Vecka 9 (8+6)
Usch, vilken morgon det var i går, jag åkte till jobbet (såklart) jobbade undan lite men kände att jag var mer död än levande. Så efter lite samtal med kollegorna så beslöt jag mig att åka hem så vi 10.00 var jag hemma igen och dök direkt i soffan.
Katterna var ju såklart väldigt glada så 10.05 låg vi som en stor hög i soffan och jag somnade direkt och sov 2,5 timme. Sen var jag rätt pigg igen, blödningarna försvann ganska fort på morgonen, jag gissar att det ser värre ut än det är men det var mer än det varit under dessa veckor. Sen låg jag faktiskt i soffan hela dan, jag rörde mig knappt ur fläcken.
Sen kom det lite slemblod på eftermiddagen och sen lite nu på morgonen, jag har även en del växtvärk/mensvärk så jag gissar att det förhoppningsvis växer en del där inne och därav det onda och blödningarna. Hoppas jag.
För hur ska man veta? Jag kommer leva i ovisshet till vecka 12 och sen till vecka 16 igen. Det är ju helt knasigt, vad som helst kan ju ha hänt där inne och så går man omkring och tror att man är gravid.
Jag har bestämt mig för att inte panika som med Isak utan vara lugn och sansad (!?) och bara panika när det är något att ha panik för. Orolig är ju jag ändå så panik gör ju inte saken bättre. Jag blir mest trött och arg, varför kan inget vara smärtfritt för?
Jag har ju läkarbesök på MVC på tisdag, jag vet faktiskt inte om hon kan göra gynundersökning. jag tror inte det.
I dag ska jag jobba, vi har ju planeringsdag så det blir en lugn dag hoppas jag och i morgon har jag semester förutom den väldigt tidiga läkartiden på morgonen.
****
Katten Robban var ju på återbesök i går, han hade fortfarande lite höga levervärden så vi ska tillbaka om 4 veckor igen och ta blodprover och kolla lever och gallsyror.
Konstigt. Undra vad som utlöser alla höga värden, varför kan de inte komma på vad det är?
****
En lite powernap hade inte varit så tokig, jag är redan trött och har bara varit uppe nån timme nu. Jösses, hur ska det här sluta?
Katterna var ju såklart väldigt glada så 10.05 låg vi som en stor hög i soffan och jag somnade direkt och sov 2,5 timme. Sen var jag rätt pigg igen, blödningarna försvann ganska fort på morgonen, jag gissar att det ser värre ut än det är men det var mer än det varit under dessa veckor. Sen låg jag faktiskt i soffan hela dan, jag rörde mig knappt ur fläcken.
Sen kom det lite slemblod på eftermiddagen och sen lite nu på morgonen, jag har även en del växtvärk/mensvärk så jag gissar att det förhoppningsvis växer en del där inne och därav det onda och blödningarna. Hoppas jag.
För hur ska man veta? Jag kommer leva i ovisshet till vecka 12 och sen till vecka 16 igen. Det är ju helt knasigt, vad som helst kan ju ha hänt där inne och så går man omkring och tror att man är gravid.
Jag har bestämt mig för att inte panika som med Isak utan vara lugn och sansad (!?) och bara panika när det är något att ha panik för. Orolig är ju jag ändå så panik gör ju inte saken bättre. Jag blir mest trött och arg, varför kan inget vara smärtfritt för?
Jag har ju läkarbesök på MVC på tisdag, jag vet faktiskt inte om hon kan göra gynundersökning. jag tror inte det.
I dag ska jag jobba, vi har ju planeringsdag så det blir en lugn dag hoppas jag och i morgon har jag semester förutom den väldigt tidiga läkartiden på morgonen.
****
Katten Robban var ju på återbesök i går, han hade fortfarande lite höga levervärden så vi ska tillbaka om 4 veckor igen och ta blodprover och kolla lever och gallsyror.
Konstigt. Undra vad som utlöser alla höga värden, varför kan de inte komma på vad det är?
****
En lite powernap hade inte varit så tokig, jag är redan trött och har bara varit uppe nån timme nu. Jösses, hur ska det här sluta?
Hej! Alltså, det här är min åsikt.. Med GAD och 7 missfall bakom mig ;) Jag kommer när jag väl någon gång (om) jag lyckas bli gravid igen så kommer jag skita i hur pinsam och jobbigt jag än tycker det är, utan jag kommer tammefan bosätta mig på gynakuten om det ska vara så, jag har stått ut och stått ut alla andra gånger och väntat och sett och "man kan ändå inte göra något", men nä, om jag blir gravid igen ska jag varje djävla oro åka och göra ultraljud, och eftersom jag såsom du blöder jämt så blir det säkert ofta... Så tycker, istället för att vara orolig, så är det ju toppen om du inte panikar förståss =) Men om du panikar, så tveka inte med gynakuten, låt dom kolla läget så du får lite ro i själen. Det är extremt jobbigt att oroa sig hela tiden liksom. Sen, så vid upprepade missfall så har man det numera hos en del gyn att man har typ en standard vul varje vecka eller så just för att dämpa oron, tender loving care heter tekniken, och går väll lite motsägelsefullt ut på att man inte får missfall om man mår bättre och inte oroar sig.. Samtidigt som dom säger att man inte kan påverka ett missfall ;) Jaja, det är ju ändå i alla fall bättre att ha en bra gyn att luta sig mot, i alla lägen!! Kram
SvaraRadera*fniss* Vilken underbar kommentar!
SvaraRaderaåh, vad jag önskar jag var som du, jag vågar liksom inte riktigt stå upp för min sak.
Så vill jag oxå ha!! Jag behöver oxå kärleks VUL!
Kram o lycka till <3
Jag gjorde extremt många VUL när jag väntade lillan - med missfallen bakom mig var jag tvungen. Jag kände oerhört stöd av mvc - jag fick komma dit ofta när de förstod hur dåligt jag mådde av oron - gynakuten åkte jag inte till dock (jo vid missfallen). Mitt råd är att ringa o prata med dem o våga berätta hur du mår i själen o tigg om att få komma oftare än "normalt".
SvaraRaderaKram!!