Tom och ledsen

Usch, inläggen blir ju liksom inte gladare än så här. Tack ändå för att ni är med och orkar läsa, och framförallt för era kommentarer. Jag läser och gråter till varenda en, det gör att jag känner mig lite mindre ensam, att dela sorgen med andra är så skönt.

I går var en riktigt bedrövlig dag, jag grät oavbrutet hela dagen, jag kunde inte tänka på något annat än dagarna som jag upplevt. Jag somnade till slut gråtande och idag är jag ingen vacker syn. Men än så länge har inga tårar kommit och då har jag ändå varit uppe en hel timme. (okey, jag har blinkat som bara den för att de inte ska börja strömma, men det räknas inte riktigt)

Jag tänkte mkt på hur framtiden kunde blivit om han varit frisk, alla roliga saker vi skulle göra, alla kärlek vi skulle ösa över honom. Han var så otroligt efterlängtad och tänk att efter så många år att jag äntligen hade en bebis i magen. Jag tror oxå som nån av er skrev att allt kommer nu, alla veckorna av oro, sorg och frustration. Det gör så otroligt ont och sorgen är så tung. Jag är som ett vrak just nu.

Jag tror torsdagen och fredagen utan tvekan var det värsta i hela mitt liv. Jag förstår inte hur jag ska komma över det och att minnena så småningom kommer bli bättre? Allt bara rullas upp som filmer i mitt huvud.

I går gick vi förbi minneslunden där Isak ska ligga, men jag grät så mycket så vi fick lov att gå därifrån. Fruktansvärt.

Jag packade även ner mina mammakläder. Otroligt jobbigt. Jag har fortfarande lite mage och nåt kilo  plus, jag hoppas verkligen de försvinner snart.

Känns lite konstigt i magen, skulle inte förvåna mig om jag får infektion i livmodern nu. Jag kollar tempen varje dag för läggas in igen vill jag inte vara med om.

Sen är det en massa saker som nu ska ordnas. Som känns så stora, tunga och jobbiga. Jag vill bara ligga i sovrummet för mig själv och gråta.

-Dödsannons i lokaltidningen. Har mailat dem eftersom det inte finns någonstans hur man gör utan begravningsbyrå.

-Transport från kremeringen (osäkert om det även är till kremeringen)

-Kontakta vår kyrka om minneslunden och plats där

-Förlossningsberättelsen

-Intyg så jag kan skicka det till skatteverket och registrera Isak som vår son

-kolla med sjukhuskyrkan om kuratorn inte kan hjälpa oss

-Vi ska ju till kuratorn på onsdag, men jag gillade inte riktigt henne. Hoppas hon är bättre denna gång. Jag tänkte annars kontakta spädbarnsfonden för de hade tydligen bra psykologer.

****
Jag la ut vår spis på blocket i går och har redan fått svar, så nu får vi in lite pengar. Jag ska lägga ut fläkten oxå och en kattmöbel.

Någon frågade om jag kan skriva ut mitt bankkonto och vill man donera till Isak så klicka på donationsknappen här bredvid eller maila mig så kan du få mitt mobilnr för swish eller mitt kontonr.





Kommentarer

  1. Kära Cecilia,
    Jag känner ju inte dig annat än genom din blogg, men jag har tänkt så mycket på dig de senaste dagarna. Skickar många kramar till dig och din man!

    SvaraRadera
  2. Jag känner så för dej och det du gått igenom, så tråkigt att din graviditet skulle sluta såhär. Jag kan inte annat än tro och hoppas att det ska vända för er, att ni ska kunna få ett syskon till Isak. Tycker du gör rätt som gråter och sörjer ordentligt, fint att du verkar ha bra stöd hos din man och att du är stöd för honom. Jag tror ju ändå på en Gud och ber att livet ska bli uthärdligt och verkligen också glatt så småningom . Vi är många som delar ditt lidande just nu, du verkar så klok. Varma kramar / Kristina

    SvaraRadera
  3. Jag tror det är bra att gråta mycket. Låt sorgen ta sin plats.

    Många kramar. Du finns i mina tankar.

    SvaraRadera
  4. Jag förstår inte varför man måste komna dragandes med Gud hela tiden, skulle det vara någon tröst? Hur kan det överhuvudtaget vara någon mening med att föda fram ett sjukt barn?

    Hursomhelst. Jag lider också så med dig! Var med om ett sent missfall men då blev besattheten av att bli med barn på nytt mitt sätt att sörja. Det tog inte tolv år, det tog ett halvår. Det är så fruktansvärt orättvist att du måste kämpa så!

    SvaraRadera
  5. Fina du, det blir lättare, det lovar jag, men den sorg och alla känslor du har nu måste du tyvärr igenom. Timma för timma, tänk så! Och inget måstes på direkten, du kan få känna som du vill. Utslagen i sängen. Ring spädbarnsfonden redan nu om du orkar, psykologer där lät jätte bra! Kuratorn på sjukhuset kan hjälpa er med annat än prata, som det praktiska. kramar

    SvaraRadera
  6. Jag har slut på ord just nu. Vill bara skicka dig en stor varm kram och massa varm omtanke.

    (När och OM du känner, vill, orkar. På min blogg. Under Leia och Linnea finns min historia. Någonstans i min bearbetning.. Var det skönt att läsa om andras.
    Minns inte exakt var. Lämnar det här ifall och om du känner så.

    Tänker på dig ofta under dagarna.
    Kram


    SvaraRadera
  7. Jag läser varje dag, men har så svårt att hitta ord.
    Jag önskar jag hade ett trollspö och kunde göra om och göra rätt.

    Det är så otroligt orättvist!

    Kramar

    SvaraRadera
  8. Trost att jag inte känner dig mer än genom det jag läser på din blogg, har jag tänkt otroligt mycket på dig den senaste veckan. Jag vill skicka dig de varmaste kramar till dig.
    Stor kram Maria

    SvaraRadera
  9. Jag tror du måste sörja ordentligt för att gå vidare. Jag tror det är viktigt att se till att man får sörja klart... Ta all "prathjälp" du kan få men kom ihåg att skynda långsamt. En sorg är inte över på en vecka! Den går i vågor, nu har den väl stormstyrka men med tiden blir vågorna mindre höga! Kom ihåg att bara ta en dag i taget, en stund i taget! Försök med det i alla fall! Kram!

    SvaraRadera
  10. Jag tänker på er alla 3. Kramar

    SvaraRadera
  11. Ja, vi är många här som följer dig varje dag, så fortsätt skriv! Ut med skiten bara :-) Jag gillar även att läsa alla kommentarer och tar åt mig av vissa tips själv. I morgon är det tio veckor sedan vår ängladotter föddes, så det kan nog behövas.

    Vågorna blir mindre höga. Det trodde man aldrig när man väl befann sig där. Jag har tio års kämpande bakom mig, men inte hälften så många försök bakom mig. D.v.s. att vi har haft fler pauser mellan och haft tid för återhämtning. Inte konstigt alls att DU är helt färdig!

    Kram

    SvaraRadera
  12. Tänker på dig!!!
    Ta den tid du behöver till att hämta kraft och styrka! Tänk på er tre i första hand. Ta emot den hjälp som du kan. Tror inte du behöver vara rädd för att ta hjälp av sömntabletter om du inte kan sova. De är ett stöd i en kris när man inte kan sova och hjälper kroppen att återhämta sig och sedan kommer sömnen lättare. Prata med läkaren om du är orolig. Många kramar Charlotta

    SvaraRadera
  13. För det första, be inte om ursäkt för att du skriver tråkiga och ledsamma inlägg...

    Detta är din blogg, vi har förmånen att få ta del av din/er historia, vi kan välja att låta bli och läsa om vi vill.

    Skriv precis vad du vill och hur du vill... kan vi hjälpa dig genom att lämna våra kommentarer så gör jag gärna det och vet att flera med mig säger samma sak...

    Har inga ord men skickar lite styrkekramar till er...

    SvaraRadera
  14. Be inte om ursäkt för hur du mår.
    Du går just igenom det vidrigaste en människa kan råka ut för. Det finns ingen mening med att Isak var för sjuk för den här världen. Ingen poäng, ingen lärdom. Det är bara fel och orättvist.

    Tänker på er.

    SvaraRadera
  15. Må dåligt, hade du mått bra hade jag blivit orolig för dig.
    Försök inte vara stark, om du inte vill, utan öppna ventilerna och gråt. Skrik,förbanna,älska, hata ut med det!
    Låt det ta den tid det tar, sorg har inga regler. Det är din sorg Cecilia.

    Vill vara hos dig och krama dig,trösta dig och pyssla om dig. Du finns i mina tankar hela tiden
    Många kramar lill

    SvaraRadera
  16. Ett tips bara: Sätt ord på allt som hänt! Berätta/skriv om hur han kom till, hur graviditeten var, förlossningen och alla känslor efteråt! Om det bara går en liten tid är det så lätt att detaljer faller bort! Det är ett mycket bra sätt att bearbeta allt som hänt om du skriver av dig! Då menar jag mera personligt än i bloggen, alltså dina allra innersta upplevelser! Även sånt du kanske inte har skrivit i bloggen! Hoppas du förstår vad jag menar!
    Kram!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Som om det inte var nog

Prick del 2 (mystiska utslag)

Uppdatering