Fri från Oro och ångest

Jag måste ju bara skriva mer om den omtumlande händelsen häromdagen. Jag har nu beställt en bok som heter Fri från oro, ångest och fobier, det är så ofattbart spännande att läsa om GAD, det är ju som om de skulle skrivit om mig.

Boken är sagolikt bra och beskriver hur, när och varför, råd och tips om vad man ska göra. Jag gillar verkligen boken och ser framemot att få (kanske) ingå i studien så jag får sova bättre.

Nu oroar jag ju mig (såklart) att de inte hört av sig. Tänk om jag inte får vara med, eller att de har glömt bort mig? Jag menar..jag har ju inte haft vidare tur med vården precis.

Jag försöker läsa allt jag kommer över, jag trodde google var en källa av oändlighet, men det finns faktiskt inte så mycket om GAD som jag skulle önska.

****
I dag är jag flexledig, så lyxig att ha en alldeles egendag och bara vara ledig. Jag har bara vaknat några gånger i natt så jag tycker nog jag ändå sovit bra, men efter gårdagens 12 timmar på jobbet så är det inte så konstigt.

Jag tänkte nog åka och spana efter present till maken inför vår bröllopsdag, kika på lite kläder, ta en långpromenad och göra taco till kvällen. Precis så där som en fredag ska vara.

Jag tycker jag mår lite bättre, sliten och trött, men bättre. Isak finns inom mig men nu mer som ett fint minne (eller ja, det går lite upp o ner men i dag är det i alla fall så). Jag ser framemot att få gå till kyrkogården och tända ljus för honom.

Det jag nog vill säga är att dagarna med tårar, flashback, mardrömmar och depp blir allt mer sällan. Nu kanske det är varannan dag mot förut varje minut. Jag tycker det är skönt för det är så jobbigt att vara så sorgsen jämt, det tär och sliter på mig.

Men jag är långt i från helt ok. Jag har fortfarande svårt med närhet, är sömnlös, väldigt känslig, inte stresstålig och grubblar otroligt mycket om framtiden och kommande försök.

Nu ser jag plötsligt inte framemot det, jag tycker det ska bli läskigt. Tänk om vi inte lyckas med kommande försök. Var ställer det oss då? Hur ska vi hantera det? Då handlar det om ny donator och 100 000 kr. Och lån förmodligen. Är det värt en resa till? Orkar vi?

Tack alla ni för donationer, har jag glömt något namn i kolumnen här bredvid får ni skälla på mig.


Kommentarer

  1. Håller tummarna för att du kommer med i studien och att det så småningom blir bättre med sömnen.

    Nu vet jag inte hur gammal du ör men vad jag förstått så är du över 40. Jag träffade en mamma en gång förra året som fick barn via äggdonation och hon var 47. Barnet kom lite tidigt men var i övrigt frisk. Så det kan ju faktiskt gå bra :) Även om jac förstår att du är orolig.

    Stor kram till dig och hoppas ni får en fin helg :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering