Vecka 28 (27+6)

Jag tycker jag är så långt gången men efter gårdagens sjukhusbesök så förstår jag att de inte tycker det.

Men vi tar det från början.

Efter jag och katten Robban sovit en stund i soffan (jag var helt slut efter jobbbesöket) var jag upp och kissade, efter många år av försök så toapappersanalyseras det ju fortfarande. Och vad skådade mitt öga om inte BLOD! Fan, där trodde jag att jag skulle svimma av skräck. Jag som inte haft en blodsdroppe sen typ vecka 7.

Jag kastade mig genast över datorn och googlade, jag tyckte det inte var så mkt blod så frågan var hur orolig jag skulle bli. Men efter lite läsande bestämde jag mig för att ringa förlossningen, för hu vilka saker blod kan innebära i vecka 28, livmoderavlossningar och andra otäcka saker.

På förlossningen bad de mig komma in så de fick kolla läget, när jag väl var där var det några väntande före mig.

Jag fick ganska fort träffa en gullig barnmorska som tog blodtryck och kollade urinprovet jag lämnat och satte en CTG-apparat. Även om jag var där på otrevliga grunder var det spännande med den apparaten. Hon sa att det var väldigt tidigt så hon kanske inte fick nåt gensvar på den.

Men efter jag pekat ut var de låg så hittade hon dem direkt. CTG mätte sammandragningar och tvillingarnas hjärtljud som låg bra. Efter en stund blev tvilling 1 (pojken) förbannad och började veva runt i magen och hjärtljuden ökade på honom. Så då kom Bm in i gen och sa att de brukar känna av apparaten och bli upprörda så det var lika bra och ta bort den.

Sen fick jag sitta och vänta igen, det finns knappt några tidningar där och när jag surfat på varenda ställe som gick började det bli långtråkigt. Efter nån timme var det min tur.

Hon var världens gulligaste läkare, så jag passade på att beklaga mig om levern, ryggen, blodet och smärtorna i nedre delen av magen. Fördelen att gå på samma MVC som förlossningen var att hon kan läsa i mina journaler och kunde se att urinprovet jag lämnade i måndags inte var någon UVI.

Hon konstatera att det inte var njuren för den sitter längre ner utan förmodlingen en muskel, hon tyckte också min rygg var lite sned. Varför jag har så ont längst ner i magen är ett mysterium, det kan vara i princip vad som helst men svårt att säga vad det var. Tappen var hård och lång, inget blod vad hon kunde se.

Hon undrade när nästa ultraljud var och det är ju nästa vecka och MVC likaså, så då behövde vi inte göra något där på plats.

Allt verkade bra och jag fick åka hem med diagnosen blödning okänd orsak.

Det var skönt att jag åkte in men jag känner mig ändå orolig, nu blev jag ju ännu mer nojig också.

Väl hemma hetsåt jag pizza och fick i mig nästan en halv, katten Robban hetsåt också och kräktes sen på mattan. Tur att jag har en solidarisk katt :)

Maken skulle göra nattjobb så han gick och la sig tidigt så det var lika bra att gå och lägga sig. Jag har sovit okey men springer oroligt på toa varje halvtimme.

****
I dag blir en lugn dag, jag har tänkt att inte göra något utan bara chilla med katterna. Eftersom det är dåligt väder verkar dem lika trötta som mig.

Vi har förövrigt bestämt killnamnet, men inte tjejnamnet. Där är vi inte riktigt överens.

****
Tack för alla fina kommentarer underbara ni. <3