Dödsannonsen

Nog känns det så, att nåt biter oss i hälarna hela tiden och försöker fälla oss. Eller så tolkar jag allt som händer negativt?

1. Vi sålde spisen i går, jätteglada att få in pengar. Spisen var mindre än 2 år gammal och toppskick. Nån timme senare ringer killen och är jättearg för en platta är trasig. (det är glashäll) Den funkade ju här hemma! Men på kvällen kommer han hit med den, lite lugnare och vi provar den här. Mkt riktigt så är plattan trasig. Så vi fick lämna tillbaka pengarna.

Så nu har vi en väldigt fin spis som inte går att sälja. Om inte bästa kompisen kan fixa den så är det bara att skänka bort den eller kasta den.

Inte heller har en endaste person hört av sig om köksfläkten.

2. Om ni minns så köpte jag Himla hissgardiner till köket för något år sen. De var svindyra (1500 kr/st) så jag köpte en i taget i några månader.

Gissa vem som hade kräkts ner gardinerna (han är lite tjock och har 4 ben) och de inte går att rädda. Så nu har vi inga gardiner och inga pengar att köpa dem för.

3. Vi får bara fler saker från Ikea hela tiden tex har de skicka fel handtag och fel lampor, de har glömt att skicka socklar osv. Pust. Köket börjar dock bli snart klart. Hoppas jag, för jag är helt oengagerad och säger till hantverkarna att de får göra som de vill.

4. Storbilen har gått sönder, de ska beställa reservdelar från Holland. Vi lämnar in bilen och hämtar den på eftermiddagen. Men de har beställt fel reservdel och glömt att meddela oss. Men pengar för hyrbilen vill de ha. I dag har vi lämnat in den för andra gången. Jävla skitverkstad

****
I dag tänkte jag att det var lite lättare att vakna, men nej, det gick över ganska fort. Tårarna sinar lite men det apatiska stirrandet har kommit att överta mina dagar istället. Jag orkar varken bry mig eller engagera mig i någonting.

Jag tänker så otroligt mycket på Isak, på graviditeten, på förra veckan och även framtiden. Vi har 4 ägg kvar och jag har inte tid att vänta. Så jag ska maila dem och säga att vi är redo så fort mensen kommer, det blir ju först om ca 2 månader så tills dess hinner vi samla nya pengar.

Tack ni som hört av er och donerar! Alla pengar går oavkortat till Isak och även nästa försök. Jag vågar inte riktigt lägga ut mitt bankkonto här, någon kan väl ta det och ta mina pengar? Har ingen aning om hur sånt funkar. Men prova donationsknappen eller maila mig.

I går skrev jag dödsannonsen, det var verkligen hemskt. Jag grät och grät. Men till slut orkade jag inte leta dikter och hålla på så jag skickade iväg den, den kommer med i lokaltidningen i dag eller nästa vecka. Ni som bor i andra kommuner i Sthlm kan väl kolla om den blir rikstäckande eller om det bara är min kommun?

Jag har tagit bort efternamnet så jag kan lägga ut den här i bloggen.

 Galet dyrt för en annons i en liten lokalblaska i alla fall...


****
Alla mina tankar är så negativa hela tiden, sorgen är så stor och så tung. Jag vill liksom bara fly bort från mig själv och allt annat. Jag orkar inte ens med mig själv, jag förstår inte hur ni orkar?

Jag längtar så efter att blir kramad och tröstad. Att nån säger att det ordnar sig, vi löser det här och jag fixar det här åt dig.

Jag saknar en familj runt om mig. Nån som bryr sig och frågar hur det är. Någon att gråta ut hos. Jag vet inte riktigt var alla vänner tog vägen? Alla är så rädda för sorgen och hur den ter sig.

Samtidigt orkar jag inte besvara mail, sms och telefon. Konstigt.

Jag är så ohyggligt tacksam för att ni finns här, fast vi inte känner varandra (jo, några av er känner mig). Att ni kommenterar och bryr er, jag har tjatat om det varje dag men det gör det inte desto mindre sant.