Näää :(
Fy så allt krånglar och snart börjar jag gråta för allt jävla skit.
Snart skiter jag i det här jävla försöket.
Som om det inte var nog
I går ringde jag BUP igen och verkligen underströk hur mkt sonen behöver träffa en läkare, utredas och medicineras. För det enda han vill är ju att må bra, fungera och delta. Han vill inte vara aggressiv och bråka och för att han ska klara det så måste han ha rätt hjälp, stöd och verktyg. Något han inte har just nu. Vi gör så gott vi kan, men det räcker inte. De lovade att boka in läkarbesök så snart de kunde, men det har jag hört i många månader nu. Utöver allt kring det, som vi inte hade nog, så har vi blivit några fler i familjen :) Vi har ju vår underbara hund som vi ärvde av grannen, kaninvakter 1 år och nu även 2 rexkatter. Det var först nu jag kände mig mogen efter katten Robban. Jag saknar honom varje dag, men nu börjar jag även sakna katter. Så jag svarade på en omplaceringsannons och vi for ända till Göteborg för att hämta dem. En är gosig och social och en har lite mer behov av space och det är alldeles perfekt. De tillför familjen mycket skratt och kärlek, lite svartsju
Vad har hänt nu? Var slemhinnan inte tillräcklig? Tråkigt att behöva skjuta på det några dagar i så fall, men om du äter 8 mg eller mer av östrogenet brukar det ordna till sig. Har hänt mig med...
SvaraRaderaJättekram!
SvaraRaderaKramar!!!
SvaraRadera//nenne
Många stora styrkekramar! Och du - det är helt okej att gråta.
SvaraRaderaAll kärlek!