Mammas fina kille :(
Jag kan inte låta bli att titta på bilderna på honom, när vi såg honom så såg han lite läskig ut men nu när jag tittar tycker jag bara Isak är fin. Hans små fötter. Tänk att han är mitt barn, tänk allt han och jag gått igenom. Osså får han inte ens vara kvar hos mig.
Hur orättvist är inte det? Han var verkligen en riktig kämpe.
Jag kan inte låta bli att fundera på om det var nåt jag gjorde eller åt. Jag åt ju en del alvedon, cyklokapron och åt rätt dåligt överhuvudtaget. Oavsett så är jag skyldig till min sons död, oavsett att han var sjuk, för beslutet var ju mitt att avsluta graviditeten.
I går och i morse så är det i alla fall första gången jag inte gråtit mig till sömns och vaknat gråtande. Kan ju beror på att jag tagit en halv tablett propavan innan sängdags. Jag blir lite seg av den. Jag gråter förstås alltid när jag skriver blogginläggen.
Bästa kompisen har oxå haft det lite jobbigt och skriver långa meddelanden om hur hon mår och vad som händer. Och jag kan inte ta det till mig. Jag orkar inte bry mig alls. Och elaka tankar kommer där jag tänker att det är såååååå små problem. småpotatis.
Jag är annars en empatisk person, men det verkar helt ha försvunnit just nu. Jag är helt oengagerad i allt och bryr mig inte om något vilket ger mig enorma skuldkänslor.
Jag förslog att de skulle komma hit och äta nästa vecka. Jag ska göra ett försök i alla fall att umgås och socialisera mig.
****
Dina föreslog att jag skulle göra en räknare på hur mkt pengar det är kvar till nästa försök. Som räknar ner. Vilket bra förslag men efter en massa google så hittar jag inget bra alls. Så jag skrev istället en text som ni ser här i kolumnen bredvid. Smycket är högt på min önskelista så den skrev jag oxå dit. Det är svårt att beräkna hur mkt ett frysförsök kostar, mycket beroende på euron men även blodprover,
mediciner och resor.
Jag mailade kliniken i går om att jag vill att de gör en planering för mig. Det blir vårt åttonde äggdonationsförsök och 15 försök med IVF inräknat. 15 försök. Det ni.
Ni uppmärksamma ser oxå att jag skriver och grejar med en egen rubrik högst upp där det står Älskade Isak. Det känns viktigt att få allt nerskrivet så jag kommer i håg allt. Bloggen är verkligen ett suveränt redskap att få alla minnen sparade.
Sarah frågade om surrogat och för ett tag sen så tog jag reda på massor om det. Men det visade sig vara både svårt, lång väntetid och dyrt. Klicka på etiketten surrogat så ser ni vad jag skrivit om det.
****
Idag ska jag olja bordet, plocka in saker i skåpen och maken ska åka till Ikea för att komplettera. (vi fick ju presentkort av ikea när vi köpte köket samt att vi har tillgodo på 3000 kr så det är inga pengar vi ligger ute med)
Hur orättvist är inte det? Han var verkligen en riktig kämpe.
Jag kan inte låta bli att fundera på om det var nåt jag gjorde eller åt. Jag åt ju en del alvedon, cyklokapron och åt rätt dåligt överhuvudtaget. Oavsett så är jag skyldig till min sons död, oavsett att han var sjuk, för beslutet var ju mitt att avsluta graviditeten.
I går och i morse så är det i alla fall första gången jag inte gråtit mig till sömns och vaknat gråtande. Kan ju beror på att jag tagit en halv tablett propavan innan sängdags. Jag blir lite seg av den. Jag gråter förstås alltid när jag skriver blogginläggen.
Bästa kompisen har oxå haft det lite jobbigt och skriver långa meddelanden om hur hon mår och vad som händer. Och jag kan inte ta det till mig. Jag orkar inte bry mig alls. Och elaka tankar kommer där jag tänker att det är såååååå små problem. småpotatis.
Jag är annars en empatisk person, men det verkar helt ha försvunnit just nu. Jag är helt oengagerad i allt och bryr mig inte om något vilket ger mig enorma skuldkänslor.
Jag förslog att de skulle komma hit och äta nästa vecka. Jag ska göra ett försök i alla fall att umgås och socialisera mig.
****
Dina föreslog att jag skulle göra en räknare på hur mkt pengar det är kvar till nästa försök. Som räknar ner. Vilket bra förslag men efter en massa google så hittar jag inget bra alls. Så jag skrev istället en text som ni ser här i kolumnen bredvid. Smycket är högt på min önskelista så den skrev jag oxå dit. Det är svårt att beräkna hur mkt ett frysförsök kostar, mycket beroende på euron men även blodprover,
mediciner och resor.
Jag mailade kliniken i går om att jag vill att de gör en planering för mig. Det blir vårt åttonde äggdonationsförsök och 15 försök med IVF inräknat. 15 försök. Det ni.
Ni uppmärksamma ser oxå att jag skriver och grejar med en egen rubrik högst upp där det står Älskade Isak. Det känns viktigt att få allt nerskrivet så jag kommer i håg allt. Bloggen är verkligen ett suveränt redskap att få alla minnen sparade.
Sarah frågade om surrogat och för ett tag sen så tog jag reda på massor om det. Men det visade sig vara både svårt, lång väntetid och dyrt. Klicka på etiketten surrogat så ser ni vad jag skrivit om det.
****
Idag ska jag olja bordet, plocka in saker i skåpen och maken ska åka till Ikea för att komplettera. (vi fick ju presentkort av ikea när vi köpte köket samt att vi har tillgodo på 3000 kr så det är inga pengar vi ligger ute med)
Det är bra att ha någonstans att ventilera sig och som du skriver så är bloggen även ett bra sätt att spara sina minnen.
SvaraRaderaAtt du inte är empatisk stämmer inte men just nu ska du tänka på dig själv och det är inte konstigt att du tycker att alla andras problem är futtiga.
Underbart att ni har foton på er fine son. Såklart att han är den finaste !
Om du oroar dig för anledningen till hans skador så be att få prata med någon läkare om mediciners påverkan. Men då det är många som äter samma som du då de väntar barn kan det ju knappast vara farligt eller orsak till vad som hänt.
Tänker så på dig och er och önskar så att det
fanns lite lycka som kunde dimpa ner hos er snart..
Massor med kramar från
Lena och missarna.
Tack o kram!
RaderaDu.. bär redan på sorgen. Varför vill du bära på skulden? Skulden är inte din. Ville du att Isak skulle dö? SJÄLVKLART inte.
SvaraRaderaDet är inte ditt fel. Vissa barn blir kodade fel bara. Naturen gör fel ibland.
Och jag vet att alla gör olika. Men jag har avslutat det tidigare än senare också.
Du älskar Isak. Du har ju längtat så länge. Förstår inte hur du får det till att det är ditt fel.
Men vet... du tänker dina tankar och de skapar dina känslor. Och jag ber dig. Välj inte skulden att bära också. För du ville honom allt gott. Det vet jag.
Och du med. Isak hade inte velat att du skulle bära skuld. Sorgen är fullt tillräckligt tung att bära. Lägg skulden någonannanstan. I en hög i skogen. I en grop. Men lämna den. Massa massa kram!
Åh, jag vet men skluden finns ändå där. Inte så stor men den pockar på.
RaderaKram
Min dotter föddes sjuk och är fortfarande sjuk. Jag har haft samma skuldkänslor som du, att det är mitt fel.
SvaraRaderaJag frågade hennes läkare om det kan vara mitt fel. Han svarade nej.
Leta rätt på den bästa läkaren som kan mest om Isak och fråga. Visst kan man fortsätta ha skuld ändå men då får du svaret.
Att du är skyldig till hans död stämmer inte. Du önskade aldrig att han skulle dö. Du ville aldrig att han skulle dö. Du ville mer än något annat i livet att han skulle få leva och du älskar honom mest av allt.
Du är inte skyldig till hans död. Du är bara skyldig till att ha älskat honom och det är ingen skuld.
Om kuratorn inte är bra så byt. Gå till en som förstår dig och som går bra att prata med och inte säger konstiga saker.
Kramar!
Många av er skriver så fint! Det är så lätt att känna skuld. Den är värre än sorgen ibland. Jag skall försöka memorera att jag inte heller är skyldig till dotterns död. Jag önskade aldrig att hon skulle dö o.s.v.
RaderaÄndå är känslan när den är som värst att jag dödade mitt livs kärlek...
Jag håller med till 100%, jag gjorde ju det här mot honom. Han valde ju inte det här.
RaderaSka försöka och inte hoppa på skuldtåget, men i bland så kommer det över mig ändå.
Åh, känner så väl igen tankarna när jag också förlorade vår son. Jag tänkte kan det vara för att jag badade, kräktes så mycket så jag inte kunde behålla nån mat mm. Det är inte ditt fel! Tyvärr så blir det fel när ett barn växer i magen ibland, vilket är så hemskt att vara med om. Förstår art du inte orkar med andras problem nu. Det skulle ingen göra. Låt det ta tid och ha inte en massa krav. För mig var det en del vänner som försvann och när jag ringde så låtsades dom som inget hade hänt och pratade jobb, killar och fester!! Så jag var mest själv om det hela och jag börjar närma mig 40 och mina vänner likaså. Både du och Isak är kämpar, glöm inte det. En glädjande sak är att när man en gång varit gravid så är det mycket lättare att bli det igen. Jag förstår att du vill försöka igen, det ville jag med. Min kropp kom igång sent. Alla säger att vid en viss ålder bla bla så blir det svårt men för mig var det tvärtom, just nu!! Jag hoppas ni snart får uppleva lyckan <3 Hälsn G
SvaraRaderaTack för ditt fina inlägg!
RaderaJag läser din blogg varje dag och gråter för er skull.. Jag vill säga massa bra saker men finner inga ord som kan hjälpa när livet är så jävla orättvist..
SvaraRaderaJag tänker på er!
Massa kramar till dig <3
Tack för att du följer med på min resa!
RaderaKram
Nej, du har ingen skuld till att Isak inte kunde stanna. Precis som alla andra skriver så blir det fel i naturen ibland - hur orättvist det än är.
SvaraRaderaTa hand om dig så väl du bara kan...
Kram/vivela
Tack vivela <3
RaderaJag har också tänkt tanken surrogat. Ännu mer sedan vår dotter föddes. Nu har jag alla fall provat vara gravid och tänk var skönt om någon annan tog behandlingarna och förlossningen :-) Kan vi inte bara få ett barn levererat till dörren till julafton eller liknande ;-)
SvaraRaderaSambon är inte alls lika positiv. Men det är inte han som utsätts för behandlingar o.s.v....
Har haft lite kontakt med en tjej som ställt upp som surrogatmamma. De gjorde en heminsemination med barnlösa parets killens simmare. När barnet föddes ansökte han om enskild vårdnad och när barnet var ca sex månader kunde hans tjej adoptera barnet. Om jag fattat rätt hade han alla föräldradagar på sitt personnummer eftersom han hade enskild vårdnad.
Hur man i praktiken skulle göra med allt som kan uppstå har jag ingen uppfattning om. Surrogatmamman sa att hon ställt upp gratis, men hade kravet att få pengar av paret om hon blev sjukskriven eller om det uppstod komplikationer. I det här fallet gick det bra.
Tänk om man var 20 år och stenrik :-)Eller 20 år och fertil skulle väl räcka...
Vilket bra förslag:) Så borde det vara för alla oss barnlösa :)
RaderaSå har jag oxå uppfattat det men att få surrogat i Sverige är ju nästintill omöjligt.
Jag har läst din blogg länge men tror aldrig jag skrivit en kommentar. Det har känts svårt att skriva en kommentar när det ni går igenom är så obegripligt orättvist. Som ofrivilligt barnlös har jag gråtit kopiösa mängder.. över mens över MA över misslyckade behandlingar, över andras lycka, magar, bebisar, ja över i stort sett allt. Och under de perioder jag var som mest nere kunde jag inte engagera mig i någon annan än mig själv min partner och min sorg. Med det ni har gått igenom tänker jag att ni måste få leva i ett undantagstillstånd just nu, där ni bara rår om er själva och er sorg. Det måste få ta tid. De som ska visa empati är alla vi andra som korsar er väg. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det i framtiden kommer ett levande barn till er. Maya
SvaraRaderaTack för att du läser och orkar fortsätta med det.
RaderaJa usch. Sorgen är inte vacker. Det hade varit så skönt att bara få vara, men livet pockar ju på så vissa saker måste man ju göra.
Jag har upplevde också bloggandet som ett bra verktyg att få ur sig allt. Ibland var det jättesvårt att skriva. Tårarna trillade och det kunde ta en hel dag innan man var nöjd och kan spara.
SvaraRaderaDet kommer att ta lång tid innan du känner dig riktigt glad igen. Vi är alla olika i vårt sorgarbete. Det måste få ta tid, och människorna som vi har omkring oss måste förstå att det tar tid, att man behöver älta och prata om det om och om igen.
Som någon annan skrev: om du inte känner dig 100% väl med kuratorn så se till att byta. En kurator eller psykolog som man känner sig trygg med kan verkligen hjälpa en att komma ur den onda cirkeln.
Det är så skönt att skriva av sig, otroligt bra terapi framförallt kommentarer och all feedback jag får.
RaderaJa, ska tänka på saken. Bra kuratorer växer ju inte på träd.
Det ska inte skuldbelägga dig själv för att Isak fick DW och för att ni tog beslutet att avbryta. DW är ju oftast en "naturens nyck" och inget som kommer av de mediciner du ätit för då borde många, många fler vara drabbade. Själv åt jag maxdos Panodil (4 g/dag) när jag väntade John och det var godkänt av läkarna.
SvaraRaderaAtt du känner skuld för det tunga beslutet att avbryta förstår jag, men när det är så illa som det var för Isak så är det ändå "rätt" beslut ni tagit.
Jag tvivlade själv i början, men när jag sedan tänkte på att John knappast skulle överlevt hela tiden ut i min mage och OM han mot förmodan hade gjort det så skulle han ha blivit multihandikappad och inte kunnat röra sig, inte kommunicera, inte förstå någonting - bara ligga stilla... Nej då var inte beslutet svårt att förstå!
Som sagt, jag finns om du vill prata. Det är om några dagar 9 månader sedan vår John kom stilla till oss och jag har kommit långt i sorgearbetet och kan bistå med en hel del längs er långa och hårda väg framåt i er sorg.
Stor varm kram ♥