Vecka 15 (14+3)
I dag är första dagen sedan april jag är helt medicinfri! (nåja, vaggisarna e ju kvar) Känns väldigt konstigt och skönt. Hoppas min kropp är redo för att bli självständig nu.
Jag cyklade i går till jobbet, det var verkligen jobbigt och jag var SÅ svettig när jag kom till jobbet att jag inte kunde prata med nån på en timme. Nog för det var varmt men har jag verkligen tappat ALL min kondis?
Likadant var det hemåt, och då har jag ändå nedförsbacke. Vi får se hur det går idag, vädret verkar vara okey trots hot om hällregn.
I går anlände syster med familj, hela huset fullt med människor och skratt + massa katter. Jag var så trött efter gårdagens arbetspass så jag gick och la mig ganska tidigt, vi hinner ju inte riktigt umgås när vi jobbar och jag däckar på kvällen. Hon sa ingenting om magen heller, lite förvånande. Men kanske hon inte ville barnen skulle höra?
****
I går på lunchen berättade jag att jag väntade barn. Ingen fattade nåt först, det blev alldeles tyst. Sen började alla prata i mun på varandra, lite småchockade men glada. Jag berättade hur länge vi varit barnlösa, att det är en liten bebis gjord på vetenskap och att den inte riktigt mår bra.
Alla sa i mun; AHHHH, det förklarar allt som hände med dig i juni ;-)
Jag tyckte alla kollegor tog det väldigt bra och nån frågade om vi gjort IVP...Va? Ahh, du menar IVF? Hahahaha :)
Sen log alla lite fånigt åt mig hela eftermiddagen. Det var en otrolig lättnad att berätta, lite som att komma ur garderoben.
Jag ringde även lokala MVC, men de hade delvis stängt nu under sommaren, men jag fick en tid den 19 augusti hos nån Berit. Jag betonade verkligen vikten av att få en super barnmorska. Det är ju bara 14 dgr kvar till UL, så jag kan gott vänta.
De ville att jag skulle skaffa fram journalerna från MVC och odenplan och ta med mig, för de kunde inte se sånt tydligen.
Jag ska ringa och be att få kopior på mina journaler idag, på odenplan vet jag att man måste komma dit i egen hög person och legitimera sig för att få dem.
****
Jag har faktiskt sovit okey i natt, men ryggen tycks bara bli värre. Jag vaknade vid 4 men vägrade kliva upp och kissa. Jag längtar verkligen efter vår nya säng.
Kanske jag ska pröva att byta säng med maken i kväll?
Förresten firade vi 20 år i går. Tänk vad tiden går! Jag fick ett väldigt fint Michael Kors iphonefodral av maken. Han känner sin fru han :)
Jag cyklade i går till jobbet, det var verkligen jobbigt och jag var SÅ svettig när jag kom till jobbet att jag inte kunde prata med nån på en timme. Nog för det var varmt men har jag verkligen tappat ALL min kondis?
Likadant var det hemåt, och då har jag ändå nedförsbacke. Vi får se hur det går idag, vädret verkar vara okey trots hot om hällregn.
I går anlände syster med familj, hela huset fullt med människor och skratt + massa katter. Jag var så trött efter gårdagens arbetspass så jag gick och la mig ganska tidigt, vi hinner ju inte riktigt umgås när vi jobbar och jag däckar på kvällen. Hon sa ingenting om magen heller, lite förvånande. Men kanske hon inte ville barnen skulle höra?
****
I går på lunchen berättade jag att jag väntade barn. Ingen fattade nåt först, det blev alldeles tyst. Sen började alla prata i mun på varandra, lite småchockade men glada. Jag berättade hur länge vi varit barnlösa, att det är en liten bebis gjord på vetenskap och att den inte riktigt mår bra.
Alla sa i mun; AHHHH, det förklarar allt som hände med dig i juni ;-)
Jag tyckte alla kollegor tog det väldigt bra och nån frågade om vi gjort IVP...Va? Ahh, du menar IVF? Hahahaha :)
Sen log alla lite fånigt åt mig hela eftermiddagen. Det var en otrolig lättnad att berätta, lite som att komma ur garderoben.
Jag ringde även lokala MVC, men de hade delvis stängt nu under sommaren, men jag fick en tid den 19 augusti hos nån Berit. Jag betonade verkligen vikten av att få en super barnmorska. Det är ju bara 14 dgr kvar till UL, så jag kan gott vänta.
De ville att jag skulle skaffa fram journalerna från MVC och odenplan och ta med mig, för de kunde inte se sånt tydligen.
Jag ska ringa och be att få kopior på mina journaler idag, på odenplan vet jag att man måste komma dit i egen hög person och legitimera sig för att få dem.
****
Jag har faktiskt sovit okey i natt, men ryggen tycks bara bli värre. Jag vaknade vid 4 men vägrade kliva upp och kissa. Jag längtar verkligen efter vår nya säng.
Kanske jag ska pröva att byta säng med maken i kväll?
Förresten firade vi 20 år i går. Tänk vad tiden går! Jag fick ett väldigt fint Michael Kors iphonefodral av maken. Han känner sin fru han :)
Roligt att beskedet blev väl mottaget! Men varför sa du inte äggdonation? "Till genom vetenskap"? Skäms du för din donation? Eller att det inte är ditt riktiga barn? Hälsningar Cissi
SvaraRaderaMenar du allvar med din fråga?
RaderaJa..?
SvaraRaderaDet beror ju på hur man ser det; för många (tex kollegorna), skulle det inte kännas som sitt barn om de kommit till med någon annans gener - fastän föräldrarna till donationsbarn naturligtvis försvarar att det inte spelar nån roll med generna.
Min kusin är ofrivilligt barnlös, och för henne och maken var det otänkbart med ÄD. Var det inte deras gener fick det vara. De ville föra släkten vidare, känna igen sig i barnet. Inte ha någon annan kvinnas anlag. De känslorna måste man ju respektera, tycker jag - fastän det för dig känns provocerande att omgivningen inte ser föräldrarna som biologiska.
Tänkte om du då undvek att tala om det för jobbet för att de skulle missuppfatta? Jag tror att dessa uppfattningar kommer att komma av och till framöver, så varför inte bemöta dem?
Jag har inga problem med att tala om att vi har gjort ÄD, jag tror du helt har missuppfattat det hela.
RaderaJag fattar inte vad din fråga ens kommer ifrån, jag har gjort ÄD i många år och de flesta i min omgivning vet om det.
Om jag berättade för kollegorna eller inte och hur framgår inte heller i inlägget eftersom jag sällan brukar skriva ut varje mening och endast nu beskrev i korta drag vad 1 timmes lucnhsamtal handlar om.
Om du däremot vill starta nån diskoussion om vem som man ska berätta vad för så absolut.
Sist och syvenes så är det jag som bestämmer vem jag vill berätta för. Det kan du inte lägga någon värdering på.
Och fortfarande vet du inte om jag berättade eller inte. Och så tänker jag låta det vara för det är min ensak.
Asch, jag glömde ju lägga till att skriva att med min omgivning så menar jag även arbetskamrater ;-)
RaderaDu ska verkligen inte behöva försvara dig Cecilia.
RaderaÅh jösses vilken kommentar, jag blir mörkrädd. Och arg. Nä fy...
SvaraRaderaJa det är sorgligt hur gammalmodigt och enkelspårigt en del ser på ÄD. Jag kan upplysa om att barn genom ÄD är biologiska barn men inte genetiska.
SvaraRaderaHoppas allt går bra för dej och ditt lilla knyte. Kram
❤
SvaraRaderaVilken kommentar! Det spelar väl ingen som helst roll om ägget är donerat eller inte. Barnet är lika mycket ditt vilket som.
SvaraRaderaJag ber om ursäkt om jag var plump, men det är ju för många inte helt okomplicerat med ÄD. Tjusningen att se sig själv i sitt barn (jag har två själv), se släktdrag. Att detta barn är något jag & min man gjort helt själva! Om det nu inte spelade någon som helst roll med gener, varför är det då så viktigt att välja en donator som är lik en själv?
RaderaMen skulle jag haft svårt att få barn kanske jag sett det som en mindre viktig faktor.
Så kan man säkert resonera om man har ett val, men vi har inget val. Om man dessutom inte har kämpat länge, och inte är särskilt påläst heller.
RaderaDessutom är det mer miljö som styr än gener, och min mans gener har ju knyttet. Dessutom har knyttet delat mitt blod och mina celler i 9 månader.
Det är dessutom inte ett dugg viktigt att ha en donator som är lik mig, jag är tacksam att knyttet inte har mina gener men min släkt och mina alleriger i sig.
Det är en ära att få bära VÅRT barn i min mage.
Är det Väsby mvc du ska gå till? Isåfall så är den bm jättebra.
SvaraRaderaNej, jag går i stan och ska ev byta till min ort.
Radera