6 dagar kvar
Vad tiden rullar på, nu är det snart dags för gynbesök nr 1 för att se om kroppen är redo för nästa försök. Om jag räknat rätt så är det insättning nr 15 som blir denna gång.
Det är ju inte klokt, vi borde ha nåt rekord nu? Känner ni nån som är uppe i de siffror vi är i? Nån dag ska jag försöka räkna på hur mkt allt det här kostat oss.
Även hur stor sannolikheten att vi kommer få ett plus igen borde ju kunna räknas ut, matte var inte min starka sida så jag avhåller mig från en uträkning. Men man borde dividera nåt med nåt, eller multiplicera.
Tyvärr kommer jag ju hoppas mer denna gång, dumt nog. För själva testdagen kommer ju bli på julafton, så det skulle ju vara skönt med en bra julklapp.
Nu är det snart Allahelgona, ska ni till kyrkogården då, det är väl på lördagen man går dit? Vad brukar ni göra mer? Jag funderade på om jag ska gå på minnesmässan som är på eftermiddagen, för att bara vara och ha en stund med Isak. Maken vill absolut inte, men jag kanske kan gå själv? Jag ska naturligtvis pynta gravljus oxå.
****
I går tror jag de ringde från sjukhuset men jag missade samtalen helt, sen har inte ringt något mer. Jag vill ju gärna veta om jag kom vidare eller inte.
Och ja, jag håller på googla i hjäl mig om GAD och PTSD. Kunskap är makt sägs det ju och det tar jag på allvar :)
****
I dag är det ingen ridning utan jag jobbar kväll istället. Vi slutar vid 19 och jag har fortfarande inte fått reda på om jag fått fler i morgon eller inte.
Det skulle vara så skönt att få vara ledig en dag extra. Jag tror de andra tittar lite oroligt på mig, undra om jag ser lite sliten ut? Chefen sa i går att hon tyckt att jag gått tillbaka för tidigt, jag skulle jobbat deltid i början.
Det har hon rätt i men när jag inte har nån läkare? Vad ska jag göra?
Hon går förövrigt på semester nu i flera veckor. Spännande att se hur vi klarar oss med de högre cheferna.
Det är ju inte klokt, vi borde ha nåt rekord nu? Känner ni nån som är uppe i de siffror vi är i? Nån dag ska jag försöka räkna på hur mkt allt det här kostat oss.
Även hur stor sannolikheten att vi kommer få ett plus igen borde ju kunna räknas ut, matte var inte min starka sida så jag avhåller mig från en uträkning. Men man borde dividera nåt med nåt, eller multiplicera.
Tyvärr kommer jag ju hoppas mer denna gång, dumt nog. För själva testdagen kommer ju bli på julafton, så det skulle ju vara skönt med en bra julklapp.
Nu är det snart Allahelgona, ska ni till kyrkogården då, det är väl på lördagen man går dit? Vad brukar ni göra mer? Jag funderade på om jag ska gå på minnesmässan som är på eftermiddagen, för att bara vara och ha en stund med Isak. Maken vill absolut inte, men jag kanske kan gå själv? Jag ska naturligtvis pynta gravljus oxå.
****
I går tror jag de ringde från sjukhuset men jag missade samtalen helt, sen har inte ringt något mer. Jag vill ju gärna veta om jag kom vidare eller inte.
Och ja, jag håller på googla i hjäl mig om GAD och PTSD. Kunskap är makt sägs det ju och det tar jag på allvar :)
****
I dag är det ingen ridning utan jag jobbar kväll istället. Vi slutar vid 19 och jag har fortfarande inte fått reda på om jag fått fler i morgon eller inte.
Det skulle vara så skönt att få vara ledig en dag extra. Jag tror de andra tittar lite oroligt på mig, undra om jag ser lite sliten ut? Chefen sa i går att hon tyckt att jag gått tillbaka för tidigt, jag skulle jobbat deltid i början.
Det har hon rätt i men när jag inte har nån läkare? Vad ska jag göra?
Hon går förövrigt på semester nu i flera veckor. Spännande att se hur vi klarar oss med de högre cheferna.
Hann inte kommentera igår, men förstår att det måste vara omvälvande att få eventuella diagnoser på det du levt så länge med att det till slut känns som självklart att det skulle vara personlighetsdrag. Nu har ju du och maken levt samman så länge också att han också ser det som en del av dig.
SvaraRaderaFörstår din rädsla kring ärftliga psykiatriska diagnoser, men det är väl skönt att även få höra från ett proffs att du inte uppvisar några sådana tecken?!? För PTSD och GAD är ju helt andra saker. På något sätt rätt naturliga reaktioner på onaturliga händelser i livet. Och ditt liv har verkligen inte varit enkelt. Att psyket då gör allt för att överleva är ju en styrka. Sedan kan det ju i förlängningen bli till belastningar. Men, tänk om du nu skulle kunna få lite hjälp att förändra - få livet att kunna bli lite lättare att leva.
Suveränt starkt att du tog detta steg!
Och jag är också övertygad om att du skulle fixa ett kattpensionat, men det ska ju kännas rätt inom en själv, och det vet bara du. Men, du har en kund i mig med om du slår till!
Allhelgona - jag som har så långt till våra gravar - tänder mest ljus och tänker. Men, ett fridfullt besök på en begravningsplats där alla ljus brinner. Trots sorg upplever jag det läkande för själen.
Många varma kramar!
Ja, precis så är det. Det känns verkligen konstigt! Jag är oxå så himla glad att jag vågade åka dit och erkänna allt jag har inom mig.
RaderaOhh, du som har så många katter :-) Jag kommer ju kunna bli rik på det..
Många kramar
Jag bor i en mindre stad och i vår kyrka läses namnen upp
SvaraRaderapå dem som gått bort under året. Vet inte om det är så överallt.
Önskar dig stort och innerligt lycka till med allt du har framför dig!
Hos oss oxå, men när jag kikade i svenksa kyskans tidning som kom i brevlådan så var Isak inte med bland alla nmn. Å andra sidan har han ju aldrig blivit folkbokförd här..
RaderaKra,
Hej! Jag är nyfiken på hur ni finansierat allt? Lån eller sparat?
SvaraRaderaMed vänlig hälsning, Elin
Vi sparar allt vi tjänar, varenda krona stoppas in på en fond. Vi säljer saker vi äger och snålar med att leva.
RaderaVi skulle utan tvekan låna om det skulle behövas.
Eftersom jag ska jobba hela helgen (dagtid) så kommer jag inte göra något särskilt. Men vi har köpt ett ljus som varar extra länge och så ska vi gå till kyrkogården imorgon istället.
SvaraRaderaTror det viktigaste med helgen är att göra det man själv vill och känner är passande.
Kram
Åh, sånt ljus ska jag oxå köpa.
RaderaTänker på er! Kram
Det är ju verkligen hemskt, vad du har varit tvungen att uppleva, både som vuxen och som barn!
SvaraRaderaAtt du faktiskt HAR en slagt relation med dina föräldrar efter allt som skett, visar bara hur stor du är.
Inte alla har orkat det efter allt som du genomgått!
Du ÂR stark, antaligen mycket starkare än vad du tror. Men det att vara stark, är också otroligt jobbigt, och slitsamt. Det vet du nog redan.
Det att få snacka med någon är nog det bästa, men attt få namn på diagnoser och massa annat vet jag inte helt.
Du är nog lika normal som oss andra. Vi alla har ju olika "egenheter" som vi säkert sliter med allesamman......
Om du surfar runt på FL så finner du många som har provat flera gånger än dig. Jag fick ju råd om penicillin och annat av folk som provat många fler än 10 gånger. Och jag var mest interesserad i tips fra folk som provat många gånger men som inte gett upp.
Letar du så finner du många som fösökt, och de flesta har till slut lyckats !!!!!
Så ge inte upp.
Vedr. jobb - så har jag sagt det tidigare. Sjukskriv dig !
Stor kram
ahm66
Ja, då har jag dessutom bara skrivit en bråkdel av vad som hänt. Jag är duktig på att försköna :/
RaderaJag tror man har det ändå, det är nån sorts instinkt att vilja bli omtyckt av sina föräldrar.
Det är är ju mer än en egenhet, jag letar flyktvägar, scannar av omgivning och människor. Undviker fester oroar mig till döds även av att gå en promenad.
Så..Diagnosen är nog klockren. Det är mer än vanlig oro och ängslan.
Pencillin ska jag oxå köra. hoppas min gyn vill skriva ut!
Skulle gärna vilja vara sjukskriven, har inte råd!
Kram
Hej! Jag fann din blogg igår. Vad du gått igenom! Livet är inte rättvist!! Jag håller tummarna för dig! Det måste vara er tur nu!! Jag själv har nyligen gjort IVF-BEH och går nu i väntans tider. Sänder många varma Styrkekramar till dig! Maja<3
SvaraRadera