Då var det dax igen...
Kära nån. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara av denna vecka, utan att få magsår och stresspåslag.
I dag har jag ju det där som är mindre trevligt som jag inte alls vet hur jag ska hantera, alla är ju så stressade så man hinner ju inte få stöd heller i det här. Vilka myndigheter ska kontaktas, vad är mitt ansvar? Ni fattar. Jag är helt vilsen i det här ärendet.
Dessutom hoppas jag min teamkollega mår bättre efter hon blev så ledsen i fredags, jag lider med henne och önskar det inte var så här för någon av oss.
Dessutom tror jag man inte ska dela rum med sin bästis på jobbet. Det framkommer saker som jag inte alls uppskattar och som jag inte heller trodde om henne. Min bild av henne har ruckats ordentligt. Jag är ju väldigt plikttrogen och skulle aldrig sjukskriva mig eller vabba om det var tex höstlov. Det tycker jag inte om framförallt när vi har så mkt att göra och vi håller på gå under.
Så fick jag det sagt oxå.
****
Jag har inte heller nån ridning denna vecka, det känns skittrist, jag har mailat ridskolan om jag kan få rida lite på min jobbkort. Hoppas det så sparar jag dessutom pengar oxå.
I går var vi ju på långpromenad, ca 7 km gick vi med hunden. Jag tror den hunden aldrig gått så länge men jag tror hon tyckte det var roligt att se sånt hon inte brukar se annars. Men trött var hon i slutet.
****
Tycker Robban är lite tröttare än vanligt, han är ju ännu mer en gosmaskin (trodde faktiskt inte det var möjligt)och vi har fått bära runt på honom i flera dagar nu. Han gör allt för att vi ska komma till soffan och mysa med honom.
Är det tabletterna, hösten eller sjukdomen?
Nu ska jag bädda ner honom i soffan, han står och stirrar på mig och väntar på mig.
Jag lyder.
I dag har jag ju det där som är mindre trevligt som jag inte alls vet hur jag ska hantera, alla är ju så stressade så man hinner ju inte få stöd heller i det här. Vilka myndigheter ska kontaktas, vad är mitt ansvar? Ni fattar. Jag är helt vilsen i det här ärendet.
Dessutom hoppas jag min teamkollega mår bättre efter hon blev så ledsen i fredags, jag lider med henne och önskar det inte var så här för någon av oss.
Dessutom tror jag man inte ska dela rum med sin bästis på jobbet. Det framkommer saker som jag inte alls uppskattar och som jag inte heller trodde om henne. Min bild av henne har ruckats ordentligt. Jag är ju väldigt plikttrogen och skulle aldrig sjukskriva mig eller vabba om det var tex höstlov. Det tycker jag inte om framförallt när vi har så mkt att göra och vi håller på gå under.
Så fick jag det sagt oxå.
****
Jag har inte heller nån ridning denna vecka, det känns skittrist, jag har mailat ridskolan om jag kan få rida lite på min jobbkort. Hoppas det så sparar jag dessutom pengar oxå.
I går var vi ju på långpromenad, ca 7 km gick vi med hunden. Jag tror den hunden aldrig gått så länge men jag tror hon tyckte det var roligt att se sånt hon inte brukar se annars. Men trött var hon i slutet.
****
Tycker Robban är lite tröttare än vanligt, han är ju ännu mer en gosmaskin (trodde faktiskt inte det var möjligt)och vi har fått bära runt på honom i flera dagar nu. Han gör allt för att vi ska komma till soffan och mysa med honom.
Är det tabletterna, hösten eller sjukdomen?
Nu ska jag bädda ner honom i soffan, han står och stirrar på mig och väntar på mig.
Jag lyder.
Tänker mycket och ofta på dig, även om jag inte kommenterat så mycket på senare tid.
SvaraRaderaDu har ju egentligen alldeles för mycket på alla håll och kanter nu. När det är jobbigt i privatlivet behöver man lugn på arbetsplatsen och tvärsom. Och nu när ni går igenom en enorm livskris har du dessutom en extrem belastning på jobbet. Vet inte riktigt hur man hanterar det när det inte finns några alternativ på arbetet du har och det är ju inte lätt att bara skaffa ett nytt. Lovar dock att hålla ögonen öppna (och du vet ju var jag arbetar och jag anar att vi snart kommer lysa ut tjänster).
Du ska inte återuppta kontakten med kuratorn för att kunna få lite stöd och råd i hur man kan hantera allt för att inte gå sönder? För det är ju för mycket, inte rimligt att orka ens hälften av det du nu gör. Försök vara rädd om dig i det hela och glöm inte bort att du är viktigare än alla arbeten i denna värld!
Känner igen det där med extremt gosig katt. Är det något som går just nu? ;)
Många varma kramar!
Även tankar räknas!
RaderaJag håller med, jag vet inte alls hur jag ska kunna orka. Att vara sjukskriven vill jag inte heller.
Jag behöver byta jobb och jobba där hos dig skulle jag mer än gärna vilja göra! Helst nu på en gång! :)
Jag tror jag ska byta VC och ta kuratorn som finns där. De ska vara bra enligt mina andra läsare.
Kramar
Tänker på dig, Håller med ahns.. för mycket.
SvaraRaderaDu behöver litet lugn och ro. Gosa mycket med Robban :)
Skickar extra glitter för att förgylla din dag. <3
Usch, nu är det mycket :(
RaderaHan måste vara den kisse i hela världen som får mest gos, vi brukar även mysa med de andra men de är inte lika intresserade.
Tack <3