Krematoriebesök, hämtning och lämning av Isak

Vi började med att leta reda på min morfar som ligger på Skogskyrkogården. Han dog ett halvår efter jag föddes så jag hann aldrig träffa honom.

Skogskyrkogården är enorm, man kan ju köra bil på kyrkogården och en avtagsväg fel så hittar du aldrig hem. Vi vandrade runt ett bra tag innan vi hittade honom. 

Sen åkte vi till själva krematoriet som syntes på lång väg med sina stora skorstenar. Där möttes vi av personal som gav oss papper att skriva på och lämnade Isak till oss. 

I en brun vanlig trist kartong, inte riktigt vad jag väntat mig. Men märkligt nog blev jag "glad" av att se Isak. Äntligen var han i vår vård och beslutet att hämta honom själva kändes plötsligt som självklart.

I bilen dekorerade jag hans kartong så såg den genast bättre ut, vi vill ju visa att vi älskar honom! Väl framme vid kyrkan möts vi av märkliga figurer i expeditionen, men de hämtar till slut nån som vet vad som ska göras. Vi får fylla i papper och jag säger "ta hand om vår pojke nu".

De kommer sen informera oss om när han är begravd i minneslunden, för tydligen så strös han inte utan
grävs ner någonstans i minneslunden. 

Jag har ännu inte fält en tår men när vi ska lämna honom till tanterna på expeditionen så blir jag jätteledsen. Jag vill inte lämna honom i från mig, det är ju mitt barn. Hur kunde det bli så här?

Vi går i väg till minneslunden och kikar återigen hur det ser ut, jag tycker det är ett bra beslut men önskar vi hade en fin familjegrav som han kunde bo i. Kanske vi skulle starta en egen i stället?

Nu är beslutet redan taget men på väg så pratar vi lite om vad som händer när vi dör, jag har ju redan skrivit vita arkivet medans maken inte gjort det.

Sen åker vi och äter lunch och nu pysslar vi med gardinuppsättning i köket.

Som avslutning på dagen får jag mitt lönebesked med 10 000 kr mindre i plånboken denna månad.

Tack för det!

Trist och anonym kartong!

Vi har hans för och efternamn samt hjärtan och små fötter runt hela kartongen