att åka hem dag 3 fick ett tredje kompispar ta över (pappan åkte hem några timmar på e-m när jag var välmedicinerad också) och sova/lämna på förskola nästa dag. Lite pyssel men allt ordnade sig. Och E pratar om alltsammans i positiva ordalag fast hon aldrig varit ifrån oss på det sättet innan. Det kändes helt rätt att vi kopplade bort henne lite grann ett par dar och fokuserade på nya bebisen - det hade jag aldrig trott innan! Så med detta sagt, dina kissemissar är inte barn men de är ju ändå familjemedlemmar. Och kanske kan du försöka tänka att det kan bli bra även om du och barnens pappa faktiskt måste åsidosätta dem ett tag när bebisarna kommer. Det måste inte bli dåligt utan ni kan ta igen kattmyset senare och komma hem och presentera två nya små sötnosar. F ö, väldigt fina namn ni kommit fram till. Båda har jag haft som förslag åt våra barn. Stor kram!
SvaraRaderaPrecis så är det, du satte verkligen huvudet på spiken!
RaderaDu har alldeles rätt. Ett schema, försöka lita på andra och ta igen det senare.
Jag får såååå dåligt samvete bara. De har ju inte valt det här och bott i misärhem tidigare. Jag vill att de ska må bra.
Men jag ska verkligen ta till mig dina ord!
kramar!