Väntan...

Känns som vi bara går och väntar. Just nu vill jag bara ha allt överstökat så jag kan gå vidare, jag försöker just nu inte tänka så mycket utan har lagt hjärnan i robotläge. Jag låter och ser förmodligen ut som vanligt.

Magen har verkligen blivit en stor gravidmage, jag känner Isak stöka runt där inne och alla gravidkrämpor blir bara värre. Det finns fortfarande en stor overklighetskänsla och jag kan inte riktigt greppa allt som jag känner.

Jag kan fortfarande inte sova. Jag somnar okey men sen ligger jag oftast vaken mellan 2-6 på natten. Jag tänker, funderar och oroar mig hela nätterna. Kanske därför jag funkar på dagarna?

Jag har fått många kontakter runt om i Sverige med familjer som varit med om samma sak. Det är så skönt och en stor lättnad att fråga, undra och läsa hur de haft det. Jag är ju mycket för att skaffa mig kunskap och alternativ när nåt händer. Det ger väl en känsla av kontroll gissar jag.

Jag uppskattar så alla era fina kommentarer och tips. Mer än vad ni tror, för genom det jag läser får jag en chans att bearbeta allt.

Fina syster ringde och sa att hon kan komma på torsdag, fast hon har både jouren och sina barn. Fina hon. Jag sa att hon kan ha vår jour oxå, men att vi nog klarar oss. Kanske :/ Fina hon.

****
Igår var vi nog på Ikea hela dagen, köade, grejade och fixade. Men nu kommer köket idag, genom hemkörning och ihoplockningsservice. Sicken röta och vilken överraskande service alla ikeapersonal visade i går. Det blev dessutom billigare än från början.

Nu är det bara köksmannen som saknas som jag verkligen hoppas kommer i morgon.

Vi har slitit hela dagen i dag med att packa och flytta alla saker i köket. Nu är vi nästan klara. Nu ska vi städa kattlådorna och ställa dem i vardagsrummet, hoppas katterna tycker det är okey och inte protestkissar nånstans.

Den enda som inte uppskattar detta är Robban, har springer bara runt och jamar och tycker vi inte har tid med honom. Dessutom vill han ut och promenera i solen.

Dumma husse och matte.