Dag 3 på neo
Ärligt hade jag verkligen inte min bästa dag i går. Efter inte ha sovit alls, ha ont och vara toalt maktlös kände jag att nu hade jag fått nog. Jag vill åka hem och lämna allting, pussa på katterna och sova i min egen säng.
På kvällen hade jag en gråtattack som var oerhört läskig, lite som när vi fick reda på att Isak var sjuk.
Det är väldigt jobbigt att inte kunna vara mamma till sina egna barn, inte kunna något, inte förstå och ligga på en avdelning där alla går omkring i babylycka och lyser när de pussar på sina bebisar. Vi är dem enda här utan bebisar hos oss och har dem på neo i stället
Jag lyckades orka med tre sittpass i går med barnen och maken satt där 4, eftersom det är långt att gå så kan jag inte ta mig dit för egen maskin och inte hem igen. Jag får oerhört ont i magen efter en stund och när man väl fått klara eller Alfred hos en måste man sitta där.
Jag kan fortfarande inte sova trots en propavan i går kväll.
****
I går fick jag byta blöja, vilket inte är det enklaste när det är massor av slangar och pipande instrument. Men jag var oerhört lycklig att jag fixade det. Vi fick oxå lära oss att sondmata vilket inte var så svårt.
Mina bröst vill inte vara med så nu har jag sagt nej att amma, jag kan inte fokusera på det just nu, kanske det kommer i gång sen.
Det är väldigt blandat med trevlig och mindre trevlig personal, i går var det en äldre sköterska som kläckte ur sig en massa konstiga saker till mig vilket gjorde att jag mådde väldigt dåligt sen och därav gråtattacken.
****
Så hur mår bebisarna?
Läkaren vi träffade sa att de mår som förväntat när de är födda i vecka 34. Hon sa att hon såg att jag tog väldigt illa vid mig på ronden och sa att jag inte ska vara med på ronderna. För det är ju så att de fokuserar på bara problemen. Maken är där nu och ska vara med på dagens rond.
Klara har jobbigt med andningen och det är nån luftspalt som är där den inte ska vara, hon har gjort 2 lungröntgen för att se hur det utvecklar sig. Annars måste de gå in med en slang i ena lungan. Hon är flåsig och det hörs att hon har tungt. De har nu dragit ner på maten och hon får dropp då hon blir så tungandad vid maten. Hon äter 10 ml per måltid var 3 timma. Hon har en näsgrimma med syrgas
Alfred har oxå tungt med andningen och har cpap, han har svårt att kissa pga att njurarna är lite outvecklade och är lite svullen pga det. I går fick han vätskedrivande som de hoppas ska hjälpa honom. Hans hb har inte sjunkit utan är samma. Han äter 25 ml var 3 timma.
Läkaren säger att det är tid de behöver.
Det här är gårdagens status. Nu har jag lärt mig att det ändras timme från till timme.
Vi kommer bli utskrivna härifrån och flytta in på neo, barnen kommer dock vara i övervakningsrummet. Men då har vi i alla fall närmare till dem. Detta kommer bli idag eller i
morgon.
Tack för alla kommentarer och mail! Jag uppskattar verkligen varenda en av dem. Tack!
morgon.
Tack för alla kommentarer och mail! Jag uppskattar verkligen varenda en av dem. Tack!
Vad var det sköterskan sa? Tänkte om det var ett missförstånd!
SvaraRaderaMånga kramar till dig!
SvaraRaderaTack för att du orkar uppdatera.
SvaraRaderaKlokt av dig att inte fokusera på amningen. Kanske löser det sig senare......kanske inte......men det blir bra ändå.
Skönt att ni får flytta närmare barnen nu.
Mannen verkar väldigt stark och klok i detta, måste vara underbart för er båda.
Ha en bra dag.
Jag vet precis hur det känns att ha ont efter s Snittet. Men be personalen ställa i en säng vid kuvöserna. Jag fick en säng att ligga i och det gjorde att jag orkade ligga känguru längre.
SvaraRaderaVilka bra och fina kommentarer du fått Cecilia! Kan bara instämma! DU ÄR NORMAL! GLÖM INTE DET! :-)
SvaraRaderaLilla vän, förstår du vad du har gått igenom de senaste 14 åren? Om du ställer dig som utomstående och tittar på din berättelse så förstår du säkert vad vi andra ser :-)
Kära Cecilia låt de känslostormar du har få ta plats. Alla känslor får finnas och behöver säkert finnas jus nu även om det är fruktansvärt obehagligt och du tycker att de inte hör hemma där. Strunta i den analysen och konstatera att det är känslor just nu. Ger du dem plats har de en förmåga att mildras eller försvinna.
Ni har det jättetufft nu, så var snäll mot dig själv :-)
Många styrkekramar till er!
Tack för fin bild.
SvaraRaderaKram Titti
Åh, jag känner dig inte alls, men vill bara skriva att jag tycker du verkar så vettig! Bra beslut kring amningen!
SvaraRaderaFörsök inte ta åt dig av vad sköterskan sa. Du har gått igenom mer än de flesta. Att du får gråtattacker nu är helt normalt och faktiskt sunt. Tids nog kommer ni vara hemma med två friska barn.
Jättefin bild!
Stort grattis till tvillingarna!
SvaraRaderaVa skönt att ni får flytta närmare barnen snart, jag tyckte att det var väldigt skönt när vi gjorde det.
Det är en omtumlande resa att både bli förälder men att hamna på Neo är extra påfrestande. I början tar det lång tid att ens få dem hos sig för alla sladdar och slangar som är ivägen...
Min man tyckte det kändes jätteskumt att barnen en dag skulle få bli sladdfria ;-)
Starten blir inte riktigt som alla andras och det tar en stund att landa. Försök fokusera på det positiva, era barn mår ju som förväntat i den här veckan och de behöver ju tid på sig för att hinna ikapp.
Jag försökte tänka på neo som om barnen fortfarande var i magen och vad de då hade behövt (näring, hjälp med att "andas" och närhet). Men det är en påfrestande resa och låt alla känslor som behöver komma ut komma! Prata med personal som du litar på, berätta att du tycker att det är jobbigt.
De är där både för barnen och för er.
Ta en dag i taget och fokusera på det positiva.
Sen kanske det känns långt borta men en dag så kommer ni att ha sladdfria barn som ni byter blöja på hemma och matar när de är hungriga ;-)
Kramar!
Blir alldeles gråtig när jag ser den underbara bilden, tack för att du delar med dig! Tycker oxå att de borde kunna underlätta för er/dig att kunna vara köra dina barn. Både i avstånd och bekvämlighet. För allas bästa. Kram
SvaraRaderaJag menar förstås nära
SvaraRaderaÄr mamma till två pigga fullgångna barn och kan ändå inte minnas någon bebisbubbla i början. För mycket oro, för mycket ängslan, för mycket arbete. Med vår första som togs med planerat snitt (säte) tog det dessutom lite tid för mig att förstå att jag blivit mamma till ett levande barn.
SvaraRaderaOch din resa hit har varit så mycket svårare och så fylld av motgångar.
Det kommer en bättre tid. Promenader i oktober-november som glimrar mitt i det höstgrå. Den första julen. Februarimys
vilken fin bild av kängurumamman =). Så mycket kloka kommentarer du fått, Jag har ju aldrig varit med om något sånt här så det är härligt att läsa alla lyckliga berättelser från andra i ungefär samma situation som eran.
SvaraRaderaKlokt att fokusera på annat än amningen. Kommer den igång senare så är det ett plus. Gör det inte det så är det inte hela världen heller. Ni kommer att knyta band till varandra oavsett.
Hoppas så att ni snart får flytta nära era två barn och att det känns tryggare för er då de växer till sig och slipper all extrahjälp.
Massor med kramar från Lena och missarna
Grattis! Dina känslor är helt normala! När stora förändringar sker ryms många och motstridiga känslor. Tack för att du delar din resa! Varm kram Kristina
SvaraRaderaEn sådan fin bild:-) Jag förstår att du är helt utpumpad. Lova mig att säga till om smärtstillande när du har ont. Ta det regelbundet vännen. Klokt att avvakta med amningen. Ta nu en timme och en dag i taget. Du ska se att allt är stabilare om en vecka. Toppen att ni får komma närmare barnen. Barnen är i goda händer på neo. Tänker på er! Sänder många varma Styrke och tröstkramar!! Lycka till!! Jag är så glad och rörd för er skull. Maja
SvaraRaderaStort grattis till Alfred och Klara! Jag tänker på er mest hela tiden och väntar spänt på varje uppdatering.
SvaraRaderaKram kram kram! Ullis
Trots att det verkar mycket med de små så verkar läkarna ha koll och det verkar ju inte vara något utöver det vanliga när de är så små. Åh pluttisen så liten och söt! Ja funkar inte amningen så gör det inte, inget konstigt med det. Tänker på er här i hettan, och det lär ju vara varmt hos er med, för barnens skull! :) Kram!
SvaraRaderaMitt oombedda tips från en som fått två friska, fullgångna stora hälsosamma pojkar men ändå haft det tungt efteråt: Skit i amningen. Släpp den och tänk inte mer på den. Vill du prova sen när ni är hemma och har fått iordning på livet så gör det då. Men släpp den nu. Den är oviktig.
SvaraRaderaDu ska inte veta allt om dina barn. Hade du gjort det hade det betytt att du varit med om det förr och så är det ju inte... På en rond är det bara problem vs lösning som diskuteras, precis som läkaren sa. Var inte där. Det är nog precis så som läkaren säger... Låt din man vara där då.
Läk, var med dina barn så mycket du kan/orkar, öva på att byta blöjor, ge sondmat och vara nära. Det är alldeles nog och en utmärkt nivå att som förstagångsmamma ligga på. Du vet... Även vi med barn som får komma hem direkt bör eg bara läka, lära känna, vara nära och öva på blöjbyten. Mer än så gör ingen förälder som nyss, alldeles nyss, fått träffa sitt barn.
Tid, tid, tid! Sen har ni era små hemma!!
Jag blev mamma till en fullgången frisk tös 2012. Jag måste inte kämpa för att bli gravid, hade en lätt och rätt smärtfri graviditet och en rätt jobbig förlossning som slutade i akut kejsarsnitt. Egentligen alltin perfekt, men jag mådde urdåligt efter förlossningen. Mitt råd: Var inte hård mot dig själv - din kropp har just genomgått en enorm förändring och det sätter spår, även i huvudet. Ge dig själv tid. Tänk inte för långt fram i tiden, det skapar onödig stress. Och barn blir hur friska som helst även utan bröstmjölk - ifall det inte funkar är det inte hela världen. Jag ammade för övrigt inte min dotter och hon är den friskaste, gladaste tvååring man kan tänka sig. Det är INTE ett nederlag som mamma att inte amma, anser jag. Önskar dig och familjen allt allt gott!
SvaraRaderaStort grattis till er. Jag blir aldeles rörd att era efterlängtade barn äntligen är här. Jag kan bara hålla med i föregående inlägg. Jag mådde jättedåligt efter förlissningen, något jag tycker det pratas aldeles för lite om. När jag öppnade upp och berättade om det för några vänner, insåg jag att det är vanligare än man tror. Det är en stor omställning. Det enda jag kan säga är att det blir bättre. Många kramar
SvaraRaderaStort grattis till era nya små familjemedlemmar!! Hoppas att ni kan njuta lite, även om jag förstår att det är jobbigt.
SvaraRaderaMånga kramar!!
Charlotte (Lite si and so)
Fina, fina du! Alla styrkekramar i världen till dig och er! Tänker på er och önskar att "väntetiden" rullar på i rask fart så att ni får njuta av era friska barn!!! Stooooor kram!!!!
SvaraRadera