Tillbaka på sjukhuset

Idag var vi tillbaka till kuratorn på SÖS. Dagen till ära hade jag armbandet som Elida skickade, jag tycker om symbolen med trollsländan.

Kuratorn konstaterade att vi såg piggare ut och mådde bättre än sist hon såg oss. (Då grät jag ju en hel timme).

Vi pratade om hur vi mådde, vad vi gjort sen sist, vad som hänt med Isak och om framtiden. Det kändes lätt att prata och inte en tår kom ut mitt öga även om jag blinkade frenetiskt när hon sa fina saker om Isak.

Hon sa att vi kommer vara sköra en lång tid framåt och vi måste vara rädda om varandra. Hon sa oxå att hon såg vår starka kärlek till varandra och vi har ett starkt band och äktenskap. Vilket stämmer väldigt väl.

Jag tycker hon frågade bra saker, som tex undrade hon hur vi orkat alla dessa år med ofrivilliga barnlösheten, hur vi lyckas hålla i hop och kämpa framåt. Hon undrade oxå hur vi såg på en ev barnlöshet, om vi såg det lika. 

En fråga som fastnade var när hon frågade om vi kände oss som föräldrar? Jag vet inte vad jag ska svara. Både ja och nej.  Vi är ju föräldrar men inte till levande barn och inte heller i lagens ögon.  Jag sa att det ska bli intressant och se vad jag svarar när någon okänd frågar om vi har barn.

Vi bestämde att detta var sista gången vi sågs men om det var nåt kunde vi ringa. Sen skildes jag och maken åt, han åkte till jobbet och jag tog tåget hem.

På vägen hem så gick jag förbi minneslunden och satt hos Isak i solen. Jag blir alltid så himla ledsen när jag är där, tårarna bara sprutade. Sen blir jag alltid så nära gråten hela dagen efter jag varit där, jag tror jag egentligen är skörare än jag tror. Än vad jag visar omvärlden.

 Men jag blev glad när jag såg att hans gravljus fortfarande brann, otroligt i 4 dagar nu. Hans pyntade lilla gravljus sticker verkligen ut bland alla andra anonyma gravljus.

****
Jag tappade min fina ifån i backen i går och den överlevde inte. Så efter tårar och maken fick panika hem så blev det en resa till apple butik för att byta ut telefonen. Nu är vi ännu 2000 kr fattigare. Fasiken oxå. Så onödigt.

****
Så krånglar ju alla ridskolor nu.. Eller om det är jag som krånglar.

Min gamla ridskola har inte hört av sig alls, men mailade i går eftermiddag att jag kan börja rida torsdagar igen men med början idag. Men jag ska ju på kalas så jag sa nej och börjar den 17 oktober i stället.

Sen fb den nya ridskolan och sa att det inte blir ridning i morgon, men att de hade en plats i kväll.

Så efter lite grejande så blir det kalas i morgon och ridning i nya ridskolan i dag.

*puh*

Har fortfarande ont i ryggen.  Men ändå :-)

****
Nu bakar jag kanelbullar med rexkatten Robban. Han har redan suttit på plåten och aktivt hjälpt mig under hela tiden.

:-(

:-)

Jättefint gravljus som jag hittade. Observera fina hjärtat i mitten

Sista gången på sös

Min lille Isak

plåten på golvet och Robban hjälper till