Vecka 30 (29+0)

I går var vi på tvillingträffen genom MVC, det var så trevligt att träffa alla höggravida som hade samma tankar, känslor och upplevelser som oss. Vi pratade graviditeter, förlossning, oro, barnvagnar och bilar. På två timmar försökte vi avhandla så mkt som möjligt.

Det som gjorde mig extra glad var att det var ett par till som gjort äggdonation och några som faktiskt var lite äldre (i min ålder alltså).

Det tråkiga var att träffen kändes så kort, två timmar var ju ingenting. Det kändes som vi hade massor mer att avhandla och fråga om.

Hemresan däremot var inte att leka med, det är ju en rejäl promenad från lokalen till tåget och sen från min buss och hem. Jag var helt slut när jag kom hem och ville bara gråta, så jag fick gå och lägga mig en stund. Magen värkte, benen värkte och jag var alldeles skakig.

Men sen piggade jag på mig och belönades med ett rejält åskoväder. Jag älskar verkligen åska, det är mysigt och spännande och naturens krafter är otroligt starka!

Jag har klurat på detta med gudföräldrar, så det blir än så länge bästa dalakompisen och bästa ridkompisen. Jag är fortfarande tveksam över bästa kompisen och hennes beteende med Isak och annat, vi umgås ju inte lika mkt längre men det skulle kännas konstigt att inte välja henne. Å andra sidan är vi inte gudföräldrar åt hennes son.

Jag har tänkt mig 4 st så att bebisarna har någon att vända sig till. Det är ju för att vi inte har så mkt familj så tänker jag mig att det blir gudföräldrarnas uppgift.

****
I dag är det dags för MVC, jag hoppas att hon är frisk i dag så jag kommer i väg. Behöver verkligen träffa henne och fråga om klådan. Framförallt att höra bebisarnas hjärtan, blir ju alldeles nojig emellanåt och tror de inte lever när de inte sparkar en massa.

I dag ska vi på middag till min kollega som jag inte känner, har träffat honom kanske 3 gånger. De har ju tvillingar och har kämpat med en del IVF innan de fick dem. Jag blir jättenervös men jag måste försöka komma ur min sociala fobi lite grann. Jag är så rädd att inte bli omtyckt, att de tycker vi/jag är konstiga och jag har en massa såna tankar som bara vägrar gå över.

Att bli omtyckt verkar vara något min hjärna prioriterar och så fort jag ställs inför nya människor blir jag så rädd och osäker. Konstigt då jag är värdigt rak och framåt i andra sammanhang.

I alla fall. Nervös är jag.

Andra saker att vara nervös över är att morsan hotat med att komma den 27:e, hon har nog inte varit här på 7 år, hon är som ni vet mkt speciell och är ungefär som ett barn. Man måste roa henne annars tycker hon aaaallt är så tråkigt och det är så synd om henne och man/alla får höra det i veckor sen hur hemsk dotter hon har. Hon betalar dessutom ingenting utan tycker vi ska betala resa, uppehälle, utemat och allt som tänkas kan. För det finns ju ingen som är så fattig som hon.

Hon har fastnat på kanske en 10årings nivå. Ungefär. Hon har ingen diagnos men hon uppfyller alla kriterier för autism spectrum, jag trodde länge hon var utvecklingsstörd/aspberger men ju mer jag läst desto mer passar hon in på autism.

Fördelen är att hennes man inte kommer med, han stannar hemma!

Jag tänker att 3 dagar av mitt liv kan jag försöka orka med. det är bara 3 dagar och vi har inte sett att hon ska komma än.

*****
Äntligen ny vecka! Vecka 30 är verkligen en ny milstolpe, skönt att ha det avklarat så här långt, det gör ju inte oron mindre men lite kanske. I dag är jag lika stor som en som är fullgången med en enling, och då har jag 8 veckor kvar.

Tack för gravidkläderna Johanna! De kommer väl till pass!

Krämpor vecka 29:

-klåda
-blödning
-Halsbränna
-Ryggont
-sover dåligt
-Illamående

Från pampers.se

Stora framsteg. Barnets hjärna fortsätter sin fantastiska utveckling. ända tills nu har ytan varit slät. Den här veckan börjar hjärnan få sina karaktäristiska veck. Dessa veck kallas vindlingar och gör att hjärnan kan få plats med fler hjärnceller.

Samtidigt som vissa saker utvecklas försvinner andra, som till exempel de superfina lagunohåren som täcker barnets kropp. Det kan visserligen finnas kvar fläckvis på ryggen och axlarna.

En gemensam måltid. Att äta ordentligt är viktigt under den sista tre månaderna eftersom barnet tar näringen direkt från dig för att bygga upp sitt lager och gå upp i vikt. Kalciumet från mjölken du dricker går direkt till att bygga upp barnets ben och järnet i vitaminerna ökar på järnförrådet som räcker tills barnet är mellan 6 och 9 månader gammalt. Protein är också viktigt de sista månaderna då det påverkar tillväxten av friska celler i hela kroppen.

Vikt och längd. Ditt barn väger omkring 1,4 kg den här veckan och är lite mer än 27 centimeter från hjässan till stjärten. Den totala längden med benen inräknade är cirka 40 centimeter.

Sjunde månadens klåda När det har gått så här långt är kanten på livmodern 10 centimeter över din navel. Den spända huden på magen kanske sticker och kliar och det är helt normalt. Försök att massera magen försiktigt, eventuellt kan du använda en mjukgörande kräm. Hur frestande det än är, riv inte - det kan göra klådan ännu värre. Det kan också klia på armar, ben, fingrar och tår.

Så här bor jag, vårt villaområde skymtas i grönskan.