Brunch, rygg och teflonhjärna
Nu på morgnen har jag varit hos naprapaten. Han är bra, jag får både behandling och övningar att ta med mig hem. Hela konceptet liksom, fast idag fick jag betala mindre för han missade mig i fredags. Jag tycker nog ryggen blivit lite bättre, den är inte tipptopp men bättre.
Han vill att jag ska använda en pilatesboll så nu måste jag åka och köpa in en sån i eftermiddag. Har aldrig någonsin använt en sån men jag gör allt för att ryggen ska bli bättre.
Men först ska jag till min kompis och pussa en 1-åring och äta brunch, det var hon som kom häromveckan och överraskade mig med besök. Goa hon. Hennes 1-åring fyller år och i går var vi ute och for, en del av den resan var till för att köpa en liten present till honom. Tror ni jag kom i håg det?
Nää. Det kom jag liksom på nu. Vad är det för fel på mig?
****
I morgon ska jag arbetsträna nån timme har jag bestämt. Vara med på ett möte och kolla min post. Typ. Känns väldigt läskigt, hur ska jag klara av stressen och pressen. Fungerar min hjärna som den ska? Hur blir det att möta kollegor och från nästa vecka klienterna?
Jag kommer nog ha svårt att somna i natt.
I natt drömde jag att jag var tillbaka på mitt gamla jobb och bråkade med min gamla chef. Jag saknar verkligen mitt gamla jobb och mina underbara kollegor. Väldigt mycket. Men inte chefen. Märkligt hur drömmar ter sig.
****
I går var vi till minneslunden igen och tände den fina lyktan jag köpte. Jag kan inte låta bli att pynta den, jag vill ju visa Isak hur mkt vi saknar honom. Han vet säkert det men ändå.
I går hade jag mensvärk, i mitt stilla sinne tänkte jag att det nog var mensen som var på väg. Men det var nog en luring. Jag vill ju att den ska komma i gång så vi kan börja om igen, bara för det så kommer den vägra.
Ni har väl varit inne på Facebook och köpt Ceciliamössor nu? Som ni ser så har jag ändrat kostnaderna för nästa försök för jag har kollat bloggen och gamla räkningar och 20 000 är inkl resor, prover och mediciner. Ungefär.
Han vill att jag ska använda en pilatesboll så nu måste jag åka och köpa in en sån i eftermiddag. Har aldrig någonsin använt en sån men jag gör allt för att ryggen ska bli bättre.
Men först ska jag till min kompis och pussa en 1-åring och äta brunch, det var hon som kom häromveckan och överraskade mig med besök. Goa hon. Hennes 1-åring fyller år och i går var vi ute och for, en del av den resan var till för att köpa en liten present till honom. Tror ni jag kom i håg det?
Nää. Det kom jag liksom på nu. Vad är det för fel på mig?
****
I morgon ska jag arbetsträna nån timme har jag bestämt. Vara med på ett möte och kolla min post. Typ. Känns väldigt läskigt, hur ska jag klara av stressen och pressen. Fungerar min hjärna som den ska? Hur blir det att möta kollegor och från nästa vecka klienterna?
Jag kommer nog ha svårt att somna i natt.
I natt drömde jag att jag var tillbaka på mitt gamla jobb och bråkade med min gamla chef. Jag saknar verkligen mitt gamla jobb och mina underbara kollegor. Väldigt mycket. Men inte chefen. Märkligt hur drömmar ter sig.
****
I går var vi till minneslunden igen och tände den fina lyktan jag köpte. Jag kan inte låta bli att pynta den, jag vill ju visa Isak hur mkt vi saknar honom. Han vet säkert det men ändå.
I går hade jag mensvärk, i mitt stilla sinne tänkte jag att det nog var mensen som var på väg. Men det var nog en luring. Jag vill ju att den ska komma i gång så vi kan börja om igen, bara för det så kommer den vägra.
Ni har väl varit inne på Facebook och köpt Ceciliamössor nu? Som ni ser så har jag ändrat kostnaderna för nästa försök för jag har kollat bloggen och gamla räkningar och 20 000 är inkl resor, prover och mediciner. Ungefär.
Jag har köpt mössa, såklart! Vill att du ska veta att jag tänker på dig väldigt mycket, pratar om dig med vänner och bekanta. Men klarar faktiskt inte alltid att läsa klart alla dina inlägg, för jag bara gråter, hejdlöst. Jag önskar av hela mitt hjärta att du ska få sitta med en liten i din famn snart. Varma, varma kramar!
SvaraRaderaDet är vi två om. Och jag pratar konstant om dig med mina vänner Cecilia. Jag önskar att du kunde känna all kärlek och alla varma tankar och lyckönskningar. Se tårarna i ögonen och hur människor som inte känner er beundrar er styrka mitt i sorgen efter Isak.
RaderaVi är många som tänker på er och ber för att det ska gå vägen nästa gång!!!!! <3
Tack underbara ni, jag blir alldeles rörd. Det känns skönt att vår historia lever vidare, att ingen av oss blir glömda. Som vi har kämpat.
RaderaKramar till er!
Vill bara skicka en stooor kram till dig! Har varit inne och läst, men inte kommenterat förns nu! Sånt här ska bara inte hända, önskar dig och din man all lycka till i framtiden! Önskar också att jag hade ord som kunde hjälpa och fixa allt tillrätta. Men Isak kommer alltid att finnas med i mitt hjärta, kommer aldrig att glömma han och det ni var med om ! Kramar
SvaraRaderaTack!
RaderaNej, usch vilken resa vi gjort. Och komemr göra. Tack för att du hänger på!
Kram
Kikar in och vill bara säga hej. Även om jag inte skriver så finns du och Isak i mina tankar varje dag...
SvaraRaderaKram/Vivela
Tack Vivela! Kram till dig.
RaderaPrecis som de andra säger så tänker jag på dig mycket, pratar om dig med mina nära, gråter för din skull när jag läser om din saknad efter Isak... Det gör så otroligt ont att han inte fick stanna hos er.. Önskar och hoppas av hela mitt hjärta att du en dag ska få hålla ert barn i dina armar!
SvaraRaderaMassa kramar till dig <3
Kramar tillbaka!
RaderaVille bara sända dig en massa kärlek! <3
SvaraRaderaAlla dina reaktioner - glömska, plötsliga gråtanfall, ilska, avsaknad av känslor, sorg o.s.v. - de är fullkomligt normala. Sunda. Du håller inte på att bli galen, men du går igenom något fruktansvärt. Alla dina reaktioner är sätt för kroppen och psyket att bearbeta. Försök att komma ihåg det när känslorna känns övermäktiga/konstiga/fel...
Många varma kramar - du som ofta är i mina tankar!
Nog är det så men det gör det inte desto mindre jobbigt!
Raderakram
Nej, jag vet. Jag har fortfarande massor av starka reaktioner i min process som kan komma när som helst. Satt så sent som idag på jobbet och grät och kunde inte andas.
RaderaJag har dock upplevt sådant omhändertagande och sådan förståelse av arbetskamrater - och jag hoppas du får uppleva detsamma. För då kan det verkligen bli en befrielse att gå till jobbet. Man fixar de yttre kontakterna och sedan kan man bryta ihop inför goda kollegor.
All kärlek!